men särdeles lyckad, ägde igår afton rum nere i botaniska trädgården.
Som vi redan förra veckan omnämde skulle med Tjelvar från Stettin igår hit komma 15 medlemmar af Germaniaroddklubben för att deltaga i den internatiovella regattan i Stockholm om söndag.
Trogen sin vackra sed att visa gästvänlighet mot främliagar beslöt Visby bollklubb att vid Tjelvars ankomst mottaga de tyska sportsmännen och för de få timmar de hade att dväljas i vår stad vara deras värdar.
Derför hade också vid 1/2 6-tiden igår afton en stor del af klubbens medlemmar samlat sig vid Skeppbron. Tjelvar ångade in ihamnev. Riktigt! Tyskarne voro med. Der stod en grupp unga kraftiga män på kommandobryggan. Och deras 45 fot långa båt, placerad förut, syntes på långt håll.
Båten lade till, härvarande tyske konsul. steg ombord och förde truppen iland till de väntande bollklubbisterna, presentationen var snart gjord, och så bar det af uppåt staden. Främlingarne utgjordes utom af Germanias medlemmar, af ett par, tre andra tyskar som slutit sig till dem, bland dessa en af den ansedda tyska tidningen »Berliner Tageblatts redaktörer» juris doktor Leo Horn.
Färden stäldes först till ruinerna. St. Karin, St. Nikolaus och Helgeandskyrkan besågos, så togs en tur utefter norra stadsmuren in genom den nya porten i studentallén och så ned på paviljongsplanen.
Ryktet om tyskarnes hitkomst hade spridt sig som en löpeld. En ganska stor menniskoskara var derför samlad i den vackra trädgården, Här pågingo nu som bäst pärkspelet och varpa, som de tyske sportsmännen med intresse åsågo.
Iane i den norr om paviljongen liggande bersån voro bålar arrangerade. Hit stäldes kosan. Man fattade glasen med den svenska nationaldrycken, hvarpå bollklubbens ordförande hr John Hellgren på tyska höll ett helsningstal till gästerna, betonande det samband som fans mellan tysk och svensk samt den glädje man kände att få mottaga dem i den gamla mångbesjungna staden samt öfvertyga dem om att här fans annat än ruiner. Talet ätföljdes af hurrop. Så läto sångarne höra sig i en frisk dubbelqvartett, hvarp& det tyska båtbolagets stroke br Mandt enkelt och hjertligt tackade för den visade gästvänlighet, som hade kommit alldeles oväntgdt och derför var så mycket mer glädjande.
Man samspråkade så en stund vid glasen, njöt af den ena sången efter den andra, tog utsigten i betraktande från paviljongsverandan.
Men afskedets timme var snart inne. Konsul Karl Ekman höjde då sin skål för svenskarnes och tyskarnes gemensamma minnea såsom germaner, hr Mandt tackade ännu en gång, man skakade hand med sina nyförvärfvade vänner — och så satte man imarsch till båten. Svenskarne sjöngo »Dåne liksom åskan», tyskarne stämde i med »Die Wacht am Rhein».
Under sång gingo främlingarne om bord, samlade sig på kommandobryggan och höjde kraftiga hurrarop för Visby och dess gästvänliga invånare. Bollklubben svarade med sång och fyrfaldiga burrarop.
Så länge båten ännu var synlig sände man hvarandra sin helsnivg, vittnande om att hjertat verkligen varit med vid denna lilla improviserande fest för Germania-roddklubbens stockholmskontingent.
Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90