Fadren och modren tillhörde ett akrobatsällskap, hon föddes i Göteborg och erhöll namnet Eleonora. Så snart hon fått nödig stadga i benen, måste hon bjelpa till vid »föreställningarna» och uppfostrades naturligtvis till ett »fritt» lif. Vid 12 års ålder hade hon uppnått en ganska stor färdighet i sitt anstvängande yrke.
Så kom en dag »truppen» till Fridhem på Gotland, der man tyckte synd om den lilla bleka och magra flickan. På enträgen anhållan af en pastor S. upptog prinsessan Eugenie den lilla och lät inackordera henne hos en allvarlig och stilla familj i Visby för att der uppfostra henne till en dygdig och god medborgarinna.
Naturbarnet gjorde goda framsteg, och några år bortåt fick hon hvarje sommar någon tid bo på Fridhem hos sin höga protektris. Allt gick sålunda väl en tid, och man hade det bästa hopp om den unga flickan. Men tattarblod flöt i hennes ådror, och det skulle en dag taga ut sin rätt. Man upptäckte snart, att prinsessan slösat sin välgörenhet på en ovärdig. Eleonora började söka och vistas i tvetydigt sällskap, och det forna »fria» lifvet lekte i hennes håg. Samvetslösa förförare och dåliga anlag hos flickan samverkade till att påskynda hennes fall. Och sedan bar det raskt vägen utför. Prinsessans protektion upphörde, och den vilseförda begaf sig till närheten af Stockholm och sedan till Finland. Återkommen derifrån blef hon föremål för den kända »kommendören» i Frälsningsarméa fröken Ouchterlonys\’ uppmärksamhet. Hon fick löfte om anställning i armén under det vilkor, att hon först skulle genomgå en förberedande kurs. För att gå igenom arméns »kadettskola» i London anhöll hon ånyo vid ett besök på Gotland hos prinsessan Eugenie om hjelp, som också lemnades henne, hvarpå hon begaf sig till London, Det strängt asketiska lif, som måste föras i »skolan», framkallade snart en reaktion, och så en dag rymde hon med en sjökapten på hans fartyg från London och återvände till Sverige.
Nu återgick hon till det lif, som hon fört under sin lefnads första år. Hon slöt sig till ett ambulerande akrobatsällskap, vid hvilket hon vistades, till dess hon kom i sådant tillstånd, att hon ej längre kunde utöfva yrket. Derpå uppehöll hon sig en tid i Norrköping, tiggande mat, kläder och penningar.
Hvar hon nu finnes, är ovisst. Kanske befinner hon sig på någon arbetsinrättning, kanske ha hennes dåliga anlag fört henne till fängelset, kanske har dödea befriat henne från ett lif, som kunnat bli lyckligt och nyttigt.
D. N.
Gotlands Allehanda
Fredagen 19 Oktober 1888
N:r 84.