Norra Gotland, 28 November.
Återigen har tjufvarne varit framme. I höst då grossb. Malmros vid Ihre i Hangvar skulle upptaga sina foderbetor, blefvo dessa liggande på fältet för att der neckas och rensas för att sedan hemköras, Folket rustade dagligen med nackningen, allt gick sin gilla gång och intet ovanligt kunde märkas, men, hvad fick man skåda, då häromdagen betsåkern skulle höstplöjas? Jo! då man satte plogen i jorden påträffades deu ena högen efter den andra med nedgräfda betor utaf de allra största och vackraste som växt på stället. Underligt nog att de låtit det stulna ligga så länge, men de trodde sig väl vara säkra på sitt gömställe. Man tror sig vara tjulvarne på spåren.
Håll dig vaken, då du är på resort Här omdagen då en landtman från norra Gotland reste till staden, kom han att försinka sin tid; kom så ej att köra nt igen förrän midnatt. Utkommen för portarne fattade vår landtman tömmarne och skulle sjelf köra; hade han så kommit ut en bit ifrån staden, började »John Blund» inställa sig och vår landtman öfverlemnade tömmarne åt körsvennen, som inom kort äfven insomnade i en ljut sömn. Hästarne som voro vana vid vägen följde naturligtvis den framåt, men hvad hade händt då våra »sofgutar» vaknade? Jo! vagnen låg kullslagen öfver dem i diket, det ena hjulet samt några fjerdingar voro borta; då blet det annat att tänka på, vagnen restes till rätta igen och sedan börjades skallgång efter hjulet och fjerdingarne som anträffadesettstycke från deu kullstjelpta vagnen. Naturligtvis kunde de ej köra med blott tre bjul utan måste springa till närmasto gård för att der låna en vagn. Lycka i olyckan var att hästarne voro så trogna och ej togo i sken, Vår landtman hemkom ej förrän fram på morgonqviaten.
Nötkreatur kan man ännu få se här och der gå ute och beta på skogsmarkerna.
Han flög mot döden. Häromdagen upphittades på en landsväg härstädes en orre, som flugit mot den för honom osynliga telefontråden och troligen ögonblickligen ljutit döden, Då man upptog honom från vägen var han Ännu varm.
Södra Gotland, 25 Nov.
Olyckshändelse. Då två personer från en sydlig socken för ett par dagar sedan voro sysselsatta med stenbrytning, råkade den äldre af männen (det var far och son) att få ett af sina fingrar afslitet, så att fingerstumpen föll ned mellan stenarne, Dervid tillgick sålunda, att den yngre skulle klyfva en större sten i tu med en brottstång, under det fadren skullo hålla stenen i kant; men gabben balkade just tom slaget föll med den olyckliga Aföljd att fogret träffades af den skarpa förslagen.
Öfverlistad tjuf. Två gummor inkommo en dag i en handelsbutik för att göra uppköp. Den ena lade så fram en enkrona disken samt aflägsnade sig till packhuset i sällskap med haudlanden för att få det begärda, Under tiden passade den andra käringen på och knep kronan. När nu slantens ägsre kom åter och saknade sin tillhörighet blef det narurligtvis ord och inga visor som vankades, men den tjufaktiga gumman bedyrade i hög grad sin oskuld. Handlsnden, som biträdde den bestulna, tillkallade nu några arbetare i närheten, som skulle hjelpa till med tillrättaskaffandet af den försvunna penningen, om han ändock skulle flanas i en gummans kjortel. Men det var förgäfves, ty den listiga tjufven hade allaredan i ett obemärkt ögonblick fått enkronan ut för trappan på vägen i smutsen, och således blef razzian förgätves verkstäld. Arbetarne gingo åter till sin plats men hade ögonen med sig när gumman skulle aflägsna sig och fingo då se att den af dem som sist gick ut genom boddörren (den misstrodda) belt hastigt krafsade i vägsmutsen utan att derför finna något. Undersökning företogs nu med det resultat att enkronan hittades i smörjan på vägen.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 November 1891
N:r 184