hade i går ufton å stadshotellet ordinarie stämma, hvilken leddes af lektor Bergman.
Till att börja med föredrogs styrelsens berättelse, hvilken hufvudsakligen var af följande innehåll:
Årets bokförda vinst 31,637 kr. 28 öre öfverskjuter nästföregående års med 7,389 kronor 8 öre, Styrelsen tillåter sig göra en antydan om det hufvudsakliga skäl, som kunnat en sådan måhända oväntad verkan åstadkomma och går derför att erinra, det 1888 års riksdag bestämde tillverkningsskattens höjande &å bränvin från 40 till 50 öre för liter, och då detta stadgande skulle hafva till ovilkorlig följd bränvinsprisets höjande med minst 10 öre litern, ansåg styrelsen det välbetänkt att under år 1888, innan prisförhöjning inträdt, inköpa ett efter bolagets förhållande icke så obetydligt parti råbränvin. Bolaget hade sålunda i lager vid räkenskapsårets ingång 1 Oktober 1888: af sprit 2,331 liter, kryddadt bränvin 1,615 liter, varmrenadt 1,637 liter och kolrenadt 55,854 liter, bvilket parti bränvin, reduceradt till försäljningsstyrka 46 proc., utgör i rundt tal 66 tusen liter, motsvarande en vinst efter 10 öre litern af 6,600 kronor.
Den vinst, som till författningsenlig fördelning uppkommit för året näst före revisionsåret i fråga och som atgjorde kronor 24,248: 20 jämte dertill lagd ränta å gamla reseryfonden af 960 kronor eller kronor 25,208:20 blef till vederbörande utbetald 29 sistlidne April.
Under året har genom styrelcens försorg å bolagets hus vid stora torget uti husets mellersta vindskupa blifvit uppsatt ett tornur med visaretafla och slagverk, och styrelsen har haft att glädja sig åt ett allmänt uttaladt godkännande af dennasin anordning. Verkställandet har skett utan annan kostnad från bolagets sida än den, som föranledts af vindskupans förändring i och för urets anbringande derstädes.
Som hr J. V. Fornell uppsagt kontraktet med bolaget i fråga om bolagets körslor, har detta öfverflyttats på hr K. J. Olsson.
Såsom föreståndare för utskänkningsstället nr 2 har vaktmästaren Karl Hesselsten antagits.
I likhet med föregående år har possessionaten V. Wöhler försett bolaget med bränvin under året likmätigt med honom derom upprättadt kontrakt om månatlig leverans i mån af behof.
Ealigt bolagsstämmans beslut förlidet år skulle styrelsen äga att disponera 425 kronor till arvode åt polispersonalen för dess biträde vid ordningens handhafvande. Beloppet hari sin helhet utgått.
I stället för sin vid Strandgatan belägna lagerkällare har en ljus, rymligoch torr sådan förhyrts i konsul Björkanders magasin vid Mellangatan.
Hos Gotlands enskilda bank har bolaget, såsom förut, under året haft att disponera ett kassakreditiv till belopp af 20 tusen kronor.
Det kontrakt om öfvertagande af all minuthandel med och utskänkning af bränvin m. m., som bolaget med magistratens härstädes 8 Aug. 1887 upprättat för 3 år, tilländagår 1 Okt. d. å. Styrelsen har ingått till magistraten med anhållan om dessa rättigheters öfvertagande för jämväl nästa treårsperiod.
Kommo så i ordningen de berättelser hvilka såväl de officiella, som bolagets egna revisorer afgifvit och för hvilka vi redan utförligt redogjort. Bolagets revisorer föreslogo, att inventariekontot för kommande år skulle ökas med värdet af det under föregående året uppsatta uret. Sedan öfverstelöjtnant Ihre påpekat, att detta ej upptagits, emedan styrelsen betraktat det mera såsom tillhörande fastigheten än som lösöre, fattade stämman sitt beslut i enlighet med revisorernas kemställan. Den tillstyrkta ansvarsfriheten beviljades tacksamt styrelsen.
Till bolagsstämman hade fabrikör P. 4. Hellgren inlemnat en så lydande skrifvelse:
Ehuru ingen rättvisligen kan förneka, att Visby spritvaruförsäljningsaktiebolag, i öfverersstämmelse med sitt syfte, verksamt sökt och äfven i ej ringa grad lyckats att förminska de olägenheter, som i allmänhet äro med sprithandel förenade, så qvarstår dock en af dessa olägenheter, till hvars förekommande bolaget måhända ej ännu gjort allt som kan göras.
Jag syftar härmed på den sg. k. salningen vid bolagets minuthandel, hvilket-oskick, om än icke ökadt, ganska ohejdadt fortfar, oaktadt den eljes till följd af senare tidens berömvärda nykterhetssträfvanden högst betydligt minskade allmänna spritförbrukningen.
Att salningen verkligen är ett i många afseenden skadligt oskick, hvars utrotande måste anses som ett önskningsmål för alla, som intressera sig för motarbetandet af spritdryckernas missbruk, torde ej bestridas. Under det att för utskänkningsställena regler äro föreskrifna, hvilka bland annat förbjuda att åt öfverlastade personer servera spritvaror, kunna de, som det önska, tämligen obehindradt dagen i ände så att säga supvis och till vida billigare pris förse sig vid minuteringen. Att den åtkomna spirituosan förtäres å närgränsande torg och gator eller i portgångar, gör oskicket ännu förhatligare.
Af allmänna åklagaren under senaste året anstälda åtal ha visserligen i flere fall ledt till åtskilliga »salares» fällande till böter såsom för olaga bränvinsförsäljning. Men, oafsedt att ansvaret vid åtal lika lätt kan drabba den jämförelsevis oskyldige som, stadd i ärende att köpa lagligen tillåten qvantitet, ej kunnat motstå »salarnegs» trugande framställningar att biträda dem med köpet af åstundade mindre qvantum, så torde straffet, äfven der det träffar den verkligt skyldige, stå i ett visst missförhållande till handlingen, hvilken säkerligen mången har svårt att uppfatta såsom brottslig. I alla händelser synas åtalen och de fällande domarne ej ha förmått utrota ofoget.
Inom den s. k. officiella revisionen, i hvilken jag några år som ombud för Visby stad deltagit, har denna fråga ofta varit på tal, och vid senast förrättade revision önskade jag framställning derom, att bolaget skulle ti!l försvårande af salningen bestämma,- att vid minuteringen den minsta tillåtna qvantiteten ej finge utlemnas fördelad på flere kärl. Detta förslag ansågs emellertid af revisorernas pluralitet opraktiskt med hänsyn dertill att det skulle medföra olägenhet äfven för ordentliga köpare. Ehuru ej öfvertygad om den afgörande giltigheten af denna invändning, ansåg jag likväl ej lämpligt att belamra den officiella revisionsberättelsen med en reservation om denna sak.
Emellertid har jag, efter samtal med allmänna åklagaren och många andra personer, på hvilkas omdöme i frågan jag haft allt skäl att fästa afseende, känt mig förpliktigad att, med begagnande af min rätt som aktieägare, gifva bolagsstämman tillfälle att uttala sig i frågan. Jag har nämligen funnit att jag ej är ensam om den meningen, att sålänge bolagets minuthandelsbiträden tillhandagå med den köpta spirituosans fördelning i huru små qvantiteter som helst »salvingen» betydligt underlättas, ja, egentligen kan sägas försiggå vid sjelfva minuteringen,. Det är ett sådant underlättande af salningen som jag anser att bolaget kan och bör förekomma.
Den olägenhet, som genom förbud att vid minuteriogen i flere kärl fördela minimiqvantiteten skulle tillskyndas den ordentliga köparen kan efter min mening ej anses afsevärd och ej jämförlig med de många andra restriktioner i bränvinshandeln, som, ehuru för den ordentlige obehöflige, dock ansetts nödiga till förekommande af missbruk.
Det förslag jag till den kraft och verkan det hafva kan, här tillåter mig framställa och hvilket jag ej blir i tillfälle att muntligen törsvara, går således derpå ut, att bolagsstämman ville uppmana styrelsen att tillse, huruvida till »salningens» försvårande den minsta tillåtna qvantiteten vid minutering ej må utlemnas fördelad på flere än ett kärl.
Skrifvelsen föranledde ett kortare meningsutbyte mellan & ena sidan lektor Bergman hvilken visserligen medgåfve det förderfliga i salningen, men som ansåg att man genom att följa detta förslag trädde de ordentliga köparnes rätt för nära, så länge det dessutom ej allmänt fans i rörelsen literkärl. Såsom en medelväg föreslog han, att den minsta tillåtna qvantiteten spritvara ej borde ntlemnas på flere än 2 kärl.
Å andra sidan talade öfverstelöjtnant Ihre och kamrer Melin, hvilka ansågo att den väckta motionen gaf anvisningen om sättet att taga första steget till det bättre.
Det vore ej nog; ty önskligast vore att spritvaror ej finge köpas annat än i hela litertal, såsom t. ex. är stadgadt i Södertelge. Nu går det godt för sig att köpa 1,3 liter. Den praktiska svårigheten ansågo talarne ej afsevärd. Den senare af dem trodde dessutom ej att det af lektor Bergman gjorda förslaget stode väl tillsammans med 2 paragrafen i bränvinsminuteringsstadgan.
Sedan hr Lindell äfven förordat hr Hellgrens förslag afstod lektor Bergman från sitt och beslöt stämman att uttala sig i samma riktning som motiovären.
Styrelsens arvoden bestämdes till enahanda belopp som förut: 1200 kr. för verkställande direktören och 100 kronor till hvar och en af de öfriga ledamöterna.
Till ledamöter i styrelsen återvaldes öfverstelöjtoant Ihre, kamrer Aug. Romdahl, handl. Åckander och Klingvall samt kamrer Melin.
Revisorer blefvo kronofogden Bokström och handl. Aug. Johanson samt deras ersättare fabrikör Lindell och kamrer Ihre, den sistnämda efter lottning med fabrikör Fornell.
Till att justera protokollet utsågos hrr Lindell och Fornell.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Mars 1890
N:r 43