vid 1887 års riksdag
af Gotlands riksdagsombud
1.) Om ändrad lydelse af paragraferna 22 och 41 i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m.
29 Maj 1855.
Af Aug. Bokström.
I gällande förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m, m. är stadgadt, att årsafgift för rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin skall, vid angifven påföljd i händelse af underlåtenhet, för hvarje halfår förskottsvis erläggas och inbelalag till vederbörande uppbördsman, men deremot saknas i nämda förordning hvarje bestämmelse om tiden, då nettovinst på rörelsen, som bolag i stad enligt paragrat 18 skall afstå, bör af sådant bolag levereras och då vederbörande landsting, hushållningssällskap och kommuner hafva att emotse dem tillkommande andelar i så väl bolagsvinster som försäljningsafgifter.
Denna brist i gällande stadganden hade under nästlidna år till påföljd, att till statskontoret aflemnade andelar i årsafgifter för försäljningsåret 1885—1886 och hvilka vederbörande rättighetsinnehafvare förskottsvis inbetalt före 1 Oktober 1885 för försäljningsrättighet i stad och före I November samma år för försäljningsrättighet å landet, försti slutet af September månad 1886 kommo vederbörande k. m:ts befallningshafvande till handa, för att af dem på vederbörande landsting, hushållningssällskap och landtkommuner fördelas.
När dessa vederbörande, skola komma i åtnjutande af dem tillkommande andelar i bränvinsbolagens nettovinster för försäljningsåret 1885 —1886, och hvilket är beroende så väl af de särskilda bolagsstyrelsernas uppfattning om rätta tidpunkten för dessa vinsters aflemnande till myndigheterna som äfven myndigheternas uppfattning om rätta tidpunkten för vinsternas fördelning, kan endast framtiden utvisa.
Då det emellertid för Aederbörande landsting, hushussningssällskap och landtkommuner, till bvilkas behofs fyllande dem tillslagna andelar i förberörda afgifter och vinster äro afsedda, är af vigt, att dessa medel så fort lämpligen ske kan varda dem tillhandahållna, så tillåter jag mig vördsamt hemställa,
att Riksdagen för sin del ville besluta följande \”förändrade lydelse af nedannämda delar af förordningen 29 Maj 1885 angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade sqirituosa drycker.
Paragr. 22.
2.) De andelar af i nästföregående mom. omförmälda medel, som tillfalla landstiog och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor, för att vederbörande så fort ske kan tillhandahållas. De andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom dettas försorg inom 1 derpå följande Juni fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden, med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstingsområde, inom hvilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas med samma stads folkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning tillfaller hvarje landstingsområde, äger landstinget och vederbörande hushållningssällskap att uppbära hvartdera en fjerdedel samt landsbygdskommunerna hälften. – Fördelnivgen emellan dessa senare sker likaledes efter folkmängden. Nettovinst på rörelse, som bolag enligt parg. 18 skall afstå, bör senast I Maj efter försäljningsårets slut vara till vederbörande levererad.
Paragr. 41.
3.) Underlåter bolag, som enligt parg. 18 skall afstå å sin rörelse uppkommen nettovinst, att inom föreskrifven tid denna vinst vederbörligen I verera, varde densamma genast utmätt.
2.) Om anvisande af ett reservationsanslag för inköp af skogsmark till bildande af kronopark å Gotland.
Af Ludvig Norrby.
I snart fyra decennier har frågan om lämpligaste sättet för ordnandet af våra skogsförhållanden stått på dagordningen, utan att det vill synas somskulle denna fråga ännu hafva vuunit någon fullständig och lycklig lösniog. Man har i princip erkänt statens rätt och befogenhet att lagstifta äfven för de enskilda skogarne och derpå bygt flerfaldiga förslag till lagbestämmelser, hvilka nu ej här behöfva upprepas, enär de, med undantag för Gotland samt Norroch Vesterbottens län, ännu icke lyckats vinna statsmakternas godkännande, så att deraf kunnat blifva något verkligt resultat. Många sakkunnige hafva ock, med insigt om vanskligheten af restriktiva skogslagstiftningsåtgärger och med åberopande af exempel från andra länder, motsatt sig en dylik lagstiftnings allmännare ioförande i vårt land under förmälan, att, om något praktiskt och varaktigt gagn déraf skulle vara att förvänta, ansvarspåföljden för sköfliog af de enskilda skogarne då måste vara så sträng, att någon utsigt för en sådan skogslags antagande icke förefans, oafsedt de dryga kostnader, som skulle blifva en följd af densammas genomförande och tillämpning. Denna åsigt synes nu mera äfven delas af domänstyrelsen, som i ett 26 Maj 1885 till k. m:t afgifvet underdånigt utlåtande öfver åtskilliga till regeringen inkomna lagförslag uttalar sin åsigt vara »att lagstiftningen för närvarande icke vidare bör direkt ingripa vid hushållningen med de enskildes skogar», På Gotland, der första försöket med enskild skogslagstiftning gjordes genom förordningen 10 September 1869, har man endast ansett den verka i någon mån återhållande, besparande och hämmande mot de större skogssköflingar-ne eller mot sådana egendomsköp, som dessförinnan allmännare skedde på spekulation af skogens snara realiserande, men de tilländalupna 17 årens erfarenhet bar gifvit vid handen, att de dervid fästade förhoppningarne om en väsentligen förbättrad skoghushållning, i synnerhet hvad angår den så vigtiga skogsåterväxten, ingalunda blifvit uppfylda. Trävaruexporten från Gotland, som under årtiondet 1871—1880 endast uppgick till 17,146 kubikmeter i medeltal årligen, har under sevaste femårsperioden, 1881—1885, enligt hvad k. m:ts befallningshafvandes femårsberättelser gifva vid handen, stigit till nära dubbelt, eller 33,368 kubikmeter årligt medeltal. Denna ökade utförsel har till en stor del bestått af slipers, en naturlig följd af den allt känbarare blifna bristen på gröfre såg- och bygnadstimmer. Sedan äfven denna tillgång för den penvingbehöfvande jordägaren utsinat, lärer endast återstå det tredje stadiet nämligen pitpropsafverkningen. Under dessa förhållanden, hvilka ock torde hafva sin motsvarighet i flere af rikets mellersta och södra provinser, är det för hvarje skogsvän ett huguesamt tidstecken, att åsigten om statens uppträdande såsom skogsägare numera vunnit allt flere anhängare, som anse denna utväg vara den enda verkligt gagnande för våra skogars bevarande, åtminstone hvad de gröfre virkegslagen vidkommer.
