som leda till kyrklig söndring och undergräfvande af religionens helgd, var i tisdags predikanten F. Franson från Amerika inkalladinför Visby domkyrkoförsamlings kyrkoråd. Om hvad som förekom vid nämda förhör mäler det dervid förda protokollet följande:
»Sedan F. i sällskap med 6—8 andra personer, hvilka, oaktadt tillsägelse att, såsom till förrättningen icke kallade, aflägsna sig, icke dess mindre, på F:s uppmaning inträngde i sessionsrummet, företrädt samt uppfordrat samtlige närvarande att allra först gemensamt bedja i Jesu namn, och, ehuru ordföranden tillkännagaf, att sammanträdet, för hvilket enhvar redan borde i bönen hafva beredt sig, icke afsåg sådan gemensam andaktsöfning, det oaktadt med högljudd stämma förrättat en längre bön samt derefter, med påföljd att ytterligare en längre bön förrättades, uppmanat »någon annan af bröderna att också bedja», hördes F. öfver hvad som lagts konom till last, hvarvid han väl medgaf, att Kan inom församlingen. hållit särskilda, offentliga sammankomster för andaktsöfning, men deremot på det bestämdaste förnekade, att han i något hänseende förgått sig. — Då emellertid tvänne prester vitsordade sanningsenligheten af hvad som lades bemälde F. till last, fann kyrkorådet — sedan ordföranden dessutom erinrat, att F. dels af kyrkoråd inom andra stifts församlingar förbjudits hålla allmänna föredrag dels vid sammankomst inom en församling härstädes uppträdt på ett sätt, som väckt både förargelse och löje — lagligt att med stöd af k. förordningen 11 December 1868 angående särskilda sammankomster för andaktsöfningar meddela F. förbud att här i domkyrkoförsamlingen uppträda såsom lärare med andliga föredrag vid den ansvarspåföljd som samma k. förordning innehåller.»
Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Juli 1882
N:r 58