Visby rådhusrätt.
Widdringtonska målet öfverlemnades igår af samtlige parter till rättens pröfning.
Svarandena, konsul Liljewalcb, handlanden Karl Molander och bergningsbolaget Neptun, lemnade skriftligt slutligt svaromål, hvari de bestredo alla kärandens yrkanden. De stödde sig på det af ingeniör Braune och kapten Malmberg afgifna besigtningsinstrament samt inlemnade en i tidningen Aftonbladet nyligen förekommande, af ingeniör Santesson författad artikel, hvari angifves, att det bergningsbolag, för hvilket hr Santesson är schef, lika lätt som och för betydligt mindre kostnader än Neptunbolaget skulle kunnat berga monitorn Tordön och ångaren Cassius; på grund af denna artikels innehåll hade hr 8, enligt svarandenas åsigt tydligt visat hvilka känslor hr S. hyste mot Neptunbolaget, hvarför det af hr-8, i målet afgifna intyg derefter kunde bedömas. Svarandena bestredo derjemte hr Falks yrkande om ersättning för en del inventarier. Hr Liljewalch och Neptunbolaget förklarade sig dessutom ej hafva med målet att skaffa utan ville skiljas från detsamma. Erbjudande gjordes vidare att nu mot tio tusen kronor afstå vraket till hr Falk. Slutligen förklarade sig hr Liljewaleh ej nu komma att yrka ansvar å Falk, com lemnat Sverige, för den af honom förut till domstolen inlemnade nidskrift, men förbehöll sig rätt att framdeles få väcka ansvarstalan.
Kärandens ombud, konsul Arweson bestred yrkandet om hr Liljewalchs och Neptunbolagets skiljande från målet, enär alla tre svarandeparterna handlat gemensamt, och afslog anbudet att få mottaga vraket, som nu vore värdelöst, hvarjämte Neptunbolagets ersättningsanspråk för bergningen bestredos, enär denna. bergning företagits utan anmodan eller bemyndigande af käranden.
Dom i målet afkunnas 24 dennes.
För rymning och ohörsamhet hade, på anmälan af kaptenen å i härvarande hamn liggande, i Karlshamn hemmahörande skonaren Hesperus O. Nilsson, allmänna åklagaren instämt matroserna å nämda fartyg S. Larsson och I. G. Ringberg, den förre påmönstrad i Karlshamn och den senare i Köbenhavn, båda för hela seglationsåret. Kaptenen anförde, att de vägrat att lyda och arbeta, olofligen begifvit sig i land och utfarit i hotelser mot honom, så att han fruktat för sitt lif.
De båda matroserna erkände, att de vägrat att arbeta, derför att de nekats att få afmönstra här och mottaga dem härstädes erbjuden vinterhyra; enligt deras utsago skulle kaptenen förat hafva lofvat dem att få afmönstra. Derjämte beklagade sig svarandena öfver proviantens delvis dåliga tillstånd och att den antagna spisordningen ej blifvit följd.
Två vittnen kunde ingenting annat intyga än att svarandena vägrat arbeta och att spisordningen ej följts.
Etter enskild öfverläggning dömde rådhusrätten svarandena att för olydnad mot befälhafvare hvardera böta trettio kronor, men förklarade dem, emedan föreskrifven kost undanhållits dem, vara fria från deras tjenst.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 4 September 1883
N:r 71.