GUTAR FÖRR

för Visby arbetsstuga har antagits fröken Tyra Een.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1899
N:r 104

som af hamndirektionen framlades för stadsfullmäktige vid senaste Majsammanträdet, var i går föremål för fullmäktiges behandling, och beslöto fullmäktige därvid, med godkännande af hamndirektionens plan för arbetet i tilllämpliga delar, att samtliga i förslaget upptagna arbeten med undantag af anläggandet af en sydlig vågbrytare samt förstärkningsarbeten vid kajen å södra sidan af inre hamnen skola med det snaraste utföras, samt anslogo i enlighet med hamndirektionens hemställan:
till ombygnad af norra kajen i inre hamnen kr. 57,700: —
till anläggande af dubbla järnvägsspår å s. k. Holmen kr. 10,000: —
till en förtöjningskista och 2 bojar i inre hamnen kr. 1,700: —
till en båt-och pråmhamn å yttersidan af Holmen kr. 35,500: —
till en upphalningsslip i samma båthamn kr. 11,800: —
till en ny förtöjningskista i yttre hamnen kr. 1,000: —
eller tillhopa 117,700 kr. I fråga om den sydliga vågbrytaren samt förstärkningsarbetena vid södra kajen i inre hamnen, hvartill hamndirektionen äskat resp. 42 och 9 tueen kr., hvilar ärendet fortfarande på fullmäktiges bord. I sammanhang med dessa besluts fattande beslöto fullmäktige jämväl att hos lotsstyrelsen anhålla om fastställelse af den sålunda af fullmäktige antagna -planen för ändrings- och förbättringsarbetena i hamnen

