ville på inga vilkor en af de behornade passagerare, som i går skulla forslas ombord å »Visby» för att sedan i form af rostbiff och chateaubriand förnöja hufvudstadsbornas gommar. Oxen, en duktig krabat, som föröfrigt tillhörde slagtare Andersson, tyckte antagligen att det såg rakt för hemskt ut att bestiga det gungande fartyget, hvarför han med en rask kovck slet sig från sina ledare eller fösare och i rask fart satte af uppåt staden. Som man synbarligen trodda oxen vara för stort ett nöt för att på allvar kunna ge sig i väg, satte man i förstone ej eftor honom nog hastigt. Men följden häraf vardt att man den aftonen inte mera fick syn på desertören, som begifvit sig utom staden och väl vid detta laget går betande i någon hage, glädjande sig åt sin frihet.
Men — hämden vakar. I dag annonseras om nötet och som pressens makt äfven på detta område är stor, lär nog välgödde hr von Ox inte länge få njuta af sitt sorgfria väsen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 19 Augusti 1889
N:r 94