GUTAR FÖRR

ha i dessa dagar varit föremål för patentbyråns pröfning, och den ena af dem har redan bifallits.
Patenten i fråga sökes af telegrafkommissarien härstädes, G. A. Wiman, och hans uppfinningar röra sig, den första, å hvilken patent beviljats, om drifanordning för fartyg och den andra om anordningar vid järnvägsskenor.
Den i den första uppfinningen åsyftade drifanordningen för fartyg består af en ram, som är fäst vid en från fartygets sida utgående drifaxel och rotsrar med denna, å hvilken ram äro vridbart lagrade en eller flere skoflar. En eller flere sådana drifanordningar kunna anbringas på hvardera sidan af fartyget. Hvarje skofvel är så anordnad, att den vrider sig ett hvarf kring sin egen axel under det att den beskrifver ett hvarf tillsammans med drifaxeln. Den kommer härvid att verka ungefär som en åra.
Denna anordning skall, enligt uppfinnarens mening, komma att med ringa ångkraft drifva ångaren afsevärdt fortare än den nu använda drifanordningen. Och dessutom — o, ljufliga budskap för alla sjösjukans offer! — skall den nya drifanordningen totalt upphäfva de obehagliga sättningar som nu äro den rent yttre orsaken till att så mången resande får vrida sig i obeskrifliga kval i hytt eller på däck under en stormig resa. Ty en ångare, som kommer att framdrifvas med de Wimanska år-propellrarna, skall flyta lugnt och sakta fram äfven mellan de mest frestande dyningar och utan rullning gå genom rätt våldsam sjö.
En annan, ej mindre värdefull fördel med användandet af denna nya drifanordning skulle äfven blifva, att anordningen med egen maskin kan, om fartyget stöter på grund eller springer läck, hålla fartyget längre flytande än under vanliga förhållanden, i det att skoflarna kunna inställas så, att de, i stället för att framdrifva fartyget, lyfta detsamma.
Håller uppfinningen vid praktiska prof streck i detta stycke, borde dess framgång ensamt för den skull vara gifven.
Den andra uppfinningen med anordning vid järnvägsskenor afser att undanrödja en del olägenheter, som vidlåda nu använda järnvägsskenor, såsom s, k. solknölar, bräckor i skenan, obehaget af skarfvar ete , samt att göra skenan billigare i tillverknipg och transport, placering etc. och därtill hållbarare och så beskaffad, att den lämnar bättre friktion åt maskinhjulen.
Den nya skenan är dubbel och består af tvenne | -formade skenor, lagda vid sidan af hvarandra. Mellanrummet mellan skenorna fylles med grus, som hårdt packas af lokomotivet, Den ena skenans skarf placeras midt för midten af paralellskenan. Härigenom upphäfves de obehagliga ryckningarna och smällarne, som nu alltid uppstå, då ett tåg passerar en rälsskarf. Tåget skall glida tyst som en dröm öfver skenorna, säger br Wiman.
Äfven. denna uppfinning synes — åtminstone i teorien — vara värd betraktande och framgång, och visar den sig, sedan patent å densamma beviljats och prof med densamma bli verkstälda, motsvara de förväntningar uppfinnaren har på densamma, så har därmed förvisso en viktig reform i järnvägstekniken blifvit
Vi lyckönska hr Wiman till framgång i sina sträfvanden att göra våra resor till så väl land som vatten så behagliga och trygga som möjligt.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 April 1899
N:r 60