har förste provinsialläkaren dr. Björkman till länsstyrelsen afgifvit infordradt, så lydande yttrande:
Ehuru det i helsovårdsstadgan föreskrifna 8. k. »tunnsystemet» anses vara det bästa i helsovårdshänseende, kräfver dess tillämpning ej obetydliga ekonomiska uppoffringar både vid dess införande och äfven för framtiden, då nyttan deraf är helt och hållet beroende af en regelbundet och ofta utförd tömning af tunnorna. Då Visby stad, hvars finanser för närvarande lägga hinder i vägen härför, icke kan såsom egen angelägenhet öfvertaga bortforslingen, shulle de härstädes synnerligen tal= rika smärre husägarne sannolikt icke ens genom en trägen polisuppsigt kunna förmås till den ekonomiska uppoffring, som denna sak skulle kräfva. Det synes derför vara fullt skäl att här pröfva torfströets nu från många håll väl vitsordade förmåga att fördröja exkramenternas och urinens sönderdelning samt hindra gasernas spridande i luften och vätskornas utsipprande i marken. De af stadsfullmäktige uppsatta vilkoren för kistorpas användande syves mig fullt tillfredsställande.
Täthet och skydd för dagvatten äro af största vigt. Ea noggrann kontroll af kistornas täthet är af nöden. Hvarje kista borde åtminstone, innan den godkännes, undergå besigtning i tomt skick. En mindre otäthet skulle kanske föga batyda, om torfströ i tillräcklig mängd användes, men då icke ens den noggrannaste polisuppsigt skulle kunna förhindra att någon gång (t. ex. genom sg. k. slaskvattep) mera flytande ämnen tillföras, än torfven kan uppsuga, är tätheten en berättigad och oeftergiflig fordran.
fn sak väcker hos mig tvekan om systemets utförbarhet, nämligen dess ekonomiska sida. Det är visserligen erkändt, att kistornas innehåll genom torfströet får ett ökadt värde som gödningsämne, men detta kan först genom en lävgre tids erfarenhet komma till husägarnes fulla kännedom. Intill dess kommer sannolikt den lilla utgiften för torfströet att göra dem obenägna för dess användning eller minska denna till otillräcklig qvantitet — mera för syns skull än till verklig nytta. Torfströet, om än i inköp billigt, kan likväl betalas allt för dyrt, då dees värde beror af deres uppsugningsförmåga, som kan växla högst betydligt. Auskeftandet af godt torfströ till billigt a bör derför, såsom nu redan synes vara påtänkt, göras till en stadens gemensamma angelägenhet. Äunnu ytterligare synes mig saken kunna drifvas framåt, om åtminstone under första året torfströet kunde kostnadsfritt tillhandahållas husägarne genom drätselkammarens försorg. Den direkta utgiften kunde då besparas dem, till ders kännedom vunnits om latrinens ökade värde och om de stora fördelar för dess handterande, som torfströet medför. Bättre vore en misshushållning. med ströet än en för knapp användning. Troligen skulle åtgången för hvarje gård kunna beräknas efter der boende personers antal och kistornas storlek, och en derefter afpassad mängd kostnadsfritt utdelas.
Om den ifrågavarande ordningsstadgan är synnerligen väl beräknad, tarfvar dock dess efterlefnad kraftigare kontroll än under förlidet år. Helsovårdsnämden säger ju i sin nära årets slut affattade skrifvelse, att endast på få ställen torfströbehandlingen genomförts, att stenkistorna till stort antal äro i förfallet skick o. s. v. — detta vid slutet af första försöksåret. Många husägare synas hafva antagit, att uppskofvet gälde alla förändringar och icke endast var en tid af valfrihet mellan två alternativ: tunnsystemet och torfströsystemet. Utan skärpt kontroll torde ä\’ven vid detta års slut tillståndet vara detsamma. Men för den vanliga polisen är icke möjligt att egna renhållningen tillräcklig uppmärksamhet, utan det vore i hög grad önskvärdt, att en särskild polisman, aflönad för denna sak, anstäldes i helsovårdsnämdens tjenst för att öfvervaka de sanitära förhållandena.
Stadsfullmäktige, till hvilka skrifvelsen öfversändts från läntstyrelsen, remitterade densamma på förslag af lektor Bergman, till holsovårdsnämden, som skulle äga att yttra sig om den i dess helhet, hvarjämte nämden, enligt förslag af lektor Höjer skulle uträkna kostnaden för år att hålla staden med torfströ. Drätselkammaren skulle sedan uttala sig om de punkter, somprörde den kostnadsfria torfströutdelningen och anställandet af en helsovårdspolis.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Januari 1891
N:r 8