Hemse, 25 Febr.
Allt sedan nyår pågår härstädes, d. v. s. på Högby, — tack vare den dåliga vintern — ett oafbrutet och rastlöst arbete med anläggning och planering
af bygnadstomter,
framforsling af husvirke, uppbrytning af bygnadssten och dylikt; hvilket allt tyder på en snar förökning af redan befintliga, inom en ganska kort tid uppförda särdeles prydliga och ändamålsenliga boningshus. — Tanken är således nu mera ej en tanke blott, utan snart nog en ren verklighet, ty går fortsättningen lika raskt som början, skall staden ej länge låta vänta på sig. Såsom bevis på, med hvilket intresse ett snart förverkligande af förhoppningarne härom omfattas, torde förtjena nämnas, att man bygger redan på spekulation för ganska respektabla peoningesummor; så t.ex. har en hemmansägare uppfört ett ståtligt hus, som kostar honom minst 10,000 kr., en annan tvänne mindre, hvardera uppgående till omkring 5,000 kr. o. s. v., hvarjämte flere hus äro under bygnad. Tomtplatserna hafva också inom kort kort blifvit otroligt högt uppjagade i pris. Ett kappland afröjd skogsmark betingar den lilla nätta summan af 40—50 kronor beroende naturligtvis på markens mer eller mindre förmånliga läge. Emellertid tycks det som om det härstädes ej skulle blifva ondt om arbete, hvarpå för närvarande ej heller synes vara någon brist. Den både i tid och otid förda klagan öfver
dåliga tider
i följd af små arbetslöner och låga sädespris m. m. får man naturligtvis äfven härstädes någon gång höra, men är den långt ifrån befogad, för så vidt skriket gäller Hemse kommun; ty här har hvarken den ena eller andra orsaken, såsom låga sädespris och dylikt, som eljes framkallar det samma, varit vållande till de ekonomiska obestånd, hvaruti för närvarande några hemmansägare härstädes iråkat. Jag tror mig med säkerhet veta, att det är fåfänga och lyx, som orsakat de ifrågavarande kullerbyttorna, och hvilka nu i sin ordning hos vederbörande framkalla Jeremiasj klagovisor. Lyxen i lefnadssätt och andra penningeödande öfverdrifter äro eljes icke stora, om man jämför Hemse med socknarne närmare Visby och man har här mer än annorstädes måhända för regel att rätta mun efter matsäcken. Ett allmänt välstånd är derför rådande inom snart sagdt hela Hemse socken. I sedligt hänseende är det här ej heller något öfrigt att önska, åtminstone hvad den yttre anständigheten vidkommer; befolkningen är fridsam och gör sig sällan skyldig till några samhbällsoordningar vare sig inom- eller utomhus. Sällan om någonsin påträffar man någon, som är öfverlastad af starka drycker, och skulle, såsom någon gång händer, ungdomen samla sig till något nöje, så aflöper detta senare på ett anständigt och stilla sätt.
Barvintern har visserligen åstadkommit ett ej så obetydligt stillestånd i
trävaruhandeln,
men eljes råder en ovanlig rörlighet inom det kommersiella lifvet härstädes, och är tillgången på landtmannaprodukter jämförelsevis större här än i Visby, men är också efterfrågan i proportion derefter icke mindre, hvarför lefnadsomkostnaderna ställa sig lika högt i Hemse som på det senare stället.
För tillfredsställande af de andliga behofven skys här ioga uppoffringar vare sig i tid eller penniogar. Det s. k.
Missionshuset
står såsom ett särdeles vackert vittnesbörd om hvad den enskilda uppoffringen i detta hängeendet åstadkommit. Bygnadens uppförande kostade omkring 8,000 kronor, af hvilka 7,000 kronor efter ganska få års förlopp redan äro afbetalade genom frivilliga sammanskott, som till störro delen gjorts af mindre bemedlade personer. Här kommer man ovilkorligt att tänka på enkans skärf i offerkistan, på samma gång man i smått kan se exempel på, hvad äfven den ringa kan uträtta, då han besjälas af en god vilja för vinnande af ett godt ändamål. Ett sådant är också vuunet genom missionshuset; ty sedan det kom till stånd, har en hel annan och bättre ande ej allevast här visat sig, utan äfven spridt sitt goda till kringliggande socknar. Fn annan följd af missionshusets uppförande har äfven blifvit den, att kyrkan, d. v. s. den statskyrkliga bygnaden härstädes, är under söndagarne oftast lika tom som under hvardagarne, då deremot så väl söndagsgudstjensterna som böne- och missionsmötena, hvilka senare icke så sällan hållas på någon söcknedag, i missionshuset. bevistas af talrika åhörare utaf alla samhällsklasser från när och fjerran.
