Mellersta Gotland, 27 Dec.
Vaknadt samvete. Originalet till nedanstående bref har nyligen blifvit brefskrifvaren delgifvet och meddelas, med utelemnande af namnen, Gotl. Allehb. läsare.
Ärade herr pastor!
Härmed anhåller jag ödmjukligen att dessa inneliggande 10 (tio) kronor måtte genom herr pastorns försorg öfverlemnas till — —, boende å — — ägor, har förut varit i herr pastorns tjenst, äfven hos herr — —.
Jag nämner detta att ej misssag skall begås. Som jag ej känner stället der hon (nu) bor, kan jag ej adressera brefvet till henne, hvarför jag ännu en gång beder herr pastorn öfverlemna penningarne till henne. Dessa penningar tillhöra henne. Hon må derför ej vägra mottaga dem. De äro af mig en gång orätt bekomna, och jag kan ej dö med trid och träda inför honom, som skall döma både lefvande och döda, förrän dessa penningar äro hos sin ägare, och derför bar jag vändt mig till herr pastorn. Beder om tillgift för det besvär jag förorsakar.
Ett af herr pastorns skriftebarn.
Hangvar, 26 Dec.
Ett elakt spratt spelades häromqvällen hemmansägaren Andersson vid Bäx, enligt hvad berättats för eder meddelare. Då nämda person utkom i sin ladugård omkring niotiden på qvällen för att gifva kreaturen nattfoder, mötte ban först en häst som stod bunden midt i stalldörren, Inkommen i stallet märkte han att en häst var borta till, och man sökte förgäfves efter densamma. Ute på gården fick A. emellertid höra, att långt ute på s. k. heden sprang ett kreatur fram och åter. Der fick han ock fe sin sökta häst, Gårdsgrinden hade blifvit häfd af hakarne och bortburen ett långt stycke derifrån. Då allt detta blifvit stäldt till rätta igen, gick Andersson in i ladugården för att äfven gifva nötkreaturen sitt foder, och fann då hela ladugården belamrad med inkastad gödsel, och då det var honom omöjligt att bortföra det på qvlllen, måste det naturligtvis ligga öfver till andra dagen, då det utkastades och tvänne personer hade då arbete dermed en half dag.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 December 1891
N:r 200