Visby rådhusrätt.
För oljud och fylleri dömdes f. artilleristen Anders Al, från hvilken skriftligt erkännande nu inlemnades, att böta tjugufem kronor.
Sjelfpantning m. m. I det förut vidlyftigt omnämda målet mellan makarne Zacharias och handlanden K. J. Ohlsson hördes igårej mindre än elfva vittnen, af hvilka nio voro inkallade af Zacharias. Af vittnesberättelserna framgick, att de af Ohlsson i pant för hyra tagna möblerna varsamt tagits om hand och bortflyttats samt att de vid förrättningen närvarande poliskonstaplarne iakttagit all hofsamhet, hvarjämte upplystes att tapeterna varit trasiga i ett af de af Z. förbyrda rummen, För öfrigt hade de många vittnena intet i sak att upplysa.
Makarne Z. fordrade i ersättning ett par hundra kronor samt 5 kronor för hvarje dag de varit i saknad af möblerna. Ohlsson förklarade sig villig utlemna möblerna mot utbekeommande af hyran 117 kronor och omkring 25 kronor i ersättning. Utslag annan dag.
För mened voro skräddare Fahlstedt, ogifta Anna Viberg, hustru Håkansson och enkan Nilsson åtalade af skräddare Johan Lyander.
Käranden förmälde, att han på grund af svarandenas falska vittnesmål i ett förnt anhängiggjordt mål blifvit för misshandel af hustru Fedder dömd till femton kronors böter, hvilka han såsom saknande tillgångar måst afsitta på vatten och bröd. Under fängelsetiden bade han, som vore ganmal och sjuklig, tagit skada till sin helsa, så att han måst vara sängliggande i tre månader. För denkränkning han härigenom lidit yrkadha ätu ansvar å svarandena för mened samt ersetning med 200 kronor.
Svarandena vidhöllo sina vittnesmål, som de aflagt på heder och samvete, samt yrkade det strängaste ansvar på Lyander, som i argt uppsåt kränkt deras goda namn och rykte.
Tre af Lyander åberopade vittnen hördes. Det första af dessa hade intet att upplysa; det endra, som sade sig. hela tiden hafva noga följd med vid det förut åtalade tillfället, påstod, att Lyander ej missbandlat hustru Fedder; det tredje vittnet kunde ej med visshet uppgifva, om hustru F. fått något slag eller ej. För öfrigt tycktes vittnenas utsago ej på minsta sätt motsäga utan snarare bekräfta hvad Fahlstedt och Viberg förut vittnat. Emellertid kunde någon full utredning af målet ej ernås, enär Lvander försummat medhafva protokollen i det förra målet.
Lyander erhöll uppskof till 12 instundande November, då såväl han som de öfriga parterna ålades att vid hämtnings äfventyr komma tillstädes.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Oktober 1883
N:r 85.