tycker med doktor Fr. Eklund i Hernösand, och derför har han väckt klagomål i saken hos domkapitlet. Det har väckt mycken anstöt hos klaganden att se »en i embetsdrägt klädd prest komma helt fräkt stoltserande» med cigarr i munnen, att »vid inträdet i pastorsexpeditionerna omhvärfvas af tjocka molm af qväfvande totabaksångor» o. s. v.
Äfven till domkapitlet i Visby har en skrifvelse från doktor Eklund i liknande syfte ankommit, men endast »lagts till handlingarne», Det ser sålunda ut som doktor Eklund låtit sin klagoskrift gå rundt till alla domkapitel i riket.
Doktor Eklunds skrifvelse innehåller, utom hvad ofvan nämts, att det har händt honom att han vid nattvarden fått oblat som smakat tobak efter prestens fingrar. Dessutom tänder presten sin cigarr genast efter gudstjonsten och den »djefvulsbiten utgör naturligtvis nya testamentets rökoffer som årligen kostar fosterlandet 12 millioner kronor.» Så följa klockaren, kyrkobetjeningen och nummeruppzättaren »kyrkherrens» exempel. På grund häraf går folket ej mer i kyrkan, utan sitta hemma och och röka och tugga tobak och sprida nöd och elände i vida kretsar.
Kraftiga åtgärder böra derför vidtagas till det lastbara oskickets utrotande.
Doktor Eklunnd lär, enligt hvad oss blifvit meddeladt, ej befinna sig vid fullt normal sinnesförfattning.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 4 November 1887.
N:r 88.