De i denna månad sammanträdande kommunalstämmorna hafva fått sig förelagdt till pröfning och beslut ett ärende, på hvilket vi härmed syfta att fästa deras särskilda uppmärksamhet Vi mena inbjadningen från hushållningssällskapet till bildande af en telefonförening för provinsen i dess helhet med station i hvarje socken och, ekonomiskt sedt, grundad på visst tillskott pr fyrk under loppet af 20 år.
Det vore önskligt, om detta ärende egnades det intresse, det verkligen förtjevar ur många synpunkter. Hvad först beträffar helsovården för menniskor och kreatur, så behöfva vi endast antyda det af ingen bestridda sakförbållandet, att en skyndsam underrättelse till läkaren, följd af hans lika skyndsamma svar om behandlingen, ofta förmår rädda lifvet der endast några timmars dröjsmål vållar en säker död. Ur denna synpunkt äro meningarne ense om telefonens mycket stora betydelse. Och äfven vid sjukdomsfall, der läkarens personliga inställelse fordras, är det gifvet att denna inträffar snabbare, om han sjelf på kallelse reser, än om sjukbud skall affärdas för att hämta honom.
Att derjämte framhålla fördelen af möjligheten till ögonblicklig meddelelse med grannsocknarne i händelse af eldsvåda, torde vara öfverflödigt.
Men det gifves äfven andra tillfällen, då en sådan lflig och säker förbindelse med exempelvis hamnarne och staden är af ovärderligt gagn, såsom t. ex. när spanmålshandeln pågår. Vi föreställa oss, att de underrättelser om prisen på olika håll, som med ett sådant samfärdsmedel stå landtmannen till buds, mycket ofta skola visa sig äga förmågan att åt honom inbringa vida mera än ett par öres utgift på fyrken om året. Och detta icke blott ifråga om spanmål. Äfven för afsättningen af landtmannens produkter för öfrigt har det sitt gagn att inhämta behofvet och priset på konsumtionsplatsen, innan varan ditföres.
Kommer så dertill, att med detta ögonbliekliga medel för muntlig meddelelse landtmännen i de särskilda socknarne kunna beredas tillfälle att under tiden för skörd och sådd erhålla dagliga underrättelser om utsigterna för väderlekaförhållandena. »Deti», sade härom dagen en landtbrukare bland våra mest praktiska, »ser jag ojämförligt största gagnet af en telefonförening för länet. Blott ett enda sådant meddelande kan vara nog att rädda min skörd eller att afbålla mig från skdd under otjenlig väderlek.» Väl står flertalet af jordens brukare icke ännu på ståndpunkten att till fullo uppskatta och värdera denna sida af saken. Men med den meteorologiska vetenskapens snabba och säkra utveckling är nog den tiden snart inne, när man rättar siaa planer vid jordens brukande efter de förutsägelser i detta afseende, som utfärdas för dagen.
Det ena med det andra gör, att vi icke tveka att jakande besvara frågan om ett telefonnät öfver Gotlaud skulle motsvara de med dess anläggning och underhåll förenade kostnader. Ty att det skulle vara värdt 20 kronor om dagen att få en förbindelse till stånd, som lemnar tillfälle för invånarne i 91 socknar till förbindelse icke blott sins emellan utan jämväl med reside:sstaden med dess embetsverk, mynodigheter och enskilda personer samt med alla våra landthamnar — det Jär väl icke vara mången som bestrider. Och till denna summa har kostnaden nedbringats för ett nät omfattande hela länet.
Vi lägga derför kommnunalstämmorna på hjertat att noga öfverväga denna fråga, som äger sin stora betydelse icke blott i ekonomiskt utan äfven i socialt hänseende. Ty minskad isolering och närmande till hvarandra för stärkande af vår solidaritet är af största gagn, så individuelt som ur samhällelig synpunkt.
Gotlands Allehanda
Fredagen 3 December 1886
N:r 97.