efter våra förhålländen af ett storartadt omfång och med ettläge vid hafvet söder om staden, som skulle anstå hvilken praktbygnad söm helst, afsynåsi denna vecka och aflemnas af entreprenören, byggmästare Kihlberg Denna omständighet har föranledt oss att egna en undersökning åt fattigvårdsväsendet i allmänhet på Gotland sådant detsamma ter sig efter de senaste tillgängliga siffrorna, som gälla &r 1883.
Antalet fattigvårdssamhällen (kommuner) i hela \’riket &r 1883 utgjorde 2,482, deraf 941 Gotlands län. Af dessa voro 2 fördelade i rotar, men något enskildt fattigvårdssamhälle fans deremot icke inom länet.
Samtliga personer, som under ofvan nämda år åtojöto kommunalt understöd, befunnos för hela riket utgöra 223,974, hvilket är något mindre än de näst föregående åren. I Gotlands län ensamt uppgick antalet understödstagare till 1,779, hvilket dock med 25 personer, eller 1,4 prog , öfversteg det näst föregående årets siffra. Antalet i det hela fördelade sig med 1;397 på landsbygden öch 382 på Visby stad. Tänkes landsbygdens antal lika fördeladt på dess fattigvårdssamhällen, utgör medeltalet understödstagare i hvarje sambälle 15 personer. De båda ytterligheterna härntinnan bilda å ena sidan Klinte med 96 och å den andra Visby vorra och södra landskomtöuner samt Bäl med allenast 1 understödstagande hvardera.
Dessa tal äro likväl endast i mindre mån egnade för anställande af jämförelser i fråga om fattigpersonalens större eller mindre talrikhet. Man måste nämligen der vid taga hänsyn till förhållandet emellån antalet understödstagare och folkmängden.
Det visar sig då, att medan i hela riket på hvarje bundratal invånare kommo i medeltal 4,9 understödda personer, stan nade motsvarande procenttal för Gotland vid 3,4, således betydligt lägre. Också fans blott ett enda län med en lägre siffra, nämligen Jämtlands. Samma procenttal. som: Gotland hade. dock så väl Vesternorrlands som Vesterbottens län.
I alla delar af riket är vanligt, att städerna förete ett relativt större antal understödstagande än landsbygden. -Detta gäller äfven om Gotlands län, såsom närmare framgår af efterföljande sämmanställning.
Skilnaden emellan land och stad är alltså till och med något Större för Gotland än för riket i dess helhet, men det oaktadt torde man kunna säga, ätt procenttalet för Visby ej är synnetligen högt, åtminstone om jämförelsen stannar vid det för rikets städer gemensamma talet 7,0.
Inom de särskilda landtkommunerna växlade det relativa antalet understödstagare ganska betydligt. Sålunda utvisade Martebo, Klinte, Eke och Lye ända till.8: proc. understödda; Follingbo och Atlingbo hvardéra\’6: proc:; Hejdeby, Fole, Lärbro, Fleringe, Vesterhejde, Eskelhem, Sanda; Mästerby, Näroch Fide 5 proc, medan åandrå: sidan Broj Fårö, Hörshe, Viklan, Guldrupe, Ala, Visby södra lands: kommunys: Träkumla; :Vestergarn, Öja, Alfva, Gerum och Stårga éndast håds 1 understödstagare på hvarje hundratal af sin; folkmängd, och Visby: norra landskommun samt Bäl icke ens uppnådde detta läga tal.
Antalet äldre personer inom länet, som åtnjöto fattigunderstdd, utgjorde 1,139 och antalet. barn (under 15 år): 640, deraf 55 föräldralösa. Af de äldre understödstagarne. voro 370 ogifta, till största delen qvinonor; 279 gifta, hälften af hvartdera könet, samt 98 enklingar och 392 enkor.
Relativt. taget är de giftas: antal: lägre, men antalet af. såväl de ogifta som af enklingar och enkor högre än i flertalet öfriga delar af riket.
I hvilken mån familjeförsörjare måste hufvudsakligen för sina minderåriga barns skull anlita den allmänna fattigvården, framgår deraf, att 80 ogifta qvinnor erhöllo understöd för sig och 107 tillhörande barn; 83 gifta. personer hade 146 barn, hvarförutom 70 enklingar och enkor ägde ett samfäldt antal af 182 minderkringar. Hela antalet indirekta understödstagare, d. v. s. tillhörande barn, uppgick . alltså till 435, utgörande 24,5 proc. af hela fattigpersonalen, under det motsvarande procenttal för hela riket uppgick till 27,6.
Då hittills anförda uppgifter omfatta samtliga personer, som erhållit kommunalt understöd, vare sig detta varit större eller mindre, af mera varaktig eller tillfällig beskaffenhet, kunna utderstödstagarne särskiljas i tvänne klasser: de som åtnjutit fall fattigförsörjning, och de, som för sitt underhåll endast erhål!it mindre bidrag. Till den förstnämda klassen, fullt försörjda, räknades 333, eller nära 19 proc. af samtliga understödstagarne, och är detta ungefär det för riket normala, Delvis understödda voro deremot 1,448, d. ä. öfver 81 proc.
I afseende på sättet för understödets meddelande befinnes, att 418 personer, (23 proc.) vårdades i fattighuset, och är detta ett högre antal än i något annat län med undantag af Södermanlands, Fattig vårdsanstalterna, hvilka alla utgöras af fattighus, äro också rätt talrika, nämligen 88 med utrymme för sammanlagdt 852 per soner. — De utackorderade, 359 personer, eller öfver 20 proc. af samtliga understödda, äro jämväl relativt flere än I allmänhet är fallet, ty endast Vesterbottens, Jämtlands och Elsborgs län hafva högre tal. — I sjukvårdsanstalter vårdades på kommunal bekostnad 42.
Under året afledo 75 understödstagare inom länet, utgörande 4,2 proc. af dessas hela antal. Bland länets befolkning i allmänhet var dödligheten samtidigt föga mer än en tredjedel så stor, eller blott 1,5 proc.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 November 1885
N:r 92.