löd den underrättelse, som i går utgjorde allmänna samtalsämnet i staden.
Från befälhafvaren å Klintehamn, som i vanlig tid afgick härifrån i onsdags e. m., anlände på förmiddagen i går först underrättelse, att han kl. 10,40 framkommit till Sandhamn, och sedan på e. m. ytterligare telegram, att Tor, som utgått från Stockholmssidan på natten till torsdagen endast