Södra häradsrätten.
För stöld har, såsom förut nämts, hemmavsegaren Jakob Nilsson, Fie i Lau, häktats af kronolänsman Svallingson.
Vid i förgår å länsfängelset hållen ransakning med den häktade anförde åklagaren, att han på grund af skriftlig angifvelse af hemmansegaren Nils Nilsson, Fie i Lau, som angaf den häktade såsom den der hafvande stulit en del fiskredskap från N. Nilsson, åtalat Jakob N. för stölden. Vid förhör med den åtalade, hvilket hållits i vittnens närvaro, hade han på fråga af åklagaren, om han stulit redskapen, svarat ja, hvarför åklagaren funnit sig föranlåten att häkta honom; Rättens ordförande, bäradshöfding Lagerberg, uttalade härvid sin förundran öfver att åklagaren oj kommit att tänka på, att Nilsson »kunde hafva tagit sakerna i afsigt att begagna dem och sedan lemna dem tillbaka», samt ville hafva bestämd uppgift på om N. vid polisförhöret sagt, att han »tagit» eller »stulit» dem. På grund häraf hänvisade åklagaren till hvad han förut anfört om förhöret samt anhöll att få i protokollet infördt, att enligt hans åsigt Nilsson begått stöld, emedan han vid två olika tillfällen tillgripit redskapen, till en början förnekat tillgreppen och sedan sjelf inlagt en del af redskapen i målsegarens bostad, men dock ännu behållit i sin ego en del; på grundades och sedan N. erkänt brottet åklaga ren ånsett sig pliktig häkta honom.
Förhöret med svaranden inledde rättens ordförande med ungefär följande fråga: Du har naturligtvis tagit sakerna i akt och mening att endast begagna dem och sedan återställa dem? Svaranden jakade härtill och berättade, att han sistl. sommar vid 8-tiden på f.m. vid två olika tillfällen ingått i en måls; egarens bygnad, som nu ej var bebodd och stått öppen, (målsegaren uppgaf deremot, att dörren varit stängd medels ett snöre), och på loftet derstädes ven fiskredskapen, som han sedan begagnat. »Då du hade för afsigt återlemna dem behöll du dem, dock bra länge» (till 81 Oktober), inföll ordföranden, hvarpå Nilsson svarade: »Den onde. fick makt med mig».
Nilsson, som är född 1839 i Lau och nu gift för andra gången, har i arf erhållit sin gård, 5/16 mantal, och är i mycket goda eko: nomiska omständigheter.
Målsegaren värderade de stulna redskapen till 78 kronor och åklagaren till 58 kronor; svaranden ansåg dem värda 56 kronor.
Efter en kort enskild öfverläggning förordnade rätten, att Nilsson gorast skulle. försättas på fri fot, samt uppsköt måler till andra sammanträdets första dag, då målsegaren, om han så funne för godt, hade att styrka, det af honom uppgifna värdet. Härefter förklarade rättens ordförande urtima tinget afslutad.
En stund derefter, då åklagaren aflägsnat sig, lär J. Nilsson åter hafva inkallats och fätt föreläggande att vid vite inställa sig till målets nästkommande handläggning.
Dömd för tvegifte: Fru Henriette Ester Rosenbladt, född Meijer, yrkade vid Visby rådhusrätt ansvar å sin man, handlanden Hirsch Rosenbladt — som 1865 blef svensk medborgare och med hvilken hon sedan 1869 varit gift — för det denne i Polen 1876, oaktadt äktenskapet icke blifvit lagligt upplöst, inför mosaisk prestman ingått nytt äktenskap med en ogift qvinna af mosaisk trosbekännelge vid namn Rakel och med hvilken han hade ett barn. \’I utslag yttrade rådhusrätten, att ehuru Hirsch Rosenbladt icke kunnat styrka, att hans äktenskap med Henriette Ester Meijer blifvit lagligen upplöst, likväl, enär det å andra sidan icke häller kunde anses vara utredt och visadt, att den förbindelse; som Rosenbladt ingått med Rakel, tillkommit på sådant sätt och med iakttagande af sådana föreskrifter, att det samma kunde anses för ett i lag giltigt äktenskap, kunde rådhusrätten icke fälla Rosenbladt till ansvar för tvegifte.
Svea hofrätt har dock under åveropande af kap. 17 8 4 strafflagen dömt Rosenbladt till 6 månaders straftarbete, hvaremot fru Rosenbladts yrkande om skilsmessa icke kunde bifallas.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Februari 1884
N:r 10.