Visby vågbrytare.

Stockholm, 11 Maj. Efter något mer än en timmes öfverläggning har riksdagen i dag på middagen fattat ber slut öfver statsutskottets betänkande rörande anslaget till Visby vågbrytare.
Utskottets förslag, tillstyrkande ett anslag: å 60,000 kronor, antogs af andra kammaren med 128 röster mot 61, hvilka senare afgåfvos för k. mits proposition om ett anslag å 86,800 kronor, hvaremot första kammaren med 56 röster mot 37 biföllo den k. propositionen.
För det högre anslaget yttrade sig i första kammaren civilminister Hederstjerna, öfverste v. Vegesack, rektor Törnebladh, grefve Sparre, landshöfding Bergström, general Lagerberg, major Adelsköld, kapten Casparsson och generaldirektör Beijer. För det mindre anslaget uppträdde i samma kammare landtmäteridirektör Nordenfelt. I andrakammaren öppnades öfverläggningen af civilministern Hederstjerna: Stormarne sistl.
Februari hade på Gotland förstört skog för en million kronor och den yttre hamnarmen.
Skyndsam hjeip behöfdes. Visby stad vore skyldig att underhålla hamnbygnaden, men förmådde dock ej bota sådana stora skador, som naturelementens våldsamhet åstadkomma: Utskottet ansåge sig ock skyldigt att tillstyrka medels anvisande till dessa skadors afhjelpande, men ville ej gifva allt hvad som behöfdes. Visby stad hade visserligen åtskilliga fastig heter och aktier i Gotlands jernväg, men häraf vore ingen afkastning. Utskottet åberopade, att staten redan nedlagt så mycket på Visby hamnbygnad, men just detta vore ett skäl att underhålla densamma; utskottet anförde vidare såsom skäl för beviljande af det mindre beloppet, att hamninkomster förefunnes, men mot 28,000 kronors inkomst svarade 56,000 kronors utgifter för hamnen, således blefve det långt ifrån något öfverskott. Hoppades att kammaren icke skulle göra någon nedprutning på den af k. m:t föreslagna summan, 86,800 kronor, då det lilla samhället gjort så stora uppoffringar.
Hr Hedin: Yrkade bifall till k. m:ts förslag (intet anförande). Hr Karl Anders Larsson: Staden Visby hade erhållit så många understöd förut af staten, hvarför bifall till utskottets förslag tillstyrktes.
Hr A. J. Lyth: Om man såge I sjökartan, funne man utmärkta hamnar på östra kusten skyddade, men på vestra kusten voro inga gästfria hamnar till skydd för hafvets raseri. Visby, som ligger på denna vestkust, vore föreningspuukten m fastlandet. På 40-talet ansåges den gamla hamnen olämplig, hvadan anslag erbölls till ny hamn. Stadens kostnader hade ej gått till åtskilliga 10,000 kronor utan till 700,000 kronor. Han vore tacksam för hvad staten gjort, tacksam för civilministerns ord samt tacksam till och med för utskottets 60,000 kronor, men då staden ej mäktade mera och ej kunde ytterligare skuldsätta sig anhölls om bifall till k. m:ts förslag.
Hr Per Larsson, Lilla Fole: Instämde med hr Lyth.
Hr Ola Andersson i Burlöf: Ansåg att det till stor del vore en kommunens angelägenhet och då borde också kommunen bidraga. Redogjorde för hamnarne i Skåne, der äfven stormar åstadkommit skador, men dessa hamnar hade ej på långt när fått så mycket bidragaf statsmedel som Visby; staten hade ej med ett öre bidragit till Malmö hamn, som kostat nio millioner. Att Visby bevillning stigit så högt, vore en följd af ansträngningarne för järnvägen; omnämde bevillningar i landtkommuner, som ofta öfverstigit den i Visby. Det vore liberalt att tillstyrka 60,000 kronor, hvilken summa talaren ville anslå. Skulle ej blifva förvånad, om någon yrkade rent afslag.
Hr Hedlund: Malmö vore ett starkt samhälle, som ej behöfde understöd. Talade om fadren, som mera hjelpte det svaga barnet än det starka. Åberopade stormarne i Norge, hvars storting liberalt anvisat bjelp. Visby hade underhållit hamnbygnaden, men deri inbegrepes ej att upprätta det förstörda. Då det här gälde en olyckshändelse, borde man ej nedpruta anslaget, hälst då det vore begärdt af regeringen. Man borde ej skrämmas af hotet om rent afslag. Hänsyn borde tagas till myndigheterna, som utredt saken. Yrkade bifall till k. m:ts förslag.
Hr Lindmark: Här förelåge ett statens intresse, ty ingen nödhamn funnes mer på vestra kusten af ön. Tillvaron af Visby hamn såsom nödhamn hade besparat så många förluster af fartyg, att statens utgifter för denna hamn ej varit bortkastade. Yrkade bifall till den k. propositionen.
Hr Bokström hade ett längre anförande, här i korthet sammanträvgdt. Han frambar till regeringen sin tacksamhet för den faderliga omsorg, den visat om Visby hamnbygnad, och tackade äfven utskottet för den syskonkärlek, hvarmed det omfattat företaget; ty om man ej kunde fordra lika mycket af syskonkärlek som af faderskärleken, borde man dock vara tacksam för och sätta värde på den förra.
Mot hr Ola Andersson anmärktes, att Visby åtagit sig vissa förpliktelser, som fullgjorts.
Man hade aldrig begärt ett öre för den inre hamnen, blott för den yttre. Utskottet toge för litet hänsyn till de stora uppoffringar staden redan gjort. Äfven om staten lemnade 86,000 kronor, finge Visby ikläda sig utgifter.
Visste af erfarenhet att de uppgjorda kostnadsförslagen icke räcka utan staden finge nog ändå utgifter äfven om det högre anslaget bifölles. Om Gotland legat i förening med det öfriga Sverige, hade det bort kunna påräkna tre millioner för jernvägar. Anböll, utan att göra något bestämdt yrkande, vördsamt att kammaren välvilligt ville behjerta det behof talaren på grund af kännedom om Here Jonsson i Hof, Pettersson i Runtorp och E. Key tillstyrkte bifall till utskottets förslag, hvaremot hr Sjöberg talade för bifall till k. m:ts proposition.

Ehuru första kammaren bifallit det högre anslaget och frågan således kommer att gå till gemensam votering, voro som man finner rösterna så fördelade, att vi icke, om icke något omslag i opinionen skulle ske, hafva någon utsigt att få mera än 60,000 kronor. Och det faller oss icke in att häröfver knota. Den vänlighet riksdagen äfven genom detta anslag visar vårt lilla samhälle är värd vår lifliga erkänsla.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Maj 1882
N:r 38

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *