Ankomsten hit, som var bestämd att äga rum först i lördags morgse, skedde oförmodadt redan i fredags qväll vid 9-tiden. Snabt spred sig inom staden vid half 9 tiden, att Edda var synlig. Inom kort var skeppsbron uppfyld af stora folkmassor. Några minuter efter klockan 9 inlöpte Edda i inre hamnen och lade till midt emot tullhuset under kommando af kanonbåtens schef prins Oskar. Strax derefter uppvaktades heltigen ombord af landshöfdingen, biskopen och borgmästaren. Omkring en timme böljade folkmassorna fram och åter å skeppsbron, hvarefter så småningom platsen återtog sitt vanliga utseende och allt vardt tyst och lugnt.
Landstigningen.
Redan vid 7-tiden på lördagsmorgonen drogo sig stora skaror af menniskor ned till hamnen för att åse prinsens landstigning. Tidigt på morgonen ankommo till staden en mängd löfhäckar och andra &kdon medförande landtbor, af hvilka flere rest 5 till 6 mil för att få se provinsens hertig. Hela familjer med barn hade deltagit i denna utfärd. Ej så få hade dessutom gående vandrat till staden, som säkerligen denna dag var besökt af närmare ett tusental landtbor. Då prinsen, åtföljd af landshöfdingen, klockan 9,45 steg i land, var det med stor möda en smal väg kuade öppnas mellan de hopade massorna till länsresidenset, dit prinsen gående begaf sig. Folkhoparne störtade nu som en väldig ström uppåt residenset samt fylde inom kort den dervid liggande gatan och slottsparken.
Uppvaktningar
ägda derpå å residenset rum för prinsen af landstatens, domkapitlets och magistratens ledamöter, anförde af länets höfding, biskopen och borgmästaren.
Till Visborgs lägerslätt
afreste hertigen vid 11-tiden i prinsessan Engenies ekipage, uppvaktad af landshöfding, löjtnant Peyron å Edda samt löjtnanten vid härvarande artillerikår Arvid Kolmodin, hvilken jämte löjtnant K. A. Olsson vid Gotlands infanteriregemente tjenstgjorde såsom ordonansofficerare hos prinsen. Öfver landsvägen strax vid ingången till lägerslätten var mellan tvänne vid vägkanten nedsatta väldiga granar spänd en vacker girland af björklöf, å hvars midt en blomsterkrans svajade. Strax före prinsens framkomst hade oaktadt den blåsiga och kyliga väderleken några 100-tal personer, dels åkande dels gående, begifvit sig ut till platsen. Söder om officerstältet mottogs hertigen af militärbefälhafvaren öfverste v. Hohenhausen, omgifven af regementets fyra majorer,regementsläkaren, regementsintendenten, regementsqvartersmästaren och adjutanter, hvilka alla samtlige förestäldes för hedersgästen, iklädd Gotlandsartillerikårs kaptensuniform. Prinsen begaf sig derpå omedelbart utåt slätten, der öfningarve med första klassens beväring oafbrutet pågingo. Under en half timmes tid åsåg prinsen dessa öfningar, gående från den ena afdelningen till den andra och mottagande deras åt honom egnade honnörsbetygelser. Prinsen uttalade ett fördelaktigt omdöme om den unga (adertonåringar) truppens goda hållning och marschfärdighet. Åtföljd af ett 50-tal officerare begaf sig hertigen derpå åter till sitt ekipage, som förde honom vidare söderut ut till prinsessan Eugenies vackra sommarhem Fridhem, hvilket, nu omgifvet af den yppigaste grönska, besågs af den unge fursten.
Ett besök i Visby ruiner,
allmänna läroverket, folkskolan och doktor Bollings hus gjordes af prinsen vid middagstiden, hvarvid lektor Bergman tjenstgjorde som ciceron.
Kanonbåten Edda,
den yngsta (gick af stapeln 1882) och kraftigast bestyckade af våra kanonbåtar, var i lördags afton klockan 5—7 och igår på e. m. upplåten för allmänheten, som i stora skaror tog fartyget i betraktande både öfver och under däck, hvarvid såväl jourhafvande officeren löjtnant Wachtmeister som underbefäl och manskap med lika stor beredviilighet som artighet voro outtröttliga i att förevisa båten och afgifva äskade upplysningar.
Edda, som har 960 indikerade hästkrafter och är af 640 tons deplacement, är 55 meter lång, 8,3 meter bred och 2,9 meter djupgående. Båten har 2 maskiner och 2 propellrar samt kan göra en fart af 14 knop. Af den kraftiga be: styckningen märkes i första rummet den väldiga glänsande 27 centimeters bogkanonen af Armstrongs modell, som skötes med ånga och ledigt kan handhafvas af en enda man; fockmasten är delad nedtill, så att den väldiga pjesen kan dragas föröfver i kölens riktning. Denna kanon skjuter med träffsäkerhet på 6 till 8 tusen meters afstånd. I aktern har en 15 centimeters kanon af samma modell sin plats, försedd med en stor skyddsplåt af stål mot mindre skjutpjeser. Annars är Edda den enda af våra kanonbåtar, som ej har öfverbygnad. På hvardera sjdan af båten framskjuter en Palmkrantz kulspruta och en torpedokanon, hvaraf med de förra 30 skott i minuten kunna skjutas. Å hvardera sidan af fartyget finnas anbragta strålkastare för elektriskt ljus.
Men vi begifva oss nu fortfarande i löjtoant Wachtmeisters angenäma sällskap för att bese Edda under däck. I akterna är det prydliga gunrummet beläget, intill hvilket de tre offcerarnes hytter samt; schefens arbetsrum och sängkammare stöta. Allt var här inredt med lika mycket soliditet som smakfull enkel prydlighet. I prinsens rum finna vi å väggarne en rik samliovg porträtter i vackra ramar af hans svenska, danska- och tyska anförvandter samt en från golf till tak gående bokhylla, fullsatt med literatur. Ungefär midskepps påträffas underbefälets hytter. Längre förut får man se en liflig tafla. Besättningen, 72 man, håller på med att skaffa under gladt samspråk och bedöfvande slammer i matkärlen. Edda är genom vattentäta skott delad i åtta afdelningar.
Slutligen kan nämnas att Edda, liksom de flesta våra krigsfartyg, nu i vår gråmålats, enär denna färg ansetts vara den lämpligaste för dessa fatyg. Eddas destinationsort härifrån är Stockholm, hvarifrån fartyget inom kort skall utgå för att fortsätta sin öfningexpedition med rekognoseringar norrut.
Middag
gafs samma dag kl. 5—9 å residenset af landshöfding och fru Poignant för prinsen med uppvaktning samt ett mindre antal inbjudne.
Värden föreslog först en skål för konungen, en skål, som städse borde vara och här på Gotland särskildt varit och vore förbunden med känslor af den djupaste vördnad, den varmaste tillgifvenhet och den största tacksamhet.
Derefter följde skålen för hertigen.
Deruti att prins Oskar blef hertig af Gotland älskade vi, yttrade talaren, att se vida mera än ett namn, fasthellre en un derpant, ett högtidligt erkännande af Gotlands vigt och värde för det gemensamma fosterlandet. Att hertigen nu tillika kommit både som befälhafvare & ett svenska flottans fartyg och såsom officer vid Gotlands artilleri, vore för oss ett stöd för vårt hopp och vår tro om att Sverige, när det gäller, vill försvara Gotland; såsom vi ock alla visste att Gotland visat sin fosterlandskärlek i handling genom att frivilligt åtaga sig en både tidigare och mera långvarig värnplikt än något annat svenskt landskap åligger.
Hertigen bragte å egna och gästernas vägnar värdfolket tacksägelse. Det gladde honom särskildt att gästa detta hem, enär han visste att landshöfding Poignant varmt nitälskade för Gotlands framåtskridande.
En enkel sångfest
var sedan på qvällen ordnad i Nikolai ståtliga ruin. Vid 9 tiden ankom prinsen dit åkande, då en kör af ett 50-tal sångare, anförde af musikdirektör Söhrling, uppstämde »Vårt land», Sedan flere stycken sjungits, deribland åtskilliga förtjenstfullt utförda qvartetter, tonade genom den väldiga ruinen »Folksången», hvarefter ett med hurrarop åtföljdt lefve höjdes för hertigen af Gotland, som derefter framförde sitt tack till sångarskaran. Vid 10-tiden åkte prinsen ned till hamnen och steg ombord å Edda.
Hertigen åhörde igår i domkyrkan högmässopredikan, som förrättades af biskop v. Schéele. Största delen af kanonbåten Eddas och skeppsgossebriggen Gladans besättningar voro likaledes närvarande i kyrkan.
