Norra Gotland, 5 Maj.
Hvilken vinter vi hade i förra veckar! Med pelsmössa, »storstöflar» och en duktig snöskura på nacken kunde vi ge oss ut och under snön framleta vårens älskliga blåsippor. Och detta var arbete nog, ty snömassan var här utåt rätt betydlig, på sina ställen ända till två alnar djup. — Släden och det välbekanta skramlet af klockor lät också några dagar köra sig, till och med den sista April.
Det påstås. emellertid, att denva tidens svö verkar på jorden ungefär som fårgödsel och vi få väl alltså vara tacksamma derför.
Att denna snö i alla tall var »vigtig», kunna vi sluta deraf, att telefontråden å linien Slite — Storngns ej kunde emotstå tyngden af sia börda.
— I förbigående må nämnas, att rågbrodden i allmänhet ser rätt lofvande ut och kan öfver hufvod taget föras under rubrik medelmåttig.
Att den ena fiskorten behöfver föra fisk tyll den andra förefaller verkligen litet komiskt.
Så inträffar dock ofta. att södergutar få bättra på vårt fickförråd. För några dagar sedan kom nämligen från södret till Barläst i Slitevik en båt med omkring 300 valar strömming, som såldes till 27 öre valen; hvilket för oss får anses billigt. Ty dylik, bär i knapphet fångad har gält 40 till 50 öre valen.
Det är rätt intressant att se dessa fiskare, hvilka, fast ju ganska låvgväga resande, ej särdeles hade klädt sig, som ämnade de sig ut bland främmande; ty — träskor och eöndriga byxor utgjorde hufvudsakliga utstyrseln.
Mässfall inträffade i söndags i Lärbro. Dervarande kyrkoh. Sik var nämligen på grund af opasslighet, troligen orsakad genom förkylning, hindrad att utöfva sina tjensteåligs:anden, hvarför ingen gudstjeust hölls i Lärbro; utan sammanlystes Lärbro och Helvi församlingar till Helvi kyrka, der gudstjenst hölls af kyrkoh. Gradelius i Othem.
För någon tid sedan skulle en person från Helvi resa till Visby och gladde sig öfver den lilla inkomst ban skulle bereda sig geuom att medtaga och försälja några Ae gäddor, hvilka han förut uppfåvgat ur Fardumeträsk, och som han införpassat i en sg. k. pärk, för att när som helst vid förefallande behot kunna använda dem. Qvällen förut gick han glad i hågen till sin låsta fiskkista, men — till hans stora förtret — alltsammans var »puts weg», utom vattnet förstås; det var qvar. Det hade troligen fallit någon annan fiskare i hågen och och ansetts behagligt att fiska i detta obehöriga vatten.
En hastig död fick häromdagen en qvinna från Hammars i Lärbro. Hon hade begiivit sig till Slite, men då hon vil kommit dit, kände hon sig på qvällen illamående och befans morgonen derpå ligga död i siv bädd.
Förliden höst anlades i Lärbro en ny kyrkogård, emedan den dåvarande var fullt upptagen och sålunda oanvändbar för sitt ändamål. Under arbetet med den nya kyrkogården befans å en del af densamma kalkstenen ligga så nära uppe i jordytan, att ingen gräfving der vore möjlig. Denna del bar pu i vår blifvit anlsgd till park med slingergångar, prydnadsträd och buskar o. s. v. — allt i en smakfull ordning.
Och väl använd kan man säga att denna kostnad blifvit. Ty anläggningen skall i en aflägsen framtid vittna om nutidens smak och omtanke.
Parvus.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Maj 1886
N:r 37.