Då på natten mellan torsdagen och fredagen i denna vecka postångaren Sofia i allskönslugn låg öfver natten i närlieten af Furön, hördes plötsligt vid ett-tiden ihållande rop om hjelp och bistånd från nödstälda menniskor. Kapten Höggren styrde genast åt det håll, hvarifrån ropen tycktes komma, men snart finnande att det för ångaren var svårtatt framtränga och anseende. det vara: lättare att med en mindre båt uppsöka de nödstälde lät han strax efter kl. 2 ntsättå en af Sofias räddningsbåtar. Framträngandet för: svårades i betydlig mån af nattens mörker och den mäktiga drif-isen, men båten lyckades dock, tack vare besättningéns ihärdiga ansträngningar, att tum för tum närma sig det ställe, der. de hjelpbehöfvande befunno sig. Slutligen, efter närmare två timmars arbete, framkom man till ett isstycke, som lossnat från den fasta isen och flutit till sjös. På detta befanno sig fyra personer, en resande från Göteborg jämte betjent och två karlar, som forslat hans saker från Oskarshamn. Med spänd väntan afvaktade man ombord, hur expeditionen skulle aflöpa; tiden försvann utan att något hördes af. Då brusade en raket — det öfverenskomna tecknet att man funnit dem som ropat — på tämligen betydligt afstånd upp i luften. De fyra på isstycket befintliga personerna bergadés derpå i båten, sedan dei fullt mått fått erfara, hvaden natt på isen vill säga. Båten återvände till Sofia och anlände\’ dit kl. 46 på morgonen med sina frusna passagerare, hvilka der erhöllo behöflig vård. Den resandes saker — bland annat tolf koffertar, hvaraf åtskilliga fått göra \”bekantskap med hafsvattnet — bergades senare på dagen. Komne ombord, berättade de räddade, att de kl. 11 på aftonen begifvit sig från Oskarshamn för att uppsöka Sofia, men att den is, på hvilken de befunno sig, skilt sig från den fasta isen och flutit till sjös.
Man har uppgifvit att platsen, der isfararne funnos, var mer än en och en half mil från land. En stor lycka var, att det ej blåste hårdt, ty isen var spröd och skulle då snart hafva sönderslagits. Antagligt är, att hade ej kapten Höggren kommit med så snabb och kraftig hjelp, hade de nödstälde gått döden till mötes helst det isstycke, som utgjorde deras osäkra tillflyktsort, oupphörligt minskades.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Mars 1879
N:r 22