arrangerades i fredags afton å Gotlands jernväg. Då nedgående eftermiddagssnälltåget skulle afgå ifrån Roma station, råkade en der befiatlig häst slita sig lös, hvarefter han uppskrämd började löpa framför tåget å banan.
Lokomotivföraren begynte genast hetsa djuret dels genom att köra fortare, dels genom att utsläppa ånga. Att detta var för att få djuret af banan är troligt, men i sådant fall var medlet illa valdt, ity att, som bekant, inga bivägar på andra sidan Roma finnas och banan går mellan djupa diken och öfver myren, hvilket allt gjorde att hästen naturligtvis fortsatte sin väg framåt i sken.
Passagerarne följde med ovilja hetsjakten, på hvilken de anade ett sorgligt slut, enär bron öfver myren ej var långt borta och det skenande djuret der antagligen skulle bryta benen af sig. Men hästen stannade lyckligtvis, tåget saktade, och ändtligen hoppade hästen af banan oah ned i den bottenlösa myren, der han naturligtvis genast sjönk ned. Efter detta fortsatte tåget sin fart.
Passagerarne ropade åt folk på vägen att bispringa djuret, men de förstodo ej vinkningarne, hvarför slutligen en af de å tåget medföljande slog upp kupédörren och på sådant sätt tvingade lokomotivföraren att stoppa.
Personer underrättades nu om att hästen låg i myren, och efter mycket arbete med linor och andra redskap lyckades man slutligen få upp honom.
Hetsjagten gjorde på dem, som åsågo densamma ett högst obehagligt intryck, och reflexionerna öfver lokomotivförarens betende göra sig sannerligen sjelfva.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Juli 1890
N:r 111