Frukostmiddag
gafs igår i D. B. V:s paviljong af Gotlands artillerikårs officerare för prinsen med uppvaktning. Paviljongen var prydd af flaggor och lefvande växter och midda-gon, som tog sin början kl. 1/2 2 och slöt vid sextiden, serverades efter följande matsedel: Smörgåsar, buljong, fisk, oxfiet, gåslefverpastej, stek med grönsaker, sparris, krokan, ost, frukter; viner: Grand vin Chateau Rauzan Ségla, Hochheimer Dom Dechaney, Chambertin, Madeira Campanario, Ayala sec och Carte Blanche, Scherry och Portvin.
Kårens befälhafvare öfverstlöjtnant Schartau föreslog konungens skål. Ur många synpunkter vore denna dag en högtids- och bemärkelsedag för Gotlands artillerikår; för första gången vore denna kår såsom sjelfständig sådan förenad under sådana förhållanden, att den kunde gifva sitt uttryck för dess känslor för konung och fosterland. Under försäkran att trohet mot konungen och kärlek till fäderneslandet skulle känneteckna den kurs, kåren skall följa under sina sträfvanden att värdigt fylla sina törpliktelser till konung och fädernesland att värdigt häfda sin plats inom artilleriet, utbragte han konungens skål under önskan, att det må vara honom förunnadt att länge och framgångsrikt som hittills föra fosterlandets runor med den äran.
Följde så skålen för hertigen, likaledes föreslagen af öfverstelöjtn. Schartau. Kårens officerare hade idag den lyckan att vara förenade kring kårens hederskapten.
Kåren, som högt skaftar utmärkelsen att få räkna hertigen af Gotland såsom en af de sina och som nogsamligen kände betydelsen af de band, hvilka förenade densamma med hertigen, utbad sig genom talaren att få blifva innesluten i hertigens välvilja och bevågenhet på samma gång den tillät sig egna hertigen sin hyllning under önskan att lycka och välgång må såväl till sjös som lands blifva hans ständige och trogne följeslagare.
Båda skålarne följdes af kunglig salut, 21 skott, från kanoner, placerade vid stranden.
Prinsen tackade för de för konungen och honom personligen utbragta skålarne.
Med heder betraktade han sin ställning som medlem af Gotlands artillerikår. Ehuru han nu »til Lyst» var kallad till kamratkretsen, skulle han dock ifarans stund lyssna till dånet såväl från 8- som 27-centimeters kanoner.
Festen på lägret.
Gotlands infanteriregementes officerskår gaf igår qväll för prinsen med uppvaktning jämte inbjudne landsböfding Poignant, biskop vy. Schéele m, fl. en fest, som beträffande yttre och inre anordningar var synnerligen lyckad och skulle hafva varit det i ännu högre grad, om icke väderleken visat en kylig och blåsig uppsyn.
Med Oskarsstenen till midtelpunkt på ena kortsidan hade med granar inhägnats en vidsträckt »salong» ute i det fria. Fjorton flaggstänger, rikt behängda med vimplar och flaggor, gåfvo redan på långt håll en festlig anblick. För öfrigt voro på sidorna om Oskarsstenen, nedanför hvilken de år 1854 af konung Oskar 1 skänkta fanorna hade sin plats, placerade pyramider af gevär, uppbärande vår nuvarande konungs och prinsens namnskiffer.
Sedan hertigen kl. 8 anländt, intogs omedelbart supé uti det rymliga officerstältet, som lemnade utrymme utan trängsel för omkring 100 personor. Efter supén förflyttade man sig ut till bålarne.
Sedan öfverste von Hohenhausen utbragt en af lefverop följd skål för konungen, hvari han uttryckte som allas förenade önskan att Gud måtte länge bevara vår älskade konung och alla goda änglar vaka öfver honom, hans drottning och konungahus, vände han sig till prinsen: Vi stode på en historisk plats. Här var det som konung Oskar 1 för 33 år sedan utdelade de fanor, under hvilka kåren tjenat och ännu tjenade. Om platsen således vore dyrbar, blefve den ännu ytterliga kär genom dagens besök. Man har sagt att hertigen blott behöfde komma för att vinna allas bjertan. Tal. vore viss att han icke sade annat än sanning, då han sade att han har vunnit allas hjertan. — Den nya organisationen vore efter allas åsigt en vinst för Gotlands försvar, men den medförde en förlust för Gotlands infanteri, då hertigen öfverflyttats på den numera sjelfständiga artillerikåren. Han hoppades dock att hertigen skulle i välvillig hågkomst bibehålla Gotlands infanteriregemente. Ett prof på tillgifvenhet såge han uti det porträtt hertigen öfversändt att fogas vid. den porträttgrupp, som kåren beslutit låta affatta som ett minne från gemensamhetstiden. Han anhöll att häraf få till hertigen öfverlemna ett exemplar.
