hade hos domkapitlet gjort framställning, huruvida domkapitlet ville medgifva, att kyrkorådet finge för de reparatiocsarbeton i domkyrkan, hvilkas utförande kykorådet hade att ombesörja — nämligen pelarnes reparation — förfoga öfver det af byggmästaren Lindgren till domkapitlet lemnade hypotek å 7,250 kr. intill hälften af dess värde.
Domkapitlet har bifallit framställningen, dock under det vilkor, att bypoteket i fråga i första rummet och intlll hälften af dess belopp skulle af domkapitlet disponeras.
Emot detta beslut har rektor Jacobson afgifvit reservation: Såsom skäl för ett dylikt medgifvande hade förnämligast anförts, att i händelse af afslag å domka pitlets sida vore det fara värdt, att ofvannämda restaurering af pelarne icke kande anförtros åt byggmästare Lindgren, utan att kyrkorådet härför måste anlita en annan entreprenör, kvilket skulle medföra dels tidsutdrägt, dels kollision mellan de olika entreprenörerna, dels ock måhända ökade kostoader för församlingarna. Allt detta vore mycket möjligt och kanske beaktansvärdt, men hvad komme det domkapitlet vid? Det vore uteslutande deras sak som trots erhållen varning åt en annan myndighet uppdragit pelarreparationen, sannolikt för att på detta märkliga, men lyckligtvis mera ovanliga sätt ådagalägga sin tacksamhet mot domkapitlet för det detsamma utan att dertill vara på minsta sätt förpliktadt — på församlingarnas egen anhållan täckts åtaga sig det föga tacknämliga eller afundsvärda uppdraget att med ytterst begränsade tillgångar genomföra en ganska genomgripande reparation af den förfallna domkyrkans inre och sedan under stadigt sträfvande att för minsta möjliga kostuad erhålla största möjliga valuta — ett påstående, som respektive entreprenörer ej torde jäfva — oaflåtligen deråt ezuat all möjlig omtanke och möda för att icke tala om de talrika och oftast långvariga sammanträden, som detta uppdrag kräft för domka pitlet i dess helhet och om reservanten tänkte på de förberedande åtgärderna, än mera för några af dess enskilda ledamöter medförande en många gånger större uppoffring af tid än för fullgörandet af de egentliga domkapitelsgöromålen erfordrats. Om man nu i sakvad af annan utväg att visa sin erkänsla vidtagit en delning och derigerom gifvit anledning till onödiga svårigheter, slitniogar och möjligen ökade utgifter, fioge vederböraude skylla sig sjelfva. Det tillhörde ingalunda domkapitlet att i någon mån undanrödja de menliga följderna af ett baslut som reservanten ansåg sig ej behöfva ytterligare karaktärisera.
Redan på grund af detta vore han hindrad att instämma i det gjorda medgifvandet. Dertill komme, att han ansåg det vara klokast och för domkapitlet mest betryggande att icke försvaga den lemnade säkerheten, hvars reela värde i händelse af realisation torde komma att un: derstiga det nominella mera än man tyckts antaga.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 Oktober 1891
N:r 168