Visby rådhusrätt.
Försök till mord. Med häktade sjömanshustrun Johanna Carlström, född Österberg, hölls i dag ransakning å länsfängelset. Fritt och otvunget erkände hon, att hon 23 sistl. Nvember sökt döda sin ettårige son genom att ställa honom på hufvudet i ett vattenspann, men att hon strax ångrat sig samt upptagi honom ur spannet och lagt honom på sängen i den tron, att han vore död. Hon kunde ej förklara anledningen till mordförsöket, men sade sig hafva varit sjuk och bedröfvad allt sedan midsommar; hade haft den oron, av det vore bättre för gossen att få dö, och hade dessutom velat komma i häkte.
Vittnen berättade, att hon omedelbart efter mordförsöker omnämt, att hon tagit litvet af gossen, som dock betans vid lif och inom kort blef fullt återstäld; att hustru Carlström, som letde i ett lyckligt-och bekymmerstritt äktenskap, allt seda.. midsommar verit mycket grubblande och besynnerlig, troende att familjen ej skulle kunna berga sig; att hon otta sagt sig vilja förkorta sitt lif eller önska komma i fängelse; att allmävna omdömet bland hennes granner vore, att hon vore sinnestörvirrad; att hon, som förut varit en verksam och duglig hus moder, på senaste tiden ofta beklagat sig, a: hon ej dugde till något; art hennes helsotillstånd varit klent senaste tiden, då hon ofta klagat ötver hufvudvärk samt att det varit mörkt för hennes ögon, Den häktade, som än föreföll häftigt ångerfall än åter kall och likgiltig, är född 1856 i Visby; var hemma hos sia moder till 1874, då hon kom till Stockholm, der hon hade tjenst såsom piga under ett år; återkom hit till sin moder 1875 och arbetade på tändsticksfabriken till 1873, då bon ingick äktenskap med sjömannen Carlström, hvilken enligt hennes och vittnenas intyg är en arbetsam och ordentlig man.
För att få målet värmare utredt och för läkarebetygs erhållande om den häktades siuuestillstånd begärde åklagaren uppskof, hvilket af rätten beviljades Under tårar bad den häktade att få komma Åter till sina barn, Hennes man, som sade sig vara öfvertyga om hennes sinnesförvirring, anhöll äfven, att hon måtte få komma till sitt hem, hvilken begäran dock ej kunde bifallas.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 December 1882
N:r 100