Visby rådhusrätt.
Ransakning har i dag hållits med för våldet mot löjtnant Kolmodin häktade f. artilleristen Otto Bernhard Svensson. Rörande förloppet dervid berättade S. hufvudsakligen i öfverensstämmelse med sin bekännelse vid polisförhöret, att han 21 på aftonen gått ned för att deltaga i den då i artillerikasernen anordnade balen för manskapet. Inkommen, hade han af löjtnant K. tillsports, om han hade löfte att vara der, Han hade svarat nej och då af löjtnant K. utvisats, med några uttryck com retat honom, Han hade sedan promenerat utanför kasernen, dervid han händelsevis hittat en nära en meter lång träribba, en tum i fyrkant, som ban användt till spatserkäpp. Åt några artillerister hade hon yttrat att om han träffade löjtnant K. skulle han få smaka den der käppen.
Löjtnant K. hade vid 1-tiden jämte konstapel Fransson begifvit sig hem. Svensson hade då smugit sig efter för att se, hvilken väg löjtnanten tog samt då han fått detta klart för sig, sprungit i förväg och stält sig i försåt för löjtnant K. öfverst på Stentrappan upp till Bredgatan. Så snart löjtnanten och hans följeslagare hunnit upp tilldelade han den förre tre slag i hufvudet efter hvarandra så kraftiga att träribban vid hvarje slag gick af, hvarpå han springande begaf sig nedför Bredgatan och Hästgatan till sin bostad vid Strandgatan, utan att ikttaga hvad verkan slagen åstadkommit.
Konstapel Fransson berättade, att han blifvit ombedd att följa löjtnant K. hem, enär denne vrickat sin fot, så att han utom stödet af Franssons arm måste begagna en käpp.
Högst uppe på Stentrappan hade löjtnanten erhållit slagen så hastigt, att ingen kommit sig för med att söka gripa våldsverkaren, som på grund af mörkret var oigenkänlig. Vid första slaget hade löjtnant K:s hufvudbonad, en keppis af läder, fallit af, vid de båda andra hade den slagne, engnat ned. Fransson förde gevast löjtnanten till hans hem samt gick efter läkare, som anlade förband.
Dr Rambergs intyg uppgaf, att löjtnant K. hade erhållit tre kontusioner, två mindre betydliga och ett 6 centimeter långt sår på bakre delen af högra hjässbenet, och tycktes detta vara tillfogadt med ett skarpt kantigt tillbygge. Något men af skadorna ausåg ban ej bli följden.
Misstankar hade riktats på Svensson derigenom att tidigt morgonen efter våldet, innan detta var bekant, han visat sig veta af det, frågat hur det var med löjtnant K. o. s. v.
För äfven ett anvat våld var Svensson nu tilltalad. Den 16 September i fjor hade han utan anledning på St. Hansgatan utanför tobakshandlare Viberg nupit muraren A. P. Jobansson i armen samt efter ep stund vid Slottsparken gifvit bonom ett slag med en käpp i bufvudet, så att blodvite uppkommit. Svensson erkände detta, men menade att Johansson då han- gått förbi, sagt något om honom, hvaröfver han blifvit uppretad.
Svensson, som förut 3 gånger fått böta sammanlagt 110 kronor för våld, är född i Visby 27 Februari 1865 der föräldrarne lefva. Han intogs vid artillerikåren 2 Sept. 1881 och tjepade der 5 år och 11 månader. Sedan har han försörjt sig med tillfälligt arbete.
Parterna öfverlemnade målet, åklagaren yrkande ansvar å Svensson enligt 14 kap. 12 § strafflagen för våld under försvårade omständigheter.
Rådhusrätten dömde honom för våldet mot Johansson till 1 månads fängelse och för våldet mot löjtnant Kolmodin till 4 månaders straffarbete eller sammanlagdt 41/2 månads straffarbete.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Januari 1890
N:r 15