GUTAR FÖRR

synes vara en skälm af renaste vatten, och hans uppgifter om de under fritiden utförda bragderna befinnes nu vimla af lögner och oriktigheter.
Sedannäml. från kronolänsmannen Pettersson i Ölands norra länsmansdistrikt kommit anmälning till stadsfiskalen härstädes om en stöld, som begåtts vid tiden för Johanssons försvinnande af en okänd person, hvilken man dock misstänkte ha varit Johansson, företogs i går polisförhör med honom å länsfängelset.
Och därvid framkommo helt andra meddelanden och bekännelser än dem J. förut lämnat om sin rymningsfärd.
Johansson sökte länge vidhålla sina förut lämnade uppgifter om rymningen och särskildt den, att han landat i Västervikstrakten. Men slutligen, då han hörde att man igenkänt honom på Öland, erkände han, att han vid affärden i båten satt kurs på Ölands norra udde, dit han äfven lyckligt framkommit, samt att han dragit den stulna båten upp på strand och gående begifvit sig inåt ön. Båten drogs sedan af vågsvallet ut till hafs, men har återfunnits vid Smålands kust.
Först kom J. till ett stenbrott nära kusten samt gick därifrån vidare till Ormberga gård i Alböke socken, där han hos en landtbrukare Nilsson begärde och erhöll logis samt mat, och hos den gästfrie mannen stannade han i tre dagar. Till tack för det skydd han fått på platsen, tillägnade han sig vid aflägsnandet ett par i förstugan stående skor och ett par galoscher, kvarlämnade sina egna, utslitna skodon i utbyte. Som bevis på hans fräckhet må orhtalas, att han först gick ut och stal skor och galoscher, som han påtog, och därpå gick han in och tackade för välfägnaden.
Det var denna hos länsman Pettersson anmälda stöld som gjorde, att man ändtligen fick veta åtminstone en del af rätta sammanhanget med Johanssons rymningsfärd.
Från Ormberga stälde han färden till Färjestaden, där han gick ombord på postbåten och for till Kalmar. Under sin vistelse på Öland hade Johansson kallat sig än Nilsson och än Kristiansson, Från Kalmar tog han vägen åt Vimmerby till Norrköping, Nyköping och Södertelje — alltså helt andra vägar än han? förut uppgifvit.
Det är antagligt, att han under denna vandring! gjort .sig skyldig till flera tillgrepp, ehuru anmälningar därom ej ännu ingått; men de komma väl i sinom tid, sedan man i de trakter han passera fått reda på att han hedrat med besök.
Med afseende på Johanssons utrustning för färden öfver Östersjön framkom vid förhöret, att han före affärden brutit sig in i två olika fiskebodar och ur den ena tillägnat sig en lykta och ur den andra en madrass och ett täcke.
Samtidigt med dessa stölder och med båtens försvinnande bortkom äfven på samma plats ett segel, hvadan det är högst antagligt, att J. seglat öfver och ej rott, såsom han alltjämt själf påstår.
Härför talar ock, att man i den af honom stulna båten funnit barlast af flera stora stenar, något som man ej belastar en båt med, då man skall ro. Att Johansson, såsom han uppgifvit, två gånger behöft vända till följd af hårdt väder, är ej heller troligt, ty han hade mycket förlig medvind från Stora Karlsö till Öland.
Detta är nu den senaste versionen af denna Robinsonad, men äfven den torde kanske komma att undergå ej så små förändringar, om Johansson vid blifvande ransakningar ytterligare blir klämd mellan sköldarna.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Februari 1899
N:r 18