har på få år utvecklat sig på ett sätt, som med hänsyn till folkmängden torde ställa Visby främst bland Sveriges städer. Sjelfsagdt har detta förnämligast berott på, att saken här ordnats så billigt, att telefonapparaterna förmått tränga in äfven i handtverkarens hem. Men om vi alltså inom det privata lifvet sett telefonen raskt utveckla sig, återstår ännu ett och annat att önska beträffande dess användniag hos embetsverk och offentliga myndigheter. Så sakna vi exempelvis ännu telefonförbindelse med postkontoret och telegrafstationen. Och en insändare framhöll häromdagen såsom ett önskningsmål att få telefonmeddelandena med länsstyrelsens olika embetslokaler underlättade.
Närmast med anledning af hvad denne ins. påpekat hafva vi tagit närmare reda på sammanhanget med tillkomsten af den telefonapparat, som nu finnes i länsresidenset. Redan &r 1882 ingick länsstyrelsen till öfverintendentsembetet med begäran att få ilänsstyrelsens embetslokaler anbrioga två särskilda telefonapparater.
Men detta embete förklarade sig sakna medel härtill. Då gjorde länsstyrelsen i början af år 1884 förnyad framställning i ämnet, denna gång hos regeriagen, med begäran om tre särskilda ledninzar, nämligen en till landshöfdingens arbetsrum samt en till landssekreterarens och en till landskamrerarens embetsrum, hvarigenom länsstyrelsen ansåg ändamålet fullständigast kunna vinnas. Men ansåg då tillika länsstyrelsen att, »intilldess erfarenheten visat, huruvida icke det åsyftade gagnet må kunna i väsentlig mån ernås allenast genom den förstnämda ledningen>, denna i främsta rummet måtte anläggas. Och regeringen »fann för godt medgifva att låta anbriaga ledning till landshöfdingens ar betsrum i länsresidenset.»
Emellertid har nu sedan dess telefonväsendet vecklat ut sig äfven till förbindelse med landsbygden ganska vidsträckt.
Vi förmoda derför, att länsstyrelsens för slag om telefonförbindelse med vårt första embetsverk i hela dess ursprungliga utsträckning skulle kunna med hopp om framgång hos regeringen förnyas.
Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Oktober 1886
N:r 83.