ha uppstått om användningen af afkastningen af KarlJohans-fonden, hvilken som bekant förvaltas af hushållningssällskapet, men öfver hvars räntemedel beslutas af länets höfding, stiftets biskop och stadens borgmästare.
Då de båda sist nämda år 1889 och nu i år åt Barnhemmet i Visby mot landshöfdingens votum anslagit den disponibla årsräntan af fondens kapital, har denne reserverat sig och närmare utvecklat grunderna för sin skiljaktiga mening.
Enligt det af k. m:t 10 Juli 1843 faststälda reglemente för fondens förvaltning, skall den del af bebållna räntan, som icke bör läggas till kapitalet, användas till »något för Visby stad eller Gotlands län allmänt nyttigt föremål, som för hvarje år särskildt bestämmes»; och må denna ränta aldrig användas till »pensioner eller gratifikationer åt enskilde».
Att med uttrycket »allmänt nyttigt föremål» icke afses fattigvård anser reservanter i och för sig tydligt och framgår ytterligare deraf, att fonden är genom reglementet stäld under tillsyn af Gotlands läns hushållningssällskap, som har att granska räkenskaperna genom utsedde revisorer och besluta om ansvarsfrihet för förvaltningen.
Det ifrågavarande barnhemmet lemnar bostad jämte föds, kläder och omvårdnad, men icke skolundervisning åt åtta fattiga flickor som, sålänge de äro i skolåldern, besöka stadens folkskola. Skulle hemmet, der således ej flere barn samtidigt uppfostras än i mångon enskild familj, på sådan grund anses hafva egemtkapan af enskildt bem, så är detsamma derför påtagligen icke att hänföra till allmänt oyttiga föremål. Och detta lilla vid en stads gata belägna hem kan ej heller antagas komma att utvecklas till en verkligen allmänt pvyttig inrättning, jämförlig i någon mån med do af framlidna prinsessan Eugenie inrättade, för hela länet afsedda, rikt doterade, med egen skola försedda och äfven i öfrigt ändamålsenligt anordnade båda barnhemmen vid Fridtorp i Vesterbejde socken. Den vid sistoämda barnbemsstiftelse följda, utan tvifvel riktiga gruudsatsen, att dylika inrättningar helst böra förläggas på landet, har på grund af allmän erfarenhet vunnit alltmera erkännande, så att i städerna inrättade barnhus dels blifvit förflyttade till landsbygden, dels öfvergått till att utöfva sin verksamhet genom barnens utackorderande till fosterföräldrar på landet. Det för Visby stads fattigvård gällande reglemente af 14 November 1871 innehåller ock, att barn, som böra erhålla fattigvård, skola genom fattigvbrdsstyrelsens försorg utackorderas hos fosterföräldrar företrädesvis på landsbygden. Antalet sådana fattiga barn från Visby, oberäknadt de i barnhemmet intagna, bland hvilka flertalet tillhör Visby, är för närvarande 22; och äro de flesta numera af fattigvardestyrelsen utackorderade på landsbygden. Blott 5 finnas ännn, af särskilda anledningar, i hem inom staden, hvilket förhållande antagligen efter hand kommer att upphöra, enär det visat sig icke möta syonerlig svårighet att på Gotlands landsbygd förskaffa barnen plats hos lämpliga fosterföräldrar och det för en kostnad, som i medeltal uppgår till endast omkring 60 kronor om året för hvarje barn. Vid barnhemmet i Visby skall en förestånderska vårda barnen inom anstalten, hvilken anordning medför krliga utgifter till belopp i rundt tal af icke mindre än 2,000 kronor; således för hvart och ett af de 8 barnen 250 kr. — Denna inrättning, om än utgörande ett värdigt föremål för enskild välgörenhet, synes reservanten icke vara allmänt nyttig, så att den bör af Karl Johans-fondens medel understödjas.
Till ådagaläggande att här i staden alls icke saknas allmänt nyttiga inrättningar, väl förtjenta af sådant understöd, nämnas följande, som under tiden från 1843 fått anslag af fondens rätemedel, nämligen Gotlands fornsal i sju år, drottning Desiderias arbetsskola för flickor, länets hushållningssällskap till utställningar m. m., Gotlands sjukhem och stadsbiblioteket i Visby, hvartdera under fem år, stadens planteringagills fyra år, hushållsskolan i Visby tre år och borgerskapets söndagsskola m. fl. anstalter under ett eller två år hvardera.
Denna gång har reservanten ansett den disponibla årsräntan ånyo böra tilldelas drottning Desiderias arbetsskola, hvars verksamhet ostridigt är i hög grad allmännyttig. Såsom ytterligare skäl för denna mening anföres, att denna skola som alltsedan år 1864 ej kommit i åtnjutande af understöd från Karl Johansfonden, är till väsentlig del grundad på frikostiga bidrag af konung Karl Johan och hans gemål drottning Desideria.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Februari 1891
N:r 33