Hejde, 15 Dec.
Bröllop, fyrverkeri, vådaskott.
På ett bröllopp i Hedje för några dagar sedav uttryckte tolker, som i stor myckenhet hade infunnit sig vid bröllpshuset för att »se brud», sina hedersbetygelser för brudparef genom att afbränna ett efter omständigheterna ganska lyckadt fyrverkeri. Som dylikt på landet är någonting ovanligt, skockade sig de närvarande omkring den »lysande» högtidligheten för att vid dess sken kunna så mycket bättre taga brudparet, som naturligtvis skulle ut för att visa sig, i så mycket bättre skärskådande. Så långt var allt väl, men nu skulle man också, brudparet till ära, skjuta för detsamma, och i den tätt packade folkhopen small det ena skottet efter det andra. Man såg der pistolmynningar och bösspipor sticka fram öfver allt, och för att riktigt åstadkomma »dunderskott» hörde man en och annan skryta öfver, att han fylt sin pistol till mynningen eller att: han laddat sin bössa med dubbla skott. Det oförståndiga och nära nog vanvettiga i ett sådant beteende visade snart sina sorgliga följder, i det en yngling träffades af ett skott i foten, så att stöfveln splittrades och förladdningen trängde djupt in i foten. Med möda kunde han bege sig hem, der man med företa möjliga måste skicka efter sakkunnig person, som plockade ut pappersbitarne ur den sargade foten och förband densamma. Den stackars ynglingen, som innehar tjenst, blir troligen urståndsatt att på någon tid sköta sina sysslor. Det vore önskligt, om vederbörande beifrade, att sådant ofog icke finge onäpst passera.
Stånga, 15 Dec.
Burs och Garda tings hushållningsgille
hade sammanträde i Stånga skolhus 15 dennes dervid förekommo följande frågror: Vore en telefonförbindelse nyttig för orten?
Nämdeman Pettersson, Liffride, som i frågan yttrade sig,jansåg att vid häftigare sjukdomsfall tillkallande af och rådfrågning kos läkare m. m. med telefon vore af stor vigt.
Hemmansägaren Martell, Maldes, ansåg telefonen vara öfverflödig, den endast ökade kostnaderna inom socknen.
Herr Malkan, skildrade saken från flere sidor och påstod det vara af stor nytta, om en telefouförening komme till stånd, samt gillade förslaget.
Fanjunkare Jakobsson, Pettersson, Hallute, med flere yttrade sig med lifligt bitall för saken, samt ansågo att en billig afgift för hvarje samtal skulle erläggas till bestridande af kommunens enskilda omkostnader för telefonstation m. m.
Anser gillet det vara af nytta för landet att skyldstullar yra Landtbr. Gustafsson, Myrungs m. fi., uttalade såsom sin åsigt att den svenske jordbrukaren under nuvarande förhållanden icke kunde konkurreraszi verldsmarknaden, då han måste betala 6 till 7 procent å sitt nedlagda jordbrukskapital, då utländingen betalar endast 3 till 4 procent.
Visserligen vore låneprocenten å Riksbankens afdelningskontor nedsatt till 4 procent, men detta gör landet föga nytta, då endast tå individer der avses kompetente att erhålla lån.
De öfriga se sig nödsakade att vända sig till vida dyrare banker. Medanledving deraf fann sig talaren föranledd att fråga, om folket är till för banken, eller banken för folket.
Bör länsmejeristen användas? Denna fråga tycktes ej intressera gillet, som icke ville derom bestämdt uttala sig.Till ledamöter ibushållningssällskapet föreslogos skoll, J. P. Enström, handl. J. Malkan i Stånga, hemmansägaren H. Pettersson, Hale arfve i När, samt Petter Larsson, Bosartve i Lye.
Såsom samtalsämne förekom dessutom köp männens i Gotlands Allehanda förekommande tillkännagifvande om indragning af julpresenter m. m, Gillets medlemmar tycktes derat vara förnärmade, emedan det syates, som allmänheten vore köpmännen till last. Fråga uppstod derfor om bildande al förening för inköp af de nödvändigaste handelsartiklarne, hvilket troddes blifva billigare, då mellanhänder derigenom undvekos.
Gotlands Allehanda
Fredagen 17 December 1886
N:r 101.