Ett återförvärfvande at de år 1824 tyvärr så lättvindigt bortslumpåde kronoskogarne eller motsvarande areal skogsmark synes alltså nu vara den inslagna riktningen. Genom bref af 29 Mej 1874 är nämligen efter Riksdagens medgifvande bestämdt, att inflytande medel för försäljning af sådana mindre krunolägenheter, som ej gifva 200 kronor i årligt arrende, må användas till inköp af skogsmark i och för utvidgning af redan befintliga eller förvärfvande af nya kronoparker, hvartill dessutom äfven en del af reservationsanslaget för skogsväsendet under dessa år får användas; och har sålunda, enligt ofvan åberopade domänstyrelsens utlåtande, under åren 18751884 inköpts 14,196 hektar för en köpssumma af 930,680 kronor 34 öre, utgörande i medeltal kronor 65,55 per hektar. Äfven Gotland har härvid blifvit ihågkommet med tvänne mindre kronoparker, nämligen >Skogsholm>, belägen strax invid Visby stad och omfattande en areal af 195,41 hektar, samt »Elinghems myr> om 641,75 hektar i norra delen af ön.
Dessa äro dock allt för obetydliga för att kunna utöfva något afsevärdt infly:ande på öns skogsförhållanden, hvadan förslag ock under sistlidna år blifvit väckta dels om utvidgning af kronoparken Skogsholm genom köp och byte med andra krono- eller f. d.
hospitalslägenheter, hvarigenom på förstnämda sätt skulle kunnan förvärfvas ytterligare 399,84 hektar mestadels med god skog försedd mark för ett pris af 88,157 kronor 80 öre eller endast kronor 66,318,60 derest staten föredrager att lsmna en del andra jordar i utbyte, dels ock om inköp af två nya kronoparker, hvaraf en i närheten af Slitehavan om 1,314,13 hektar för ett pris af 126,708,04 kronor med en skogstillgång, uppskattad till kronor 49,111,19, samt en på gränsen till den nära nog skoglösa södra delen af ön i en siörre skogstrakt, benämd Lojstahed, hvarest omkring 2,500 hektar skogsmark erbjudits för ett pris af 40 kr. pr hektar förutom ersättning för ståndskogen, hvilkens värde ännu ej lär vara kändt. För dessa 3:ne ifrågasatta köp, af hvilka de bägge förstnämda redan äro beroende på domänstyrelsens pröfning, erfordras ett belopp af omkring 400,000 kronor, deraf staten dock under de närmaste åren skalle kunna återbekomma åtminstone 1/4 genom försäljning af den öfvermogna eller förtryckta ståndskogen och således för återstående 300,000 kronor erhålla en valata af 4,213,97 hektar till en stor del med växtlig, ung och medelstor barrskog försedd mark, hvilket skulle motsvara ett pris af kronor 71,19 för hektar ståndskog och mark.
De genom försäljning af smärre kronoegendomar inflytande medlens otillräcklighet för att i någon afsevärd mån kunna inköpa skogsmark, då gynsamma tillfällen, såsom nu här med dessa låga jordvärden, dertill erbjudas, vitsordas af domänstyrelsen, och framgår uppenbart deraf att, enligt i nämda styrelse erhållen uppgift, dylika medel under åren 1877 —1886 icke uppgått till högre belopp än 797,500 kronor, af hvilken summa allenast 46,000 kronor återstå disponibla.
Då oaktadt skogslagen skogarne på Gotland påtagligen allt mer och mer förminskas, enär de tryckta konjunkturerna tvinga jordägaren att så långt ske kan tillgripa detta nödbröd; då återväxt af skog med hänsyn till den grunda och torra jordmånen på kalkberg samt ogynsamma klimatiska förhållanden i öfrigt derstädes är ytterst svår att få till stånd; då nuvarande tidpunkt med sina låga jordvärden torde vara synnerligen gynsam att för godt pris förvärfva skogsmark och då denna provins kanske mer än någon annan i riket har behof af skog såsom ett skydd emot hafsstormarnes våldsamhet och markens deraf följande utmagring, så vågar jag härmed vördsamt hemställa,
att riksdagen ville i skrifvelse till k. m:t anhålla, att, vid inköp af skogsmark till bildande af kronoparker i riket, särskildt Gotland måtte komma i ytterligare åtanke och för detta sistnämda ändamål beviljas ett reservationsanslag för en gång af trehundratusen (800,000) kronor.
I förestående framställning instämma:
P. Larsson. Aug. Bokström. Vilh. Carlson.
Gotlands Allehanda
Måndagen 7 Februari 1887
N:r 11.