tjugufemåriga tjenstejubileum vid Stora teatern firades i förgår medels uppförande af Wagners opera »Lohengrin», der den värderade konstnärinnan i Elsas parti har en af sina utmärktaste roller. Det var den 46:te gången hon uppträdde i denna roll och den 1,020 gången hon sjöng på vår lyriska scen. Fru Stenhammar torde vara den första svenska sångerska, som med bibehållande af sina första sångpartier firat sitt 25-åriga konstnärsjubileum.
Fredrika Andrée föddes i Visby 19 Sept. 1836. Fadern var den både som vetenskapsman och belletrist kände provinsialläkaren Andreas Andrée. Tidigt visande stora musikaliska anlag, fick hon musikundervisning dels af sin fader och dels af direktör V. Söhrling härstädes. Redan vid 15 års ålder befans hon mogen att fullkomna sina studier i komposition och pianospel vid Leipzigs konservatorium. Genom bekantskapen med Jenny Lind och Henriette Sonntag fingo hennes rika musikaliska anlag en annan riktning, i det hon kom till full insigt om att sången var hennes rätta element. Så finna vi henne redan 1854 anstäld vid Dessaus hofteater, hvarefter hon efter några gasteringar i Kassel och Leipzig vände åter till fäderneslandet. Hon debute” rade på Stora operan 22 Juni 1855 såsom lady Marriet i Martha och blef på hösten samma år engagerad vid vår förnämsta skådebana. Dock trängtande efter vidare utbildning i sin konst, begaf hon sig 1857 till Paris, gaf 1859 gästroller i Wien, hvarefter hon 1 Juli samma år fästes vid Stora operan, vid hvilken hon sedan oafbrutet verkat med undantag af en kort tid 1867—68, då hon på grund af en misshällighet med teaterns styrelse lemnade Stockholm och gjorde en framgångsrik konstresa till Danmark. År 1863 ingick hon giftermål med d. v. sångaren vid k. teatern, O. F. Stenhammar, nu kammarskrifvare vid tullverket. Medlem af musikaliska akademien blef fru S. 1864 och erhöll 1876 medaljen Literis et artibus.
Dessa äro de yttre dragen af en i många afseenden lysande konstnärsbana. Jämte stort välde öfver rika röstmedel besit ter fru S. en fin konstnärlig uppfattning, som – alltid framstått i hennes sceniska skapelser. Såsom romanssångerska torde hon få anses såsom nordens förnämsta. Äfven såsom tonsättarinna har fru S. försökt sig och ej utan framgång. Måtte den rikt begåfvade konstnärinnan, af hvilken det yngre slägtet af sångerskor har mycket att lära, ännu många år få sprida glans omkring vår lyriska scen!
Utom andra hedersbevisningar, säger en vår brefskrifvare, som vid detta tillfälle i rikt mått kommo den aktade artisten till del, skulle jämväl å teaterns foyer då ötverlemnas till henne, utom en större penningesumma, en särdeles prydlig äreskänk från kamrater och vänner, bestående af en dyrbar och smakfullt arbetad lagerkrans af förgyldt silfver, & hvars vidhängande band lästes en inskription. Det vackra arbetet har utgått från juvelerarefirman Larsson & k:i i Stockholm.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Maj 1880
N:r 43