som för hvarje sommar göra sig alltmera känbara, vållas af det mindro tillfredsställande sätt, på hvilket tillträdet till våra monumentala fornlemningar är ordnadt. Förslag till bestämda föreskrifter härntinnan väcktes igår inom stadsfullmäktige af hr Jeurling.
Det lider intet tvifvel, ansåg motionären, att bland de dragningskrafter, som förmå turister att besöka Visby och Gotland, intaga våra monumentala fornlemningar, särskildt våra kyrkoruiner ett framstående rum. Deras betydelse är derför ock för Visby samhälle ganska stor, äfven ur rent ekonomisk synpunkt. Ty med deras förfall skulle helt visst de besökandes leder här betydligt glesna.
Men å andra sidan är gifvet, att den betydelse dessa lemningar från forntida storhet och prakt spela, varder mindre i samma mån de äro svårtillgängliga för besökande.
Länge har ock klagats öfver att så många svårigheter och omvägar i detta afseende möta de resande, och ju mer dessa senares antal ökas, desto större varder nödvändigheten att få våra kyrkoruiner lätt tillgängliga på bestämda tider, åtmin stone under den årstid eller sommaren, då vår samfärdsel är som lifligast.
Många förslag, mer eller mindre välmenta, hafva framstälts för denna angelägenhets ordnande. Det enklaste, har man tyckt, vore väl, att gallergrindarne utan vidare helt enkelt hölles öppna. Men efter hvad motionären inhämtat lär det ingenstädes förekomma att staten tillhöriga fornlemningar af den art och betydelse som dessa lemnas öppna vind för våg. Så är icke händelsen i exempelvis Trier och på andra platser, der fornlemningarne såsom härstädes utgöras af bygnadsminnesmärken.
Utsigterna att vinna det önskade målet måste derför hvila på garanti att tillsyn utöfvas under den tid kyrkoruinerna hållas öppna. Ty derförutan lära vi icke vinna hvad vi åsyfta.
Men denna tillsyn torde icke behöfva för staden vara förenad med någon utgift. Helt visst skola personer, såväl manliga som qvinliga, finnas, som äro villiga att, mot vare sig den ersättning, som i form af drickspenniogar lemnas eller mot en viss, anspråkslös taxa för besökande, tillbringa ett par timmar om dagen under årets vackraste tid med att öfva nödig tillsyn åtminstone uti de fyra mera betydande;.bland våra kyrkliga fornlemningar. Då motionären, efter allt hvad han i denna sak inbämtat såväl under samma frågas behandling vid föregående tillfällen, som nu pyligen under samtal med några vederbörande i hufvudstaden, har anledning antaga, att denna för samhället såsom turistort icke ovigtiga angelägenhet svårligen kan på tillfredsställande sätt ordnas annorlunda, än som här ofvan antydts, föreslog han det hrr stadsfullmäktige måtte besluta
att ingå till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien med framställning derom att medgifvande må lemnas dertill att Aelge-Ands, S:t Nikolai, S:t Lars\’ och S:t Karins kyrkoruiner må, intill dess annorlunda beslutes hvarje dag under månaderna Juni, Juli, Aug. och Sept. kl. 12—3 e.m. hållas öppna och för allmänheten tillgängliga, detta under förntsättning och vilkor att under hela tiden för öppethållandet i hvarje kyrkoruin finnes en person tillstädes för att hålla tillsyn det icke ohägn utöfvas.
Då fullmäktige såsom korporation icke torde böra befatta sig med ordnandet af frågans detaljer, föreslogs tillika det fullmäkmäktige ville besluta
att åt drätselkammaren, turistkomitén eller annan korporation uppdraga att med personer, manliga eller qvinliga, som dertill finnas hågade och lämplige, träffa aftal om sådan tillsyn, som ofvan nämts, samt, för tillgodoseende af krafvet på ersättning för uppdragets utförande, upprätta nödig taxa.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Mars 1890
N:r 39