timade härstädes natten till i går, då konsul Jobn E. Stare drunknade i inre hamnen ungefär midt emot tullhuset. Om förloppet vid tilldragelsen, som under gårdagen utgjorde samtalsämnet i vår stad, dels vet man, dels gissar man sig med tämligen stor sannolikhet till följande.
Konsul Stare hade jämte ett par personer, bland hvilka kapten Säfstén å Sofia, intsgit supé å stadshotellet, hvarifrån de begåfvo sig i väg omkring kl. 11. Man tog vägen Strandgatan söderut förbi residenset, der en af sällskapet gick uppåt Södertorg, men konsul Stare förklarade sig skola följa kapten Säfstén ner till Sofia, helst som han enligt hvad han förut under qvällen yttrat, hade för afiigt att invänta Polhem, med hvilken en bekant förmodades anlända.
Strax före kl. 1 begaf sig konsul Stare från Sofia, och hvad som sedan inträffat, känner man naturligtvis ej med visshet.
Kapten Karlström å jakten Apollo, som bekant liggande i vinterlag i inre hamnen, skulle strax efter kl. 6 i går morgse af någon anledning gå nedåt hamnen, och då han för sådant ändamål gick framåt kajen, får han plötsligt se en kropp stående & det grunda vattnet der nedanför, så långt från kajen, att vattnet gick en fot öfver hufvudet. Han såg ej hvilken den drunknade var, oaktadt ansigtet var vändt inåt hamnen, ty hufvudet var en smula nedböjdt, och ville ej sjelf vidtaga några åtgärder för kroppens upptagande, utan begaf sig till det bredvid liggande tullhuset, der vaktmästare Lindberg ombads att telefonera till vaktkontoret, hvilket denne också gjorde.
Innan poliskonstaplarne emellertid hunno anlända, hade ett par af Polhems besättningskarlar kommit till och med deras hjelp upptogs den döda kroppen. Mun såg då, hvem den olycklige var. Han infördes i tullhusets packbod, der liket qvarlåg till i går på aftonen.
Platsen der kroppen fans ligger ett par steg norr om den ungefär midt för tullhuset befintliga stentrappan i kajen.
Hvad hade då försiggått i den tysta natten? Här börja gissningarne, men på grund af flere omständigheter kunna de göra anspråk på att vara tämligen säkra förmodanden. Att en olyckshändelse föreligger torde vara utom allt tvifvel. Allt af värde återfans hos den döde.
Sannolikt är att han, som var mycket närsynt, i det rådande mörkret under sin gång längs kajen snafvat mot en just invid stället der han blef fannen, öfver Skeppsbron liggande ketting och sålnunda stupat omkull och handlöst fallit i sjön. Det synes att han i fallet slagit hufvudet antingen mot sjelfva kajen eller mot en på sidan af kajmuren sittande större jernring, så att han måbända förlorat sansen. Han var nämligen, då han upptogs, betydligt skrubbad och blå öfver venstra tinningen.
En förmodan är också att hans käpp — en tämligen smal sådan, men af syanverligen starkt och segt träslag, fastnat i kettingen och vållat fallet, dervid den brutits af omkring 6 tum från doppskon. Men deremot talar åter det att den döde befans hålla den afbrutna käppen i handen.
Huru vid olyckan tillgått lärer väl aldrig bli fullt utredt, då allt försiggått så tyst och hamnen var folktom. Don lots, som om natten hade vakten, säger sig nu från vaktstugan uppe i palissaderna omkring kl. 1 ha hört några underliga rop från hamnen och samma iakttagelse lär man ha gjort från smeden Vickmans gård utan att der dock kunna angifva tiden för ropen. Detta torde nog stämma öfverens med tiden för olyckans timande, ty den dödes ur hade stannat på 2,25 och någon tid dertill alltid åtgått.
Den så olyckligt omkomne var född år 1848, blef nederlänsk v. konsul år 1872 och engelsk v. konsul 1885 samt dref dessutom agenturaffär. Gift med Ottilia Kuylenstjerna, efterlemnar han enka och 5 barn. Stare var en stilla och fridsam man, som i vår stad efterlemnar en rätt vidsträckt vänkrets.
Den aflidne var i hvartdera af bolagen Skandia och Tule lifförsäkrad för 10 tusen kronor och i Fylgia, hvars agent han var, olycksfallsförsäkrad för 20 tusen.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24