har i sommar gästat Visby, och då det värda herskapet möjligen ett annat år tänker lyckliggöra något annat samhälle med ett besök, torde en varning vara på sin plats.
Då sällskapet D. B. V:s paviljong med restaurationsrörelse i våras annonserades ledig, ingick, bland andra anbud, äfven ett sådant från fröknarna Emilia och Hildegard Beckman i Stockholm. Enär man icke om dem kände något ofördelaktigt och .den erbjudna borgen för byran var god, så antogs anbudet. Emellertid be fans det vid herskapets hitkomst att bakom och ledande det hela stod en deras broder Bernhard Beckman, sorgligt ryktbar genom en storartad cession i hufvudstaden. Af för en så pass omfattande rörelse behöfliga inventarier medfördes icke det ringasté, icke ens så mycket som ett dricksglas. Krediten började genast anlitas och icke utan framgång, då rörelsen, enär Stadshotellet på grund af konkurs hölls stängdt, den första tiden syntes gå och verkligen gick ganska bra. Men många veckor hade icke gått förr än man började anå, att här icke stod rätt till; Man såg väl, att penningar inflöto, men leve: rantörer och andre afspisades i de flesta fall med fagra ord och braskande skryt — utan betålning. Desse drogo sig tillbaka och nya uppsöktes undan för undan, till) dess hörskapet i slutet af Augusti öfverallt stod i skuld öfver öronen. Alltmera ansatte som de blefvo af fordringsegårne, hvilkas kraf och begäran om att Btminstone få sina räkningar erkända eller accepterade bemöttes med invändningen: svi ha till princip att aldrig teckna på något erkännande», förde deras rörelse under September månad ett tynande lif. Emellertid blefvo »fröken Hildegards» resor till Stockholm, der hon förmodades görima pebningar, allt tätare, och det hela slöt med att herskapet, sedan det undér annån persons adress sändt sina saker, i onsdags helt sonika försvann eller rymde, hvilket man behagar.
Det skulle föra oss för långt att här uppräkna dé knep af mångå slag, som ligga sällskapet till last: ett må derför såsom i viss mån belysande anföras. En kypare, som anstäldes, fick kontrakt på 25 kr. i månaden mot det han såsom säkerhéöt för hvad som honöm komme att anförtros deponerade 800 kronor. Mannen i fråga önskade emellertid flytta och fick ett godt betyg; men icke de 800 kronorna, som under hvarjehanda undanflygter undanhöllos. Huru pass nära ett sådant beteende tangerar strafflagen, vilja vi för tillfället lemna osagdt.
Det vore önskligt, om något af de i landsorten meéra lästa hufvudstadsbladen ville återgifva förestående till en varning vid möjligen förestående finansoperationer af det försvunna sällskapet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Oktober 1883
N:r 81 ½.