Sundre 22 April.
Vårvinter
ha vi nu fått vidkännas och den af ganska skarp natur, så att det i tull gång varande såningsarbetet helt tvärt måste afbrytas. Under loppet af natten till gårdagen föll här snö, som till 1/2 fots djup täckte marken på de flesta ställen, och som den var ganska lätt och skarp nordlig blåst under förmiddagen rådde, hade vi stundtals allvarsam snöyra; dock bedarrade vinden på eftermiddagen, då snön äfven blef tyngre och till stor del bortsmälte. Kylan under den sistförflutna natten var tämligen skarp, ända till 2 grader cels.; hvilket allt ser litet beklagligt ut för många, som redan hafva sitt förråd af foder åt kreaturen nära slutet. I denna trakt har det alltid varit vanligt att denna tid på året föda sina får ute på marken. Nu skola äfven de ha af det inbergade fodret.
Hårdt pröfvad
kan med skäl sägas att en åldrig gumma, enkan Anna Gardru Lars dotter från Vestergårda, under sin lefnad har blifvit. Hennes första man omkom vådligen under fiske på sjön, efterlemnande en son att försörja. Åter blef hon gift, men ej heller nu var ödet henne blidare, ty denne hennes man skördades af döden, hvadan hon åter vardt enka. En dotter var frukten af detta äktenskap. Hos henne har hon sedermera tillbringat sina dagar.
För många år tillbaka miste hon sin synförmåga, så att hon ej kan skåda dagens ljus, än mindre vägleda sig sjelf. Detta var ett hårdt kors att bära, men hon bar det med tålamod, dertill styrkt af dottern och dennas man, som genom en öm omvårdnad och ett vänligt tillmötesgående ville försöka att till någon del lindra hennes sorg. Dock var ännu icke sorgekalken tömd till botten, ännu skulle hon drabbas af en mera hjertgripande sorg, i det hennes trogna vårdarinna, hennes ömma dotter, häromdagen nedbäddades i jordens sköte, sörjd och saknad af både den gamla modren och sin make samt trenne minderåriga barn. Den stackars blinda, som befinner sig i tryckta ekonomiska omständigheter, skall nu vänta sin vård och skötsel från andra välvilliga menniskor.
Etelhem, 23 April.
Bra fångst men liten belöning.
En räfhona, som bar fyra ungar i sitt sköte, dödades i förra veckan af hemmansägaren J. Wedin, Westringei Etelhem, men som skinnet under denna årstid är osäljbart och ungarne ofödda, så fås endast skottpenningar för modren. Wedin, som i ungdomen varit en ganska driftig jagtkarl, har bland mycket annat vildt dödat det vackra antalet af 92 räfvar.
Gotlands Allehanda
Måndagen 25 April 1887
N:r 33.