Hemse, 4 April.
Det var nära deran att vårt gamla nykterhetsvärdshus hade blifvit såldt i tisdags om icke barmhertiga menniskor kommit emellan, Och då hade vi fått en jernbod i stället. Några kanske tänka att det var utan betydelse för oss. Om vi hade en jernbod eller ett vykterhetsvärdshus kommer på ett ut.
Men för oss ter saken sig litet annorlunda, och äfven för allmänheten, som är van att gå dit och förse sig med mat m. m. Om värdshuset åbade blifvit såldt, så hade en familj blifvit utkörl, utan att veta hvar den skulle få tak öfver hufvudet.
Vi hembära emellertid vårt bjertliga tack till de sanna menniskovänner, som ej sky någon möda för att göra godt och hjelpa sina medmenniskor.
Sundre, 8 April.
Sjöisen
här omkring Södra udden är nu alldeles försvuanen. Flere större ångare hafva observerats på väg norr ut.
Folk börja pu på att uppköra sin
Släke,
som förut varit alldeles görd under isen, men nu blifvit tillgänglig efterhand isen minskats.
På tal om släke kan förtjena omnämnas hvad häromdagen hände några hemmansägare från en gård här i socknen. De kommo näml, öfverens, som vanligt är hvarje år, att gå till stranden och sig emellan dela den under hösten i land flutua släken men komna till stranden blefvo de oense om väg för bortforslingen, Den ene af hemmansägarne äger näm ligen jorden ofvanför släktägten, hvilken han inbägnat och begärde nu ea så oskäligt hög ersättning för väg, att de öfriga icke kunde ingå derpå, utan tänkte som vanligt begagna sig af vagen vare sig ägaren tillät det eller icke. Men då de andra dagen kommo tillstädes med folk och dragare, var den vanliga grinden försedd med lås, hvadan det var omöjligt att komma igenom. Hvad var nu att göra? Deras tankar föllo på de ännu höga isbergen nere vid sjöstranden, som under vintern upptornat sig på ömse sidor om den ut i vattnet gående gärdesgården och här var ingen svårighet att komma öfver, hvadan de fingo i all sköna ro fortsätta med sitt arbete, Den som ägde jorden väntade att tå se sina, som han trodde, larade grannar hemkomma med oförättadt ärende, men deraf blef intet. Han tog då vittnen med sig till släktägten för att bestyrka inbrott, men måste draga hem något anopen och låta sina grannar ilugn fortsätta silt arbete.
Gotlands Allehanda
Fredagen 12 April 1889
N:r 43