erhåller följande dödsruna i Ölands Tidning:
Engeln med de nattsvarta vingarne har lägrat sig i vårt samhälle och bredt sorgens flor öfver många hjertan. Dödens glafven har denna gång träffat ett Lf, som fordom varit fullt af ljus, värme och kraft; den obeveklige herskaren öfver litvet har nu ändat en verksamhet, som leddes af ädelt nit, ett varmt hjerta och ett klart förstånd.
Johan Söderström atsomnade 28 Nov. åttiotre år och några månader gammal. Han föddes 25 September 1798 vid Stenstugu i Endre socken på Gotland och uppfostrades i Visby, dit hans fattiga föräldrar flyttade, medan han ännu var helt ung. Efter erhållen undervisning i »D. B. V:s» nyinrättade friskola ingick han i handel der i staden, men flyttade 1517 såsom – biträde med handl. Hernberg till den nyanlagda staden Borgholm. Denna stad, som sålunda fick sin förste köpman, var då at helt anspråkslösa dimensioner, ty den hade endast trenne bebygda gårdar, tyra inhysstugor, och invånareantalet utgjorde trettiotre personer. Nu eger staden ötver 900 invånare, närmare 100 bebygda gårdar, torg och ordnade gator samt parkanläggningar, hvilket till stor del är S:s verk, År 1818, då Hernberg dog, öppnade S. handel för egen räkning, och den anspråkslöse och raske köpmannen lyckades att i handl. Sven Hasselquist i Kalmar förvärfva sig en lika kraftig gynnare som uppriktig vän. — Utrustad med mer än vanligt skarpt förstånd och i besittniug at stort ordningssinne samt mycken arbetslust i förening med hög rättskänsla var den intelligente mannen sjelfkallad såsom en styrande makt i samhället och af helt naturliga skäl utsågs han således år 1825 til ordningsman för staden. Detta blef han också i ordets fulla bemärkelse, ty under hans kraftiga ledning och genom hans uppoffringar af både möda och penningar har staden uppvuxit och ordnats. År 1825 åtog S. sig att utan ersättning bestrida tullinspektorsbefattningen härstädes och 1826 öfvertog han postmästaretjensten, hvilka befattningar han skötte med sin vanliga plikttrohet och ordentlighet, den förra till 1836 och den senare till 1842, då postkontoret inrättades och särskild postmästare tillsattes. I alla kommunala värf inom samhället och orten blef han T grund af sitt öfverlägsna förstånd, sitt ärdfria, enkla väsende och sin praktiska duglighet använd. Hans-meritförteckning upptager omkring trettio olika befattningar och uppdrag. Öfverallt der ett verksamt och kraftigt ingrepp för stadens och öns intressen behöfdes, var Söderström sjelfskrifven att utföra detsamma. Medaljen af guld af femte storleken för medborgerlig förtjenst tilldelades honom 1852 och 30 December 1862 erhöll han af enkedrotthingen Josefina medaljen i silfver för nit om silkesodlingen. I början af år 1863 utnämdes S. till riddare af Vasa-orden. Sjelf omtalar S. i efterlemnade anteckningar hurusom stadens \”invånare 11 Maj samma år anstälde sexa på gästgifvaregården till firande af hans 46-åriga verksamhet inom samhället.
Vid detta tillfälle öfverlemnades till honom såsom uttryck af stadens tacksamhet för hans sträfvanden i och för samhällets utveckling och framgång en pokal af silfver. Och såsom ett ytterligare erkännande åt herr 8. lät staden under förlidet år måla hans porträtt i olja och i en vacker ram upphänga detsamma i rådhussalen. Till 1875 års slut innehade han ordningsmänskapet för staden, vid hvilken tid denna befattning uppkörde och efterträddes af stadsstyrelsen, hvars ordförande blef den aflidnes måg, v. häradshöfding L. F. Sjöbohm. Under förlidet år drog den gamle hedersmannen sig undan från alla bestyr, han satte sig då att i Ingn blicka tillbaka på ett långt, verksamt och ärofullt lif. Han hade fylt sin plats i ledet, ålderdomen började nu tydligt framträda; kroppskrafterna förminskades, men den klara tankegången, det ovanliga minnet egde han in på sista tiden, — Döden kom stilla — den årtyngde odlaren insomnade nöjd och fridfull. — Måtte vårt land ega många så ädle män som Johan Söderström, hvilkens minne sent skall dö i den trakt, der hans lifs gerningar burit frukter !
Hvile torfvan lätt på hans graf!
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97