Det Visby som kommer.

Det nya artillerietablissementet.
Det är en vacker höstdag i början af September 1888. Vid det nya artilleri etablissementet dernere vid bafsstranden har det varit lifligt några dagar. Ställ ningarna hafva nyss tagits ned från fasaden, allt ser nytt ut, allt är ännu icke riktigt färdigt. Men man måste hafva i ordning något så när till besigtningen och afsyningen af arbetet, hvilket nu pågått i öfver ett års tid. Nu finnes ingenting mera qvar som påminner om den forna mekaniska verkstaden, vare sig när den ännu sände stenkolsröken från tungt arbetande maskiner ut öfver hafvet eller när den i senare period låg i lägervall, öde och tom.
Besigtningen är just verkstäld. Högre och lägre militärer i uniform och ordensprydda, byggmästare och ingeniörer hafva vandrat genom logement och korridorer, förrådshus och stallar, granskat och frågat, fått upplysningar och förklarat sin tillfredsställelse och nu följes man åt under ömsesidiga artighetsbetygelser för att med ett godt glas vin vid gemensam middag skölja ned hela besigtningshistorien.
Vi hafva stått och väntat för att det också skulle bli vår tur att taga de nya kasernerna i betraktande. Så snart posten, som nyss stått med skyldra gevär, framför skyllerkuren, medan de höga herrarne passerade förbi, återtagit sin reglemonterade promenad våga vi närma oss.
Först en blick uppåt bygnaden. Fasaden är sig tämligen lik sedan fordom, men rappad och nyputsad, och högst upp på taket svajar fritt den tretungade blågula flaggan. Så stiga vi djerft uppför de få trappstegen sill bufvudingången, hvilken ligger just der förut den gamla inkörsporten var belägen.
Vi befinna oss i en långsträckt förstuga med dörrar på båda sidor. Vi stiga in genom dem på vestra sidan och befinna oss i ett stort, luftigt, ljust och rymligt lektionsrum. Det är änuu ej i riktigt fullbordadt skick; bord och bänkar saknas ännu. Innanför detta rum ligger ett annat af samma storlek och afsedt för samma ändamål. Vidare ha vi i denna del af etablissementet manskapets matsal och det så kallade dagrummet. På andra sidan af förstugan ligga schefsexpeditionens och förvaltningsdirektionens vackra lokaler och jämte dessa, åt gårdssidan, dagbefälets rum och batteriexpeditionen.
Så stiga vi uppför trapporna, som äro inrymda i ett särskildt trapphus åt gården, och komma först upp i mellanvåningen.
Långs huset sträcker sig här en korridor åt gårdssidan, och från denna komma vi in i logementssalarne, till antalet sex, 27 fot långa och 22 fot breda. Detär höga luftiga rum, hvart och ett rymmande utefter väggarne 13 sängställ af jern. Skåp och hängare finnas vid väggarne för manskapets persedlar och tillhörigheter. Hvarje logement uppvärmes vintertiden af två refflade jernugnar från Bolinders mekaniska verkstad. Dylika jernugnar finnas också i korridorerna och öfriga etablissementets lokaler. Midt emellan logementen, delande dem i två afdelningar ligger ett större tvättrum. I en särskild utbyggnad åt gården ligger i denna våning batteriadjutantens bostad, bestående af 2 rum och kök med tambur.
Äanu en trappa upp gå vi och befinna oss uu i öfversta våningen. Här ha vi längst åt vestra flygeln rustkammarvinden, 67 fot i längd och 57 foti bredd. Långs huset, åt andra flygeln, ligga läkarens rum, skräddar- och skomakarverkstad, badrum, sjukrum och underofficerarnes sal. Sjukrummen uppvärmas af kakelugnar och äro försedda med ändamålsenliga luftväxlingsapparater. Icke heller i denna våning har änou allt hunnit blifva fullt i ordning.
Lukten af målarfärg har ej trots de öppnade fönstren änou hunnit dunsta bort.
Sängarne äro ej heller inflyttade. Men allt tyder på en omsorgsfull, tidsenlig och ändamålsenlig inredning.
Vi ha nu vandrat igenom etablissementets hufvudbygnad, stiga ned för de breda trapporna och ut på hvad man skulle kalla borggården. I vester ligger här en bygnad, som innesluter gymnastiksalen, stor och rymlig med en längd af hela 80 fot och en bredd af 35 fot, Man är jnst i färd med att slå upp de blankfernissade ribbstolarne utefter väggarne, att fästa svåra jernkrokar i taket för linor och stänger och bommer. Här är ett hamrande och bultande, som nästan förtar ljudet af de svallando vågorna utanför.
Midt emot gymnastiksalen, på andra sidan af borggården, ligger en pybygnad af tegel, 40 fot i längd, 37 fot i bredd och af en vånings höjd. Det är arrestbygnaden med sina 3 celler, sin för varningsarrest och sitt corps de garde, hvilkas alla ingånger vetta åt en korridor som löper genom huset. Bredvid arrestbygnaden ligga beqvämlighetsinrättningar och ett rymligt stall. Snedt emot, åt hafssidan till, ligger ännu en stallbygnad.
På borggården pågår som bäst planeringsarbetet. Invid staketet åt stranden är redan ett batteri kanoner uppstäldt. Salutbatteriet, som också skall ha sin plats här, är ännu ej i ordning. Längre bort är man sysselsatt att täckdika kanalen, som löper genom tomten. Här är meningen att exercisplatsen och ridbanan skola ligga. Arbetena med vattenledningen pågå ifrigt. Vattnet ledes in i hela etablissementet och trycket är så stort att det drifves upp ända till öfversta våningen af hufvudbygnaden.
Vi ha pu sett oss omkring ganska omständligt i det nya och prydliga artillerietablissementet. Det tar sig verkligen ståtligt ut der nere vid hafsstranden. Läget är ju det bästa man kan tänka sig, fritt och afskildt som det är.
Ännu ett par veckor, och så flyttar manskapet ur sin gamla ruskiga kasern io i den nya ståtliga. Då komma salarna att genljuda af sporrklingande och sabelskrammel, exercisplanen der bakom af »höger om» och »venster om», »volta» och »galopp». Då kommer skildtvakten utanför att hvar annan timme skrika sitt genomträngande »i gevä-ä-ä-r-r-r!», aflös ningen kommer, man saluterar, och allt är lugnt igen, tills samma manöver upprepas på nytt.
Men ännu ett år dröjer det, innan etablissementet är fullkomligt i ordning. Man antager att sista handen skall kunna läggas vid arbetet till 1 September 1889.
Då skall allt vara planeradt och fint, då har artillerikåren redan hunnit bli varm i kläderna inom de nya murarne, och den gamla kasernen och den gamla mekaniska verkstaden äro då minnen blott för Visby invånare.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 18 November 1887.
N:r 92.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *