Södra häradsrätten.
Poststölden i Hemse. I nämda förut vidlyftigt refererade mål ingaf allmänna åklagaren i tisdags sina slutpåståenden, som voro af följande lydelse:
Då jag nu går att afgifva slutpåstående i det af mig, åtjenstens vägnar, emot i t. f. länsmannen Valter Eneman instämda mål, angående olaga häktning m. m., så ber jag att till en början få framhålla den omständigheten, att som enligt hvad af protokollerna i målet framgår bemälde t. f. länsman, sedan poststöld blifvit hos honom af postmästaren O. Lagergren 4 November sistlidet år anmäld, åt sin fader, länsmannen A. M. Eneman, som för tillfället var tjenstledig, öfverlåtit att hålla det med anledning af berörde anmälan förestående polisförhör samt åt honom uppdragit att dervid handla efter godtfinnande, och då t. f. länsmannen Valter Eneman, efter det han funnit att målsegaren Anders Pettersson blifvit såsom misstänkt för stölden af länsman A. M. Eneman häktad och med handbojor belagd, låtit dervid bero, — måste nämde t. f. länsman anses hafva iklädt sig laga ansvar för hvad hans biträde vid tillfället, länsmannen A. M. Eneman derigenom kan hafva olagligen förfarit.
Hvad beträffar sjelfva häktningsåtgärden, så, eftersom den vidtagits för ettbrott, hvars verklighet icke blifvit tillförlitligen undersökt, måste jag för densamma å svaranden yrka ansvar. Det torde nämligen i allmänhet vara polismyndighetens skyldighet att, oaktadt anmälan om brott egt rum, så vidt möjligt är, vidtaga alla de på densamma ankommande åtgärder, hvarigenom det anmälda brottets verklighet kan blifva konstateradt. Sådan åtgärd hafva t. f. länsmannen Eneman och hans vid förrättningen använda biträde, efter mitt förmenande, i förevarande fall icke vidtagit. Ty om än ostridigt är, dels att kontorsskrifvaren Lagergren och fjerdingsmannen Vahlberg på A. M. Enemans anmodan undersökt vagnen med dess tillbehör, der sedermera postväskan befans ligga, och dela att t. f. länsmannen V. Eneman, förr än han & postkontoret inträdde, på så vis undersökt nämde vagn, att han, utan att öppna fotsacken, bakifrån sett under åkstolen ; så, äfven oaktadt det är medgifvet, att vagnen varit så inrättad, att man stående bakom densamma kunde iakttaga hvad som under åkstolen och fotsacken fannes, kunna dessa undersökningar svårligen anseg hafva varit af den noggranna beskaffenhet, som i detta fall och under sådana omständigheter vederbort.
Angående derefter åtgärden att belägga Anders Pettersson med fängsel, anser jag mig äfven derför böra yrka ansvar åt. f. länsmannen V. Eneman. Kungl. förordningen 16 Februari 1864, om nya strafflagens införande och i hvad afseende derå iakttagas skall, stadgar i 8 19 mom, 21, att häktad person må med fängsel beläggas, då han ej kan säkert vårdas, Härvid torde vara att bemärka, att detta lagstadgande gerna icke så kan tolkas, att åtgärden att belägga häktad person med fängsel endast skall bero på hvad polismyndigheten vid vårdandet af den häktade kan anse såsom »säkert». Någon objektiv grund derjämte lärer väl erfordras för att åtgärden skall kunna såsom lagenlig anses, t. ex. den häktades föregåenden, hans uppförande vid häktningstillfället m, m. Nu var Anders Pettersson vid häktningstillfället visserligen berusad, men då han, enligt hvad medgifvet är, icke dervid uppförde sig våldsamt eller försökte undkomma, så kan jag icke finna annat, än att hans beläggande med fängsel hvilket jag för min del af hvad i målet förekommit icke kan fiuna hafva egt ram i änd.umål att förmå den häktade att bekänna det förmenta brottet — varit öfverflödigt och olugligt.
Anders Pettersson har påstått skadeersättning samt ersättning för rättegångskostnaderna, och har jag, efter der mig meddelade förordnandet, att dervid efter berogenhet understödja honom. Men då upplyst och medgifvet är, att Anders Pettersson i förlikning af svaranden och hans fader emottagit tillsammans 175 kronor, så anser jag mig icke kunna biträda Anders Petterssons nämda påståenden i vidsträcktare mån, än att jag yrkar, det svaranden måtte förpliktas ersätta de at mig i målet inkallade vittuen för deras instäljelse vid rätten.
Arbetaren Pettersons ombud framhöll särskildt, att de begagnade handbojorna ej voro fodrade med läder, såsom fångvårdsstyrelsen föreskrifvit, hvaremot åklagaren gen mälde, att föreskriften om handbojors törseende med foder at läder åsyrtat att under transport af fångar skydda dem från beröring med det kalla jernet; de timmar Petterson och Jakobson haft handbojor på sig, hade de vistats i ett varmt rum. Kronolänsman A. M. Eneman iulemnade en längre försvarsskrift, hvilken i ett följande nummer skall delgifvas våra läsare.
Utlåtande i målet gifver rätten 31 uästkommande December.
För mordbrand var husru Petterson, Hexartve i Fardhem, instämd af allmänna åklagaren, som yrkade hennes inmanande i häkte.
Ehuru besvärande omständigheter förekommit mot svaranden, kunde yrkandet om häktningen ej bifallas. Målet uppsköts.
Till edgång hade handlanden Oskar Bokström dömts i ett bränvinsmål, förut närmare omnämdt. Bokström hade redan lagt tvänne fingrar på bibeln och var beredd att gå eden, då han på fråga af rättens ordförande, om han förstode hvad han hade att genom eden fria sig ifrån, afgaf ett sådant svävande svar, att häradsrätten gaf honom en månads betänketid med edgången.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 November 1881
N:r 88