Hertigen bragte sitt hjertliga tack till öfversten och samtlige officerare för såväl skålen som taflan. Han försäkrade att han i kärt minne skulle bevara den tid han tillhörde Gotlands infanteri. Gotlands försvarsväsende hade nu utvecklats och han hoppades, att den nya organisationen skulle i någon mån motsvara de fordringar, som kräfvas för Gotlands försvar.
Att Gotlands folk åtagit sig till öns försvar vidsträcktare värnplikt att det öfriga landet, lände befolkningen till heder. Officerskåren hade fått en hög uppgift att gå i spetsen för dettas försvar och genomföra organisationen af den nya ordningen. Öfvertygad att officerskåren alltid skulle göra sin plikt, tömde han sitt glas för kåren.
Festen fortgick ett par timmar under animerad stämning.
I dag på f. m. besökte prinsen Gotlands fornsal, som förevisades för honom af doktor Säve. Några lektioner i folkskolan &hördes sedan af prinson, äfvensom en sånguppvisning af folkskolebarnen. Äfvenledes har han idag i sällskap med biskopen gjort en utflykt till Jakobsbergs utsigtstorn i Follingbo.
— De festligheter, med hvilka den unge farsten här mottagits, fingo i dag en lysande afslutning genom den splendida
frukostmiddag,
som biskop von Schéele och hans fru gifvit i biskopshusets präktiga våning för mellan 50—60 personer, damer och herrar, vid sittande bord. Värden höjde dervid sitt glas för huset Bernadotte och för konungen. Det vin, i hvilket denna skål dracks, antydde tal., härrörde från ett år (1815), som stode i nära sammanhang med en tilldragelse af största betydelse i Sveriges historia, huset Bernadottes tronbestigning. På samma sätt som drufvans safter med åren blifva allt ädlare, så hade den regerande ätten vunnit allt närmare insteg i svenska hjertanv, vuxit allt mera in i den gamla Vasastammen. Talaren betygade tronens nuvarande innehafvare, såväl konungen som menniskan, sin och de närvarandes kärlek, vördnad och tillgifvenhet.
I den derpå följande skålen för hertigen antydde talaren, hurusom konung Oskar gifvit Gotland många goda gåfvor, hvaribland icke den minsta, då han gaf sin son till hertig af Gotland. Denna hertig hade nu gifvit oss sig sjelf. Det vore visserligen icke första gången, men han hade under de år, som gått sedan hans första besök, utvecklat och fullföljt sitt intresse för sitt hertigdöme. Det fans en tid, då fursten endast genom blodiga segrar vann sitt folks beundran och kärlek, men den tiden är nu förbi. Sådant vinnes nu genom andra egenskaper. Hertigen skulle icke vara den han vore, om han icke, såsom han gör, förstode att vinna allas bjertan. Måtte Gud skydda och välsigna eder flärdlösa och högsinnade personlighet.
Hertigen bragte sitt varma och hjertliga tack för de vänliga, kanske allt för vänliga ord, hvilka egnats honom. Han begagnade tillfället att nu tacka icke allenast för denna stund, utan för allt det varma mottagande, han rönt inom detta samhälle, som han nu inom kort lemnade.
Prinsen lemnade vid 5-tiden biskopshuset och begaf sig omedelbart derefter ned till Edda.
Vid Eddas afgång
härifrån i afton strax före klockan sex voro hela skeppsbron och badhusparken uppfylda af böljande folkskaror. Äfven ute å vågbrytaren syntes ej obetydligt med åskådare. Då Edda efter att hafva vändt ångade ut från inre hamn, aflossades från kanonbåten ett signalskott såsom en afskedshelsning, hvarå svarades med ett skott från land.
I yttre hamnen tog Edda skeppsgossebriggen Gladan på släp och utbogserade briggen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Juni 1887
N:r 47.