Visby rådhusrätt.
Förfalskningsbrott. Detta förut omnämda mål mellan allmänna åklagaren samt judiske trosbekännarne handelsbiträdet Markus Zacharias och dennes hustru Rebecka samt deras 16-årige son Bernhard Leopold, tillhörande fjerde klassen i härvarande högre allmänna läroverk, handlades åter i förgår. Som bekant har handlanden K. J. Ohlsson angifvit makarne Zacharias för förfalskning af en vid rätten företedd vittnesstämning, hvilken förfalskning enligt hvad tvänne vittnen intygat bestått deruti, att ett nytt namn skrifvits å stämningen, sedan den af borgmästaren undertecknats. Ynglingen Z. har, såsom äfven förut nämts, inför läroverkets rektor, sinbklassföreståndare och åklagaren öppet erkänt, att han ditskrifvit det nya namnet, men sedan återtagit denna sin uppgift.
Samtliga svarandeparterna voro nu närvarande. Fadren Z. inlemnade ett skriftligt anförande, hvari han gjorde en del tillägg till protokollet för föregående rättegångstillfälle samt begärde tre veckors uppskof för afgifvande af slutligt svaromål.
Förhöret med ynglingen Z. vidtog derefter, under hvilket föräldrarne fingo taga afträde. Rättens ordförande uppmanade nu ynglingen att öppet erkänna sin förseelse, hvilken, om den erkändes, skulle mildt bedömas såsom ej hafvande blifvit begången med uppsåt. Svaranden förnekade att hafva skrifvit något som hälst namn och sade sig ej hafva vetskap om hvem som skrifvit namnet; han sade sig hafva blifvit lockad att ljuga och pinad till bekännelse, hvarigenom han också blifvit sjuk. På fråga af rektor på hvad sätt och genom hvilka medel han skulle hafva blifvit pinad till bekännelse svarade han, att det skett genom hårda tilltal vid förhören samt genom hotelse af straff och förvisning från läroverket; hvilket sistnämde ban ansåg hårdt, då, såsom orden föllo sig, »jag ju ej begått något brott på skolam».
Läroverkets rektor framhöll, att ynglingen i hans och stadsfiskalens närvaro erkänt, att han skrifvit modrens och ett par andra namn å stämningen samt att han kallats till rektor förutnämda eftermiddag för att delgifvas, om han finge stanna vid eller tillsvidare skulle uteslutas från skolan, hvarom rektor vid förmiddagens förhör ännu ej fattat beslut, hvaraf sålunda framgick, att ynglingen på f. m.
ej hotats med förvisning från skolan.
Åklagaren anhöll om vittnesförhör med adjunkten Berglund, ynglingen Z:s klassföreståndare, mot hvilken svarandena anmälde jäf, enär han samt rektor, stadsfiskalen och 2 polisbetjenter voro till åtal anmälde hos justitiebudsman för att hafva pinat ynglingen Z. till bekännelse. Efter enskild öfverläggning förklarade rätten det åceropade vittnet vara oförhindradt att i målet höras, enär nämda anmälan ej blifvit styrkt.
Vittnet berättade, att rektor vid förhöret på e.m. på ett allvarligt, hjertligt och bevekande sätt uppmanat ynglingen Z. att bekänna sanningen. Vid det förhör vittnet ord i enrum höll med gossen, då vittnet i vänliga ordalag stälde sina ord till lärjungen, erkände ban sin förseelse, som han uppmanades att äfven bekänna för rektor, hvilket han också strax derefter gjorde under strida tårar.
Orsaken hvarför den på f.m. afgifna bekännelsen återtogs angaf gossen vara fruktan för att göra sin fader olycklig.
Tvänne af svarandena åberopade vittnen hade ingenting att i saken berätta.
Ynglingen Z., som under den med honom ensam företagna ransakningen ofta förgäfves kämpade med sina tårar, kunde oaktadt rätten ordförandes till honom stälda än stränga, än milda ord ej förmås frångå sitt nekande. Fadren Z. betedde sig på ett i högsta grad otillständigt sätt inför rätt, beskylde gång på gång ordföranden för partiskhet, utfor i smädelser mot åklagaren, rektorn och sonens klassföreståndare m. m., på grund hvaraf åklagaren yrkade ansvar å honom för oskickligt uppförande inför rätta.
Åklagaren öfverlemnade målet med yrkande om ansvar å sonen Z. för förfalskningsbrott samt & makarne Z, för begagnande af falsk handling och för ärekränkande beskyllningar, i hvilket sistnämda yrkande rektor Hernlund instämde.
Målet uppsköts till 28 dennes, dåsvarandena vid hämtnings påföljd skulle komma tillstädes och vara bereda att slutligt utföra målet vid äfventyr att något vidare uppskof ej beviljades dem.
Olaga utskänkning af maltdrycker. Såsom förut nämts, har Heleva Brita Erlandsson af rådhusrätten dömts till värjemålsed, hvilken dom af hofrätten faststälts Svaranden förklarade nu genom ombud, att hon ej ville gå eden. Utslag afkunnas 14 dennes.
— Enkan Avnva Maria Blom har äfven åtalats för utskänkniug af maltdrycker och kaffe. Hon nar förut erkänt att hon sålt kokt kaffe, men förnekat det öfriga. Två poliskonstaplar intygade nu, att de i henneslokal funnit berusade personer och bredvid dem uppslagna ölbuteljer; vid ett tillfälle hade polis eftertelefonerats, emedan oordning varit rådande å lokalen, som af polisen måst utrymmas. Såsom ombud för svaranden uppträdde f. artilleristen Flygare, hvilken på grund af det sätt, hvarpå han utförde sin talan, förehölls af ordföranden att, innan han åtoge sig ett sådant uppdrag, lära sig burn ett ombud borde uppträda.
Målet uppsköts på åtta dagar.
I sjörättsmålet angående sammanstötningen mellan finska ångfartyget Storfursten och österrikiska skeppet Nina inlemnades af kapten Åströms och styrman Vestins ombud ritningar öfver ångfartyget efter sammanstötningen. Nämda ombud begärde Sppaken emedan svar ej ännu ingått från hans hufvndmän.
Målet uppsköts till 21 dennes, då hrr Åström och Vestin skulle vara beredde att föra målet till slut.
Redovisningsmål. Sakförare A. K. Stenmark var af Niklas Ihre iostämd, emedan han ej redogjort för en af Ihre till honom lemnad inkassering. Såväl nu som förra gången målet var före bade svaranden till rätten sändt ett ombud, som i sak ej kunde något i målet upp\’ysa, hvarför svaranden nu såsom då bötfäldes. I en till rätten inlemnad skrift sade sig svaranden ej hafva haft något som hälst uppdrag af käranden. Målet uppsköts till 21 dennes, då svaranden vid laga påföljd skulle komma tillstädes.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.