på Gotland har krigsministern i dessa dagar ingifvit till k. m:t. Enligt detta förslag skulle hvad angående nationalbeväringen särskildt finnes stadgadt upphöra att gälla vid ingången af år 18987, från hvilken tid värnepliktslagen. 5 Juni 1885, med undantag af de i paragraf 52 gifna öfvergångsstadganden, skulle äga tillämpning äfven å Gotlands invånare, dock tills vidare med den olikhet
att tiden för värnpliktens fullgörande inträder två år tidigare och upphör sex år senare än på fastlandet;
att tjenstetiden varder i beväringen tolf år och i landstormen åtta år;
att den tid, vederbörande. skola vara skyldige att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid, bestämmes till femtiofyra dagar, hvaraf trettio under det första, tolf under det andra och tolf under det tredje värnepliktsåret, skolande öfningarne ske på Gotland;
att, så länge det åligger Gotlands befolkning en vidsträcktare värnplikt än rikets öfrige inbyggare, öns beväring är i fredstid befriad från all kommendering utom öns gränser; |
att alla till beväringen eller landstormen hörande värnpliktige, som icke under årets lopp varit inkallade till tjenstgöring och ej heller äro å sjömanshus inskrifne, skola en gång hvarje år undergå mönstring kompanivis.
Med anledning af detta krigsministerns till k. m:ts pröfning framlagda förslag har k, m:t förordnat att, då Gotlands invånare hittills alltid lemnats tillfälle att yttra sig rörande väckta förslag till ändringar i de angående krigstjenstskyldighet derstädes särskildt gällade bestämmelser, hvilken förmån k. m:t ansett äfven nu böra medgifvas den gotländska befolkningen, det nämda förslaget skall delgifvas länets inbyggare med förständigande att inkomma med ytttande derom.
På grund häraf hark. m:ts befallningshafvande beslutit utfärda kungörelse med anmodan till Visby stadsfullmäktiges, kommanaliullmäktiges och kommunalstämmornas ordförande att låta fullmäktige och stämmorna utse ett ombud, hvar för sin kommun, hvilka ombud skola sammanträda å landskansliet, de från staden och norra häradet 25 dennes samt södra häradets ombud 26 dennes, för att afgifva det af k. m:t infordrade utlåtandet.
I en särskild skrifvelse till k. m:ts befallningshafvande, hvilken skrifvelse kommer att delgifvas de valda ombuden, som skola yttra sig öfver förslaget, framhåller krigsministern med anledning af våra riksdagsmäns bekanta petition några af de synpunkter, hvarunder den ifrågasatta undantagsställningen måste betraktas och hvilka äfven, anser krigsministern, kunna påvisa denna undantagsställnings nödvändighet.
Statsrådet Rydings utredning af frågan lyder. sålunda:
Sveriges arméorganisation är bygd på systemet stam och beväring. Då indelningsverket ordnades af Karl 11, var Östersjön ett af Sverige beherskadt haf, som till nästan hela sin vidd var omgifven af till Sverige hörande provinser. Följden häraf var, att ön Gotland inroterades till sjöförsvaret, såsom den ännu i dag är. Den KS som å Gotland finnes, hörer sålunda till flottan och upp går för öfrigt ej till mera än 260 man.
I det skede försvarsfrågan för närvarande befinner sig här i Sverige, kan någon öfverflyttning af båtsmansroteringen från sjö- till landtförsvaret svårligen vinna riksdagens bifall, och äfven om k. m:t skulle finna för godt att låta Gotlands båtsmän fullgöra sin tjenstgöring å Gotland i stället för i Karlskrona, skulle stamstyrkan likväl blifva allt för fåtalig i förhållande till beväringsstyrkan. Gotlands beväring måste således antingen ordnas enligt milissystemets grunder eller ock hänvisas att finna behöfligt stöd hos fastlandets stamtrupp. Det är emellan dessa båda alternativ som valet måste ske.
Ett milissystem kännetecknas derigenom, stt den tid; hvarunder truppen utvildas under fanan; är kortare, betydligt kortare än öfningstiden uti det rena värnpliktssystemet och för stamsoldaten, hvaremot man uti qvantiteten, det vill säga uti ett större antal tjenstgöringsskyldige årsklasser vill söka ersättning, för qvaliteten. Men på samma gång utbildningstiden för milissoldaten är kortare än för stamsoldaten, måste den dock vara längre än för den beväring, som vid mobiliseringen och vid repetitionsöfningarna har den bättre disciplinerade och mera fullständigt öfvade stamsoldaten att sluta sig till. Skall således Gotlands beväring ordnas enligt milissystemet, fordras större antal årsklasser och längre öfningstid än som för fastlandets beväring är uti den nya värnpliktslagen bestämdt.
Skulle deremot det andra alternativet väljas vid orunandet af Gotlands beväring, det vill säga att den af riksdagen antagna värapliktslagen skulle i alla delar äfven tillämnas å Gotland och följaktligen endast ett mindre antal årsklasser kunna uppkallas genast »då rikets försvar det kräfver*) samt dessa årsklasser dessutom endast med samma öfning som den beväring, hvilken vid mobilisering sammanblandas med en fullständigare öfvad stamtrupp, då torde konseqensen bjuda, att äfven Gotlands beväring får stamtrupp att sluta sig till samt att denna beväring äfven under fred samöfvas med de truppdelar, som den vid mobilisering skall tilldelas; hvarjämte äfvenledes klokheten bjuder, att, då denna stamtrupp ej fiones annorstädes en & fastlandet, icke under sådana förhållanden till ön förlägga hvarken vapen eller beklädnadsförråder — och töljden häraf skulle således blifva ett upphäfvande af Gotlands nationalbeväring såsom särskild kår samt beväringens från ön införlifvand2 med något af fastlandets truppdelar.
Dessa äro de åsigter — i korthet framstälda — som leåt krigsstyrelsen vid utarbetandet af det förslag till ordnandet af Gotlands nationalbeväring, som nu till k. m:ts befallnipgshafvande öfversändes med befallning att deröfver inhämta yttranden från Gotlands invånare, Att krigsstyrelsen ansett organisationen fortfarande, såsom hittills, böra grunda sig på milissystemet, — således på en allmän väroplikt med större antal årsklasser och något större antal öfningsdagar för öbeväringen än hvad som är för fastlandets genom nya värnpliktslagen bestämdt —, är naturligt, emedan öns försvar härigenom bättre tillgodoses, hvilket skäl ju är beaktansvärdt samt tillräckligt för att rättfärdiga den undantagsställning för Gotland i afseende på väropliktens fullgörande som derigenom skulle bibehållas.
Emot en dylik undantagsställning i hvad den rörer ett större antal årsklasser och öfningsdagar, har dessutom aldrig af öns lojale och fosterländskt sinnade befolkning anmärkningar framstälts, hvadan allt skäl torde förefinnas, att öns befolkning, inseende fördelarne i flere hänseenden af att Gotlands nationalbeväring bibehålles såsom en särskild å ön öfvad och å ön särskild stationerad kår, skall uttala sig gillande öfver det framlagda förslaget, helst derigenom möjliggöres, att i afseende på beklädnad, proviantering, aflöning och irqvartering erhålla fullständig likställighet med fastlandets beväring, hvilket med den nuvarande organisationen icke är möjligt att, utan allt för stora kostnader, åstadkomma och emot hvilken brist på likställighet just de berättigade klagomålen från öns befolkning höjts. Ett annat skäl, som talar för bifall till förslaget, kan äfven sökas deruti, att det torde vara beqvämare för öns befolkning, att få fullgöra de föreskrifna öfningarna på 3 år, i stället för — såsom nu är fallet — på 11 år; hvarjämte fördelen i militäriskt hänseende af en mera koncentrerad rekrytskola ej heller torde böra förbises.
Genom antagandet af det nu ifrågasatta förslaget, skulle den nyorganiserade Gotlands nationalbeväring komma att i sig upptaga ett fullständigt, fast (ej af beväringen valdt) och aflönadt befäl och underbefäl, tillräckligt för att kunna öfva och vid mobilisering uppställa «3 beväringsbataljoner, I stam- och 1 beväringsbatteri samt 1 fästning-kompani; hvarjämte organisationen äfven skulle upptaga 8 landsstormskompanier, ordnade i enlighet med värnpliktslagens bestämmelser. Ön skulle vidare indelas i 8 kompaniområden (motsvarande landstormens kompaniområden) i och för inskrifning och rullföring. Beväringens förmåner skulle blifva lika med dem, som för fastlandsbeväringen komma att bestämmas. Slutligen skulle aflöningen för underbefälet och korpralsklasserna komma att ökas, hvarjämte särskild aflönirg dessutom beräknas för alla dem, som genom mullföring. m. m. skulle blifva mera sysselsatta än det öfriga befälet.
*) Se § 28 i nya värnpliktslagen.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 September 1885
N:r 70.