Burgsvik, 12 Okt.
Olyckshändelse. Under pågående harfning i en åker å handl. Hanséns egendom härstädes råkade ett par hästar, körda af en statkarl, i sken, hvarvid harfven stjelpte och det ena af de skenande djuren, en hingst, kom omkull öfver harfvens uppåtvända pinnar, hvilka trängde in i djurets mage så att tarmarne föllo ut.
Veterinärläkaren rådfrågades genast pr telefon, men då han förnam skadans betydliga omfång, befalde han djurets skyndsamma nedslagtande, hvilket ock genast skedde. Djuret var försäkradt. Såväl körsvennen, som den andra hästen sluppo lyckligtvis belskinnade ifrån affären.
Också en kur. Ena hemmansägare från en nordlig socken, hvilken alltmer sjunkit ner till en utpräglad drinkare, med ty åtföljande röd näsa, utsvultna hästar och vanstälda åkrar, kom dock för kort tid sedan sent omsider till insigt om dryckenskapens förderfbringande följder samt beslöt sig för att blifva herre öfver sin passion, att söka bot hos någon »klok gubbe».
En sådan påträffades ock, hvilken uppgaf sig vara född finne — äkta Björneborgare och sade sig vara hemmastadd i magiens alla mysterier. Honoraret bestämdes att utgå af en gammal hästkrake och tjugofem kronor i kontant erkänsla hvilket genast af bonden lemnades till »doktorn». I valuta derför skulle bonden få afsmak för supen, få sina djur feta och erhålla riklig skörd å sina åkrar. Kuren varade i två dagar — hvari den bestod är en hemlighet mellan »doktorn» och »patienten» — hverefter gubben aflägsnade sig efter många gifna råd och förmaningar följd af bondens och hans äkta hälfts varma tacksamhet och hjertliga välönskningar.
Åtta dagar förgingo, under hvilken tid det syntes, som kuren till någon del gjort åsyftad verkan, ty bonden höll sig nykter, men på nionde dagens morgon, en söndagsmorgon, blef begärelsen den arme mannen för stark: glömmande alla kurer och föresatser, söp han sig pin full. Nu var förtroendet för gubbens kur angående dryckenskapen kullkastad. Svärjande och raglande begaf sig bonden iväg att spörja efter »finnen» för att åtminstone få hästkraken tillbaka. Men gubben som var honom för slug stod ingenstädes att finna.
Tagande sig en styrketår, tröstar sig bonden alltjämt att för sina utgifna penningar erhålla valuta i ladugården och åkerbruket, ty med dessa kan kuren omöjligen slå fel.
Vestergarn, 12 Okt.
Nära döden var härom dagen hr Gabriel Herlitz son Karl, hvilken begifvit sig ut på en segeltur. En kastby kom och stjelpte båten, som sjönk. Ynglingen, hvilken var simkunnig höll sig uppe i vattnet en lång stund samt uppgaf höga nödrop, hvilka hördes af ett par på strand varande fiskare som med stor anstängning lyckades i sista stund uppdraga den nödstälde, hvilken var ganska medtagen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1891
N:r 159