Visby rådhusrätt.
Ranskning har i dag på middagen å länsfängelsethållits med såsom för stöld misstänkte häktadef. straffången Johannes Petter Julius Fohln samt arbetaren John Karlsson, häktad såson misstänkt för delaktighet i stölden.
Om prod förloppet af stölden neddela vi: En dag i förra veckan på afonen hade hemmanslägaren Olof Söderberg, Sandäskes i Sanda, i beskänkt tillstånd kommit körande i vild fart utanför Söderport, sjelf släpande i tömmarne. Fohlin och Karlsson hade då sprungit fram, stannat hästarne samt hjelpt upp Söderberg, hvilken de sedan åkande följt med till Södertorg, der 9. trakterat med vågra supar. Så hade färden stälts till hand. Måhrbeck efter en half tunna sill och så ut igen genom Söderport. Då skjutsen hunnit ned till Djupqvior, fattade Fohlin tag i tömmen på vensterhästen, så att det bar omkull i diket. Söderberg blef sanslös, Foblin tog band om honom och Karlsson gjorde iordning vagnen igen. Under det Fohlin böll på med Söderberg hade han tagit ifrån honom en qvartersbutelj med bränvin. Då S. kommit till sig igen saknade han sin portmonnä som han då fick af Foblin.
Härpå åkte Söderberg sin väg; Karlsson och Fohlin vände åter till staden på samma ställe der vagnen stjelpt, böjde F. sig ner och sade i detsamma att han hittat en silfverklocka.
Karlsson uppmanade honom då, att genast gå ned i polisvakten med den, men Fohlin, som var mycket oregerlig, gick med uppfäld knif och sade sig vilja slåss med hela staden, vägrade detta; han skulle i stället gräfva ner klockan i sin vedbod en tre veckor.
Så berättade Karlsson förloppet, tilliggande och bedyrande att han icke alls hade någon del i stölden. Fohlin påstod sig bestämdt ha hittat klockan, hade ej tagit bränvinet heller.
För vittnens samt målsägarens, Olof Söderbergs hörande uppsköts målet. Karlsson försattes på fri fot, men ålades vid vite inställelse vid nästa ransakning.
Norra häradsrätten.
Med yrkande om ansvar för misshandel bade Karl Pettersson, Slite, till nu afslutade sammanträdet instämt bagaren J. P. Stenström. Ett vittne skulle höras, men kom ej tillstädes och hade vittnesstämningen ej heller blifvit detsamma riktigt delgifven. Häradsrätten ogillade käromålet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juni 1890
N:r 84