På grund af den noggranna kännedom jag under mina täta besök
i folkhögskolan
förskaffat mig om denna och hennes uppgift, bar jag för denua läroanstalt fått ett sådant förtroende, att jag anser den för Gotlands säkraste stöd för den framtida utveckling i så väl materielt som andligt hänseende. Både lärarne, lärjungarne och undervisningsmetoden gifva mig berättigad anledning till denna min här uttalade åsigt. Den sistnämde af dessa faktorer, nämligen undervisningen ledes på ett sätt, som icke blott vittnar om lärarnes förmåga och intresse att meddela en för det praktiska lifvet gagnande kunskap, utan ock att väcka och underhålla uppmärksamhet hos lärjungarne, hvilket allt är så vidt skildt från det vanliga maskinmässiga tillvägagåendet vid undervisniogen uti våra allmänna läroverk, att vid en jämförelse emeöllan folkhögskolan och det allmänna läroverket omdömet alltid skall utfalla till förmån för den förra. Hvad som isyonerhet tager en besökares i folkskoJan odelade uppmärksamhet i anspråk är åbörandet af »kommunalstämmorna», Lärjungarne hafva nämligen inom sig bildat en kommun med ordförande i så väl stämma som nämd. Skolans föreståndare öfvervar alltid sammanträdena samt deltager i öfverläggningarne och leder dem, då så erfordras, inom författningsenliga gränser. Önskligt vore i sanning, om\’ ett fåtal endast af ledarne för våra landtkommuners angelägenheter hade den kännedom om de kommunala författningarne som folkhögskolans elever äga. Mycket trassel och bråk skulle då inbesparas till stor fromma både för kommunerna och för myndigheterna. Men ju större det allmänna deltagandet blir för folkhögskolan, skall också, hoppas jag, med tiden en större reda och ordning inom kommunerna infinna sig; ty äfven och icke minst i detta hänseendet skall folkhögskolan utöfva på det allmänna ett välbehöfligt och gagneligt inflytande. Folkhögskolan här på Gotland — någon aunan talar jag ej om — synes mig, med ett ord, efter den kännedom, jag om densamma varit i tillfälle taga, uppfyila alla de fordringar, man billigtvis äger rätt att ställa på en läroanstalt, der allmogens söner kunna bibripgas en sund och praktisk kunskap, som ej blott för dem sjelfva utan för provinsen i sin helhet blir at stor och ovärderlig nytta. Framtiden kommer naturligtvis äfven härvidlag att fälla det rätta utslaget, ett utslag, som säkerligen ej skall komma folkhögskolan på skam, om nämligen, det är ock lika naturligt, hon framgent kan påräkna ett välförtjeut intresse och ett verksamt understöd. Slutligen skall det tillåtas mig, utan att härmed vilja framkasta något som helst klander, att till vederbörande hemställa, huruvida det icke vore på sin plats att vid folkhögskolan äfven anordna en undervisningskurs i träslöjd. Så är förhållandet vid flere folkhögskolor på fastlandet. Slöjdens värde såsom bildningsämne är dessutom både af vetenskapen och erfarenheten tillräckligt vitsordad: och bekräftadt, för att här behöfva blifva föremål för något framhållande. Kostnaderna för åstadkommande af en sådan anordning äro jämförelsevis så ringa, att de ej ens äga skenet af skäl för sig att af vederbörande för ett dylikt ändamål icke med beredvillighet uppoffras.
Nils.
Sydvestra kusten, 25 Febr.
Uppbördsstämma
hölls för kort tid sedan inom en viss föreamling härstädes, då de dryga kommunalutskylderna tör året skulle erläggas. Dessa utskylder blefvo för de betalningsskyldige en betydlig lättnad, derigenom att af den befintliga magasinskassen uttogos 2,000 kr. tilllika fördelning emellan hvarje af sockenmagasinets gruodläggare, hvilka på detta sätt erhöll 82 kronor å hvarje hemman för bestridande af det nya skolhusets uppförande m. fl. kostnaler.
Predikningar
ha under denua månad hållits härute å landsbygden af lekmän. En statskyrklig predikant från norra delen af ön har i många socknar flitigt åhörts — ofta af en 2 till 300 personer. Åhörarne ha åt honom förärat många enskilda psnningegåfvor; å en andaktsstund insamlades på en kort stund 20 kr. Nämde predikant har i 26 år verkat i sitt kall. Flere församlingar ha på sista tiden insamlat kollekter åt samme predikant.
Gotlands Allehanda
Måndagen 28 Februari 1887
N:r 17.