I söndags e. m. under en styf kultje begåfvo sig skomakaren Jakob Niklas Nilsson, korgmakaren Anders Gustaf Svensson och dennes son sjömannen Lars Petter Johan i en liten eka för att segla. Sedan de hållit ett tämligen bra stycke till sjös, vändes kosan åter mot hamnen; men komne ungefär 50 famnar från vågbrytaren kantrade båten, enligt åskådarnes utsago genom en oskicklig manöver, och alla tre föllo i vattnet. Unge Svensson försökte att uppnå vågbrytaren genom simning, men krafterna sveko honom och han försvann i djupet. Så snart händelsen märktes skyndade mästerlotsen Carl Vinberg och sjökapten J. P. Bingmark i en båt ut till de nödstälde, hvilka äfven af dem anträffades i sjön i upprätt ställning som det tycktes utan lif, hvarpå de halades i båten och roddes till närmaste landningsställe invid mekaniska verkstaden. Sedan de der å en gräsplan rullats och frotterats qvicknade den äldre Svensson till och kunde efter någon stund ledas till sitt hem, men Nilssons lif slocknade, ehuru spår till lifsyttringar lärer hafva märkts. Den omkomne Svensson, hvars lik ännu ej påträffats, var 22 år och gift sedan en månad. Nilsson var 75 år och morfar till Svensson.
Räddningen vittnade om en ganska stor raskhet, och om den just icke i allo gynnades af lyckligt resultat, bör det dock vara för räddarne en tillfredsstälelse att åtminstone ett lif frälsades. Detta är nu tredje gången hr Vinberg, som sjelf under sin mödosamma och farliga tjenstgöring varit nära att drunkna räddat medmenniskor från en ögonskenlig lifsfara. Något synligt vädermäle har visserligen hittills icke fallit på hr Vinbergs lott, men den nu gjorda goda gerningen förringas ej härigenom.
Gotlands Tidning
Onsdagen den 8 augusti 1883
N:r 62