En höjning i fattighuspredikantens lön

från 150 till 200 kronor hade fattigvårdsstyrelsen för sin del beslutat, enär han utom de söndagliga gudstjensterna äfven skulle göra tvänne själavårdsbesök i månaden.
Vid beslutets fattande hade ledamöterna stått fyra mot fyra, så att utslagsrösten blifvit den afgörande, Minoriteten, bestående af hrr Munthe, Lindell, Palm och Ekelund hade reserverat sig, då de ansågo lönen tillräcklig, helst fråga kande vara om presterskapet ej hade samma skyldigheter mot de fattigvårdade som mot öfriga församlingsbor.
Då detta ärende i sammanhang med genomgående af 1891 års inkomst- och utgiltsstat i går afton föredrogs hos stadsfullmäktige, yrkade hr Lindell bifall till den af honom jämte meningsfränder afgifna reservationen i syfte att lönen skulle bibehållas vid 150 kronor.
På grund af mom. 11 § 6 i fattigvårdsförordningen, der det heter, att fattigvårdsstyrelsen äger af- och tillsätta nödiga biträden och betjente samt bestämma arvoden, utom åt sysslomannen, ansågo hrr Bokström Jacobson, Valdenström Kahl att denna frågas afgörande icke låg inom stadsfullmäktiges befogenhet utan att de endast hade att i staten uppföra det af fattigvårdsstyrelsen höjda beloppet. En annan keigt uttalades af hrr Lindell, Hellgren och Cedergren, hvilka ansågo att predikanten icke kunde räknas till fattigvårdsstyrelsens betjente, helst predikosysslan i många år skötts af presterskapet gemensamt, hvilket icke gerna kunde räknas till denna kategori.
Vid begärd votering segrade med 15 röster mot 11 den åsigten, att det låg inom stadsfullmäktiges befogenhet att beslita om det ifrågavarande arvodet. I denna öppna votering stälde sig rösterna sålunda:

De med lutande stil utmärkta reserverade sig mot den sålunda uttalade uppfattningen.
När det eå blef fråga om beviljande af löneförhöjning gick det också till votering, dervid förhöjningen beviljades med 13 röster mot 13, då ordförandens utslagsröst föll på den förra sidan. Här stälde sig rösterna sålunda:

— Till en biträdande sjuksköterska i sin stat uppfört ett lönebelopp af 130 kronor. Stadsfallmäktige ansågo sig, på grund af den ofvan citerade paragrafen, icke kunna härvid åtgöra annat än att uppföra summan till nästa års utgiftsstat.
— Sysslomannens vid fattigvårdsinrättningen lön höjde stadsfullmäktige så till vida att han förklarades berättigad åtnjuta 25 procent af inkomsterna för allt hjonens arbete, äfven för den del som utgöres af gaturenhållningen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 December 1890
N:r 192

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *