Korsul A. H. Öfverberg hade i särskilda skrifvelser till drätselkammaren anhållit att för Gotlands Mälteriaktiebolags räkning till f. d. tändsticksfabrikens tomt från dels södra brunnen vid Korsgatan, dels från den norra vid samma gata samt från den å bypoteksföreningens tomt belägna källan få leda öfverflödsvattnet i till mälterifabriken gående särskildt i jorden lagda rör. Sökanden förband sig att återställa de gator, der rören framdrogos, i samma skick som de voro, innan rören nedlades. Enligt af stadsingeniören verkstäld beräkning lemnade södra Korsgatebrunnen 160 liter vatten i minnten, och källan å hypoteksföreningens tomt 30 kannor. Ehuru mälteribolaget behöfde endast omkring 30 kannor i minuten under tiden från November till April, hade sökanden likväl sett sig nödsakad anhålla få lägga ledningen från alla desva tre ställen för att vattentillgången måtte vara fullkomligt tryggad.
I en till magistraten öfverlemnad till stadsfullmäktige remitterad skrifvelse hade hr Öfverberg bogärt att få till fabrikstomten leda vattnet från den källa, som rinner genom medicinalrådet Bollings gård och hvars vattentillgång vore 63 kannor i minuten.
Drätselkammaren, som yttrat sig öfver ansökningarne, hemstälde om afslag på denna senare framställning såsom föranledande mera invecklade bestämmelser, men föreslog stadsfullmäktige att lemna bifall till ansökningen om att få leda vatten från Korsgatans bägge brunnar, men icke från källan å bypoteksföreningens tomt, enär vattentillgången från de båda förstoämda brunnarne blefve långt mer än tillräcklig. Dock hemstäldes att vid tillåtelsen skulle fästas, utom det af sökanden erbjudna vilkoret, de förbehåll, att allmänhetens rätt att hämta vatten ur Korsgatebrunnarne hädanefter som hittills skulle lemnas oförkränkt, att rätten till vatten från brunnarne skulle för fabriken upphöra om och när allmän vattenledning blefve införd, att drätvelkammaren skulle äga rätt att på sätt den funne för godt bortleda öfverflödsvattnet från fabrikens vattenbehållare samt att sökanden eller bolaget skulle äga att öfverenskomma med de personer, öfver hvilkas områden ledniogen skulle dragas.
Vid framstäld proposition anmärkte hr Jeurling, med hvilken hr Bergman förenade sig, att, ehuru ansökningen borde bifallas, då den sammanhängde med bolagets vara eller icke vara, dock någon ändring borde vidtagas i de för medgifvandet föreslagna vilkoren, hvilka kunde ge anledning till en vattenrättsfråga. Betingelsen att bolagets rätt till öfverflödsvattnet skulle upphöra, om och när allmän vattenledning komme till stånd borde preeiceras till i den stadsdel, der fabriken är belägen, och vidare borde bestämmelse meddelas, huru djupt -i södra brunnen rörledningen finge läggas, ty annars kunde allmänhetens rätt bli mycket illusorisk.
Sedan hr Lindell meddelat att södra brunvnens djup vore 10 fot och att säkerligen tillräckligt med vatten skulle finnas &t allmänheten, om rörledningen icke finge läggas djupare än 2 fot från bottnen, biföllo stadsfullmäktige drätselkammarens här ofvan omnämda hemställanden med de tillägg, som gjorts af hrr Jeurling och Lindell.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Januari 1891
N:r 8