Södra Gotland, 19 Nov.
God förtjenst med sina dragare ba bönderna från Sundre och omnejd haft i höst med körning af blocksten från de s. k. Hallströmska stenbrotten i Sundre till Burgsviks hamn, der stenen utskeppats. Dagligen ha flere foror ankommit, af hvilka somliga varit väldiga kolosser. Ett jätteexemplar af blocksten vägande något öfver tretusen kilogram kördes häromdagen af hemmansägaren Kristian Engström, Kyrkarfve Vamlingbo med ett par hästar den 1 3/4 mil långa vägen.
Utskeppniog af sten från ofvannämda brott har under sommarens lopp verkstälts dels med mindre segelfartyg och dels med ångfartyget Klintehamn, hvilka, då vinden ej varit landpåliggande, utanför Hoburgen intagit last; men sedan »Klintehamn» upphört med sina turer för sommartrafiken och blott angjort hamnarna på vestra kusten, ha blocken måst forslas den långa vägen till Burgsvik, älldenstand någon skeppare på hösten ej djorfres med sitt fartyg angöra Hoburgen, der ej någon ankarbotten lär finnas.
Illa bestäldt med ordningen lär det vara i en folkskola söder, som skötes af en äldre lärarinna. Häromdagen inkom en person i skolan under pågående lästimme i något krende till lärarinnan, hvilken under samtalet uppmärksamgjorde henne på att ej alla barnen vore inne. Lärarinnan svarade att hon ganska väl visste det, men kunde ej hjelpa det, ty då hon ringt och bedt de tredskande komma och då dessa ej åtlydde hennes tillsägelser, kunde hon intet göra, alldenstund hon saknade krafter att aga de större pojkslynglarne, hvilka, då de sådant någon gång skolat erhålla, ej blygts att sätta sig till motvärn.
En gång, berättade lärarinnan, hade hon, då tiden för rasten var tilländalupen, ringt och desslikes bedt barnen komma in, Men dessa, som just ifrigast sysselsatte sig med sina lekar förklarade i korus i trotsig ton, att ännu på en stund ville de ej börja läsningen och dermed måste lärarinnan låta sig nöja. Jag stod ju alldeles maktlös gent emot alla dessa vanvettiga barn, förklarade lärarinnan, helst de flesta af barnens föräldrar om ej uppmuntra så åtminstone gilla sina barns uppförande. Det torde just ej vara så särdeles trefligt att vara lärarinna derstädes.
Skenande ök och olyckshändelse. Vid körning från Burgsvik till hemmet häromqvällen råkade en yngling få sina dragare, ett par oxar, i sken, I vild fart med uppåtstående svansar satte de skrämda öken i galopp, Iåtande sig hejdas hvarken af körsvennens ryck i tömmerna eller de för oxarne bekanta och smekande tonerna i det ideliga ropet »kibben», »kibben». Vid en krökning af vägen stjelpte vagnen, dervid ynglingen blef liggande lämte en del af vagnen, under det oxarne ännu fortsatte i samma fart nära en fjerdedels mil tills de fasttogos af ynglingens fader. Körsvennen blef liggande der vagnen stjlpte oförmögen att kunna fortskaffa sig vidare, Bland andra svåra skråmor var äfven ena foten så svårt skadad, att han ej kunde stöda sig derpå. Af tillstädeskommande pereoner blef han förd till sitt hem.
Hangvar, 19 Nov.
Inborttsstöld föröfvades härom natten hos ett arbetarefolk vid Bäx, dervid tillgreps ett eg lamkött samt några valar strömming. Hos rättare Person vid Ibre har äfven stulits potatis samt något strömming och har gjorts försök en gång förut, men blefvo tjufvarne skrämda och måste taga till fötterna. Man tror sig vara dem på spåren, ty de äro ej så långväga från, som så väl kunna ha reda på gömmorna; skulle vara en glädje om man fioge reda på dem, ty det är ej första gången det händt i dessa trakter af vår socken.
Hundskatt ha vi fått inom socknen och som betingar en rätt stor summa för hvarje djur nämligen 6 kr. för hund och 10 kr. för bynda. Nu är det många, som komma att förpassa sina »kära» till de sälla jagtmarkerna.
Rågbrodden är så frodig och grann att kräken måste beta densamma för att den ej skall ruttna ner och förqväfva den i vår kommande vya växtligheten.
Fårö, 18 Nov.
Rapphöns ha i är setts å Fårö. Man har aldrig sett dylika der förr.
Sidensvansar i stora skaror ha på sista tiden ströfvat omkring vid gårdarne å Fårö. Enligt bondpraktiken skola de bebåda en sträng vinter.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 November 1891
N:r 180