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1899
N:r 104

har i dag härstädes hållit sitt årsmöte, hvilket tog sin början kl. 8 f. m. med predikan i domkyrkan af santalmissionären, d:r E. Heuman, som öfver Es. 40:3—5 höll missionspredikan, hvarefter han af biskopen invigdes till prästembetet. Biskopen höll öfver berättelsen om, hur Kristus mötte Saulus på vägen, ett gripande tal till den till sitt beliga ämbete invigde kyrkans tjänare.
Kl. 11 f. m. vidtog diskussion öfver en del frågor å högre. allm. läroverkets högtidssal, och inleddes förhandlingarna med psalmsång, hvarefter biskopen höll ett djuptänkt och intressant anförande om trosvetenskapens frihet.
Härefter upptogs till diskussion frågan: Inverkar kristendomen jörlamande på intresset för jordelifvets uppgifter? Inledare var kontraktsprosten R. Uddin.
Inl. påvisade, att Kristus i sitt lif och sin lära upprepade gånger visat, att de jordiska och bimmelska . intressena kunna med hvarandra förenas, utan att det ena behöfver menligt inverka på det andra. Kristus har dock äfven varnat för atc låta jordelifvets uppgifter och intressen uppsluka och förinta det kristliga lifvet. Tal ansåg att man med ett sådant föredöme tryggt med blicken stadigt fästad på de eviga tingen, äfven kan ägua de timliga, jordiska uppgifterna uppmärksamhet. Vi äro ej katoliker, hvilka anse munklifvets afsvärjande af alla jordiska uppgifter göra människan till en »kristen af första rang», under det alla andra anses som kristna af andra rang. AÅtt följa en sådan åskådning är att höja kulturfientlighetens fana, och kristendomen är ej kulturfientlig. Den är tvärt om en civilisations- och kulturbringare af första rang. Och väl bevisar den omständigheten t. ex., att Japans regering just mnu är betänkt på att göra kristendomen till statsreligion till följd af den höga civilisation den bringar, att kristendomen ej verkar förlamande på intresset för jordelifvets uppgifter. Talaren besvarade sålunda frågan med ett bestämdt nej.
I frågan yttrade sig förutom biskopen, som framhöll hurusom dualismen är oskiljaktig från kristendomen, kyrkoherdarne Söderström, Gadd och Odin, reg.-pastor E. Schröderheim och prosten Uddin.
Vidare yttrade sig i frågan: konsistorienot. Öfverberg, som ansåg, att då frågans uppställare tydligen icke väntat sig annat svar än nej, det varit mindre lämpligt att i detta fall använda frågeform; kyrkoberde Sik, som med inled. besvarade frågan med ett bestämdt nej, men erinrade om att kristendomen dock, på grund af missuppfattning, tidvis haft en sådan förlamande verkan; prosten Alfvegren; som äfven svarade ett obetingadt nej på frågan, men dock fann att kristendomen på sina orter i vår tid så förytligats, att en sådan kristendom nog kunde sägas verka förlamande på jordelifvets plikter; kyrkoherde Kullin, som, delvis förekommen, ytterligare betonade, att om man fattade kristendom och jordelifvets uppgifter rätt, kunde det aldrig bli-tal om någon förlamande inverkan; kyrkoh. Gradelius, som fraindrog ytterligare några exempel på fall, då kristendomen synbart verkat förlamande; doktor Heuman, som framböll att innan det nya lifvet funnic sina nya former, kristendomen nog kunde verka förlamande; stadsmissionär Spaak, som betonade att jordelifvets uppgifter vore att främja lifvet i Gud; kyrkoherde Ronqvist, som framhöll att man måste skilja emellan kristendomens jordiska uppgifter och jordelifvets naturliga uppgifter, som funnits till före kristendomen.
Sedan kyrkoherde Söderström och biskop von Schéele ytterligare haft hvar sitt korta anförande, samt ps. 3 v. 4 afsjungits, öfvergick man till behandling af den andra frågan, som inleddes af kyrkoherde Söderberg och som lydde: »Hafva vi präster fylt hvad på oss ankommer för att bibringa folket en rätt lefvande ineikt isamfundets, det kyrkligas och det borgerligas, betydelse?» Referenten uppehöll sig till en början vid gemenskapets lag, som icke kan utan skada aflägsnas på vare sig det kyrkligas eller det borgerligas område, men måste till sin sorg medgifva, att svaret på frågan icke kunde blifva annat, än att prästerskapet gjort sig skyldig till försummelser så i ena som i andra afseendet, samt manade till enig och kärleksfull samverkan för införande af ett bättre sakernas tillstånd.
Biskop von Schéele framhöll, att samfund ofta — förväxlas med en mängd saker, som därmed hafva platt intet att skaffa. Samfund äro de tre: kyrka, stat och familj. Om en rätt insikt härom kunode bibringas folket, då vore mycket vunnet, men det vunnes förvisso icke lätt.
Utom biskopen yttrade sig i korthet kyrkoherde Söderström, som anförde några frågan belysande bibelställen, och kyrkoherde Gadd, som trodde att om äfven prästerna måste erkänna sig i mycket försumliga , tidsandan dock hade större skuld uti att fotlket icke ägde en rätt lefvande insikt härutinnan.
Med afsjungandet af ett par psalmvers afslöts därpå förhandlingarna för att på e m. återupptagas i biskopshuset, dit prästsällskapets ledamöter med fruar inbjudits till middagsmåltid.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1899
N:r 104

Fredagen den 14 Juli från kl. 10 f. m. låter fru Olivia Kolmodin i anseende till aflyttning från orten genom offentlig auktion, som förrättas i egendomen n:r 33 Södra Murgatan, försälja hela lösöreboet, bestående af: Nysilfver, keppar, järn- och blecksaker af hvarjehanda slag, glas och porslin, möbler: schiffonier, 1 soffa, 1 divanbord, 1 byrå och ett större salskåp allt af mahogny; 2 utdragssoffor, 2 utdragssängar, skänkar, mat:, spel- och mindre bord, 1 länstol, stolar af ek med rottingsäten, 1 byrå af alm med inrede, flere kommoåyer, 1 större väggspegel med förgyld ram samt bord med marmorskifva, 1 något mindre väggspegel med bord, flera toalett- och amfra mindre speglar, 1 större dragkista m. m.; fjäderfylda sängkläder och stopptäcken; 1 större vaxduksmatta samt andra bättre och sämre mattor; diverse mans- och fruntimmersgångkläder jämte mycket annat. Åt kände inropare lämnas 2 månaders betalningsanstånd.
Visby den 22 Juni 1899.
HUGO PETTERSSON.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1899
N:r 104