som både i fredags och i går konserterade härstädes i goodtemplarsalen för en talrik, tacksam publik, afreste med Rurik igår afton till Libau.
Det torde vara utom all fråga, att Luttemanska qvartettens prestationer tillfredställa äfven mycket högt gående anspråk i den konstart, hvars utöfvare sångarne äro. Ty en mera till ett harmoniskt helt smältande sammansjungning, en på samma gång finare och osöktare nyansering kan man näppeligen få höra. Intet famlande i ansatsen, ingen ansträngning — allt gick lekande lätt. Rosterna voro alla vackra och klangfulla. En mera djup och fallödig andra bas än den qvartetten förfogade öfver torde man få leta efter.
Programmet för konserterna var valdt med omsorg och smak. Det från andra platser så mycket omtalade numret Piano vien amore af Seyfried förfelade icke heller här att göra verkan. Det är en ganska egendomlig sångkomposition, långt svårare än vanliga qvartettstycken. Som Luttemanska qvartetten utförde den får man ej undra på att den begärdes dacapo.
Såväl vid fredagens som söndagens konsert var bifallet mycket lifligt, och sångarne voro artiga nog att bjuda på ett par extranummer.
Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1888
N:r 49