En äfventyrlig färd

hade — skrifves till Gotlands Allehanda från Slite — skon. Elina från Klintehamn, förd af kapten A. Andersson, då hon nu senast var på hemresa från Danmark. Under den svåra stormen, som rasade den 14 och 15 maj, blef icke allenast fartyget, som gick i barlast, hårdt ansatt af vind och hatf, utan ombord yppade sig också ett tillbud till olyckshändelse, som nära nog kostat ett människolif. Under seglingen hade något biifvit oklart förut vid stagfocken. Kapten Andersson gaf därför sin styrman och en af besättningen order att gå förut och göra klart det som var i olag. Skotet till stagfocken sprang då, och styrmannen, som vid tillfället befann sig i lä af seglet, blef af detta fångad och slungad öfver bord.
Detta tilldrog sig med en sådan hastighet, att kamraten ej ens märkte att styrman försvann i vågorna, Kaptenen hade själf rodret, och då dot som sagdt blåste full orkan och fartyget gjorde en fart af c:a 5 knop, gälde det ju att. både tänka och handla fort för att hinna rädda den nödstälde ur det förfärligt upprörda hafvet. Detta bief dock ut fördt tack vare kaptenens snabbtänkthet, i det att han med ena handen kastade em lina öfver den drunknade och med iden andra manövrerade fartyget så, att det blef back i seglen. Mannen kom likväl ett tjugotal meter akter om fartyget, innan man märkte, att linan började strama till om kroppen. Han hade då ännu sans nog att med det lösa af linan rulla in lig så att han blef släpande akter om skutan.
De ombordvarande halade nu upp honom långs sidan men genom tfartygets häftiga slingringar var det ingen lätt sak att \’få honom ombord, då han själf var oförmögen att hjälpå till något Kapten Andersson måste då taga fallrepstrappan i händerna och lägga sig hufvudstupa öfver relingen, för att få den att räcka så långt mner i vattnet att mannen kunde få fotfäste på densamma. Kaptenen kom emellertid därvid att ligga med bröstet på en bult i relingen så illa att han troligen får men däraf för en längre tid. . Icke heller på detta sätt lyckades det dock att få mannen ombord, hvarför det gista medlet måste tillgripas, nämligen att hugga upp homom med en båtshake. Försöket härmed utföll så lyckligt, att haken fångade i ryggen på rocken och mannen kunde hasas oskadd ombord.
Då man vet hvilket förfärligt väder det var, måste ju litet hvar tacksamt erkänna, att kapten Andersson vid detta tillfälle visat en ovanlig kraft och sinnesnärvaro.
Fartyget inkom sedan lyckligt till Slite, men hade då nästan alla sina segel sönderblåsta.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Maj 1915
N:r 116

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *