Af A. T. Snöbohm.
(Forts, från föreg. nr.)
I sammanhang med tingen stodo blo tandet och trosläran, ty de:större och högtidligare tingssammankomsterna voro förenade med: blot, blodsoffer, de mindre tiogen med oblodiga offer; men icke alla de ställen, der offringar skedde, vorc tingsplatser. Ganska många gutniska ort namn häntyda på ställen, som voro helgade åt gudamakter, voro ett wvé eller vi, d. v. s. ett heligt ställe, hvarest blotande brukade anställas. . Dessa blotsplatser tyckas mest varit under bar himmel, på höjder, i lunder, inom inhägnade platser. Stafgardar (enl. Gutasag.) dock finnas ortnamn, som synas häntyda på att ett och annat tempel ock måtte funnits. Ordet Ahls betyder tempel, ordet Hall en sal, äfven tempelsal, ordet stall altare,*) vé stall är belgedomens altare. Dessa ord återfivnas såsom rotord i namnen: Ala, Alstäde, Halla, Hallfrede, Hallegårda, Stale. Ortnamn, som utmärka att stället varit vigdt åt gnodamakter, helgadt genom den heliga offerelden och offrens blod plaut, äro många. Jag vill anföra några. Vi hette det ställe, der öns enda stad under kristendomens första tid på Gotland uppstod och som då fick namnet Visby (staden uti Vi); Viby och Vis äro gärdar i Gothem och Veskinde, Visnäs en udde på Fårönv, Hellvi en socken, hvars namn i det gamla registret från katolska tiden skrifves Helga wi, Eldstäde backe ett ställe, som varit en ungdomens lekplats af gammalt i Hablingbo, Hlauters en gård på Fårön och Röstäde (det af blod röda stället) en i Ekeby, Heligholm är en liten holme vid Vamlingbostranden.
I närmaste samband med offren stå: dels gudamakterna, åt hvilka offren gjordes, dels de, som förestodo offren, offerpresternå, Diarne och tempelhofvens föreståndare, Godarne, Gudarnes tjenare, stundom äfven ansedda för ättlingar af Gudarre och slutligen spåkonst, trolldom eller förmågan att med öfvernaturlig hjelp verkställa hvad man önskar, galdrar, sejd, runkaflen (runkäbben). Många gutniska ortnamn hänvisa på Asarne i allmäpvhet och på särskilda gudamakter, äfven ett och annat på gudarnes tjenare och på spådom.
åtOm Asar eller Äsir, (som den plurala formen urspruugligen heter) erinra Asa gård i Löjsta, Asarfve gård i Hemse, Ejsarfve, rättare Asarfve, gård i Levide, Asaburgen, ägotrakt i Hablingbo, i närheten: af Eldstäde backe, Asabro öfver Gothemsån mellan socknarie Gothem och Boge, Gotlands betydligaste vattendrag, Åsunden (Asa-vågen, afisländska ordet unr, bölja).
Om dunderguden, Asa Tor, hvars äldsta namn var Auka Tor, d. v. s. den åkande, den på åskans dånande vagn framrullande Tor, erinra namnen Torsburg, den väldiga urgamla borgen, Gotlands betydligaste borg, gårdsnamnen Tore (Sundre) och Tors (Bro) samt sockennamnet Akebäck, som i det gamla registret från kåtolska tiden skrifves Aku-beck. Det: forntida ordet »bekk» (plur. bekki) betyder egentligen säte, men äfven hemvist, bostad, Akubekk alltså den åkande gudens, Tors, hem. Tor ansågs för den starkaste af gudarne. Bland hans tillnamn äro den starke, samt Atle och Lorrida (Hlorrida); prudr betyder stark, prudna, prudn, den store, den starke, hage betyder inhägnad, skogspark, helgad åt vågon gudamakt, en offerlund t. å. Balders hage. Namnen Lohage, gård i Stenkyrka och Tronhage, gård i Rone, tyckas hafva till rotord Lorrida och prudn samt bäntyda på fornna, åt Tor helgade, offerställe. – Tor har säkert varit den äldsta gudmakt, som dyrkats här.
Odin, den visaste, den högste bland Asarne, blef. senare än Tor känd och dyrkad af de götiska stammarne. Odinskulten förmådde ej helt och hållet undantränga Tor, som derför upptogs bland Asarne och blef Asa Tor. Odin benämdes med många namn. Sjelf yttrar han i Grimnesmål: »Med samma namn nämdes jag aldrig, alltsedan jag. for omkring bland folken». Ett af hans namn är Härfader. Gårdsnamnet Härfars i Lye erinrar derom. Ett annat är Hroptra Tyr, så kallas Oden i Hakonar drapa och i ett annat fornqväde kallas Vallball »Ropts segersalar». Namnet Ropt kan vara stamordet i gårdsnamnet Roppsarfve (Fröjel). Oden kallas ock »Hanga drottin», »Hanga Tyr», de hängdas drott eller herre; ty de menniskor, som offrades åt honom, hängdes i offerlunden, eller åt: minstone upphängdes deras döda kroppar sedan blodet flutit för offerknifven. Märkligt är, att sockennamnet Hangvar skrifves i det gamla registret Hangwerj. Verj eller var tyckes komma af Varpr (isl. vördr) som betyder vårdare, försvarare, sålodes de hängdas försvarade, hvilket tydligen syftar på Odn, hvars namn förmodligen också möter oss i sockennamnet Othem eller Othum, Otins eller Odins hem, samt i namnen Otemars, en gård i samma gocken, och Otes, en gård i Sandre. Bland Odins kostbarlieter omtala sagorna den hemlighetsfulla, dyrbara gyllene riogen Draupnir af hvilken 8 andra ringar dröpo hvar 9:de natt. Sockennamnet Gulddrupe (af drupe = droppe) visar mycken likhet med guld-draupnir. Gårdsnamnet Odåvalds erinrar visserligen om Odin, men indirekt, ty dét kommer af det forntida mansnamnet -Odvaldr (den väldige Oden), liksom namnen Tyrvalds och Hägvalds, också gårdsnamn, af mavsnamnen Tyrvaldr och Hägvaldr.« Att stafva dessa tre gårds: namn utan d i sista stafvelsen, anser jag alltså oriktigt och vill till bevis för min åsigt andraga följande; Enligt urgammal sed får på Gotland bonden namn efter gården, med ett tillagdt r eller n. En bonde i Burge beter Burger, en i Bondarfve Bondarfven, en bonde i Valla kallas Vallen. Om de 3 förutnämda gårdsnamnens sista stafvelse vore valls, såsom de vanligen skrifvas, så skulle bönderna derstädes heta Odvallen, Tyrvallen, Hägvallen, eller Odvaller, Tyrvaller, Hägvaller; men folkmålet, som, trognare än herrar skrifkarlar, häller sig vid det gamla och rätta uttalet, kallar dessa bönder: Odvalder, Tyryalder, Hägvalder, hvilket bevisar att sista stafvelson i dessa namn icke är valls utan valds. Vall är namnord och betyder slätt, jämn mark (Fyrisvall), vald, väldig, är ett egenskapsord.
Njord, en af Asarne, var vindens och fiskets gud. Närborna, ännu i dag Gotlands kanske djerfvaste fiskare, tyckas varit sådana från urminnes tid och hafva sannolikt i hednaåldern flitigt anropat Njord, hvars namn äfven har en annan form, Njärd: Vid Norges kust, norr om Trondbjem, ligger en ö, som nu heter Ner-ö, men i Ynglingasagans 35 kap. kallas Njard-ö, tydligen af Njärd eller Njord: Sockennamnet När och gårdsnamnet Närs, i Othem, hafva tydligen samma ursprung och härledning som När-ö i Norge.
Frej, åkerbrukets gud och äfven solskenets, som lockar fram växteraa, kallas ock Frö. Uti det förr flere gånger nämda registret från katolska tiden skrifves sockennamnet Fröjel Fröales, d. v. s. Fröjs tempel; Märkvärdigt är att en gård i samma” socken heter Ålstäde, tempelstället, och en annan, äfveni Fröjel, Solbjerge, soleus berg. I närheten af Alstäde ligger gården Ansarfve. \’Ans kan vara sammandragning at Anders. Namnet är då ej särdeles gammalt, men det kan ock vara ganska gammalt och hafva ett helt annat rotord, nämligen Ans, plur. Ånsar, som är den sydgotiska formen af Ås eller Ås, plur. Äsir och Asar, samt blir då, likbetydande med Asartve.
Om Balder, fromhetens, oskuldens och den rena kärlekens gud, erinra ätskilliga gutni ska ortnamn. Balder var, enligt Asalärans mytologi, son af Odin, Allfader, men den historiska Odea, hvars rätta namn var Sigge Fridulfsson, hadé en son, Beldeg, stamfader för Baltiska konungaslägten, som styrde Vestgotarne i södra Europa. Beldeg och Balder äro samma namn enligt företalet till Eddan. Sockennamnet Bäl och gårdsnamnet Lilla Bäls i nämde socken äro tydligen förkortningar af Bäldeg och alltså namn, som häntyda på Balder. Gårdsnamnen Barshage (Balders hage) i Othem och Bälshage i Grötlingbo betyda båda: Balders heliga Iuud, icke offerlund, ty åt Balder offrades inga blodsoffer. Gårdsnamnet Bölske, i Eke och Grötlingbo, är tydligen sammandragning af Bälshage. Närbeslägtadt med pgudanamnet Balder är ege.skapsordet bald eller bål, som betyder stor, ståtlig, präktig. Detta adjektiv återfinnes i några forntida mansnamn, som visserligen hafva nordiskt \”ursprung, men mest brukats i sydliga länder, der gotiska, sachsiska och frankiska stammar sedan gammalt bo. Dessa: namn Tibald, Videbald, Gundebald, påträffas i gutniska ortnamn i starkt hopdragen form, nämligen i gårdsnamnen Tibles (Hejdeby), Vible (Vesterhejde) och Gumbalde (Lau och Stånga).
Den förnämsta af alla Asynjorna, Frig-ga, Odins maka, är uppkallad uti 8 gårdar på Gotland, nämligen Frigges, (Hemse och När), Friggårds (Atlingbo, Boge, Fårö) och Frigsarfve (Grötlingbo, Rone, Stånga). Uti det sistnämda gårdsnamnet hafva skrifkarlarne förvridit den höga assypnjans namn till Frix, liksom uti gårdsnamnet Sigsarfve, de ändrat hjeltenamnet Sigar till Six och uti gårdsnamnet Åksarfve (Hemse) det gamla hederliga namnet Åke till Ox.
Valkyrian Rotas namn finna viigårdsnamnet Rotarfve i Lye, Hlär eller Ägir, hafvets gud, i sockennamnet Lärbro och hans maka Ran eller Rån i sockennamnet Rone och gårdsnamnet Lilla Rone (Lye). ”Å en runristad grafsten i Näs står Rupul af Ronuru. Ronum kan ock härledas af hrönn isl.) bölja och beteckna hemmet vid böljan, d. v. s. strandbygden.
Andelsen i slutet af rätt många gotländska ortnamn är på flere ställen en lemniog af det fordna ey, som betyder ö, men äfven «skär, holme, så tyckes det vara i namnet Rone, som då mätte betecknat ett skär uppkalladt efter Rån eller Ran, så äfven i sockennamnen Ardre (af Ad eller Adr, gotländska benämningen på Ejderfågeln) och Rute (af forna mansnamnet Hrut, som betyder vädur, bagge, man tog gerna namn af starka och modiga djur). Dessa båda sistnämda ortnamn skulle då betyda Ejderskäret och Vädursholmen. Ortnamn, som erinra om offrens föreståndare, gudamakternas prester, diarne, och gudahofvens föreståndare, godarne äro: Dibjers, gård i Hörsne, Digrans i Sundre, Godrings i Ekeby och Ganthem, (af Gode tempelföreståndare), Gudings i Alfva, Eke, Vallstena och möjligen Urgude i Sproge.
*) Egentligen bänken hvarpå gudabildarne stodo.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 September 1885
N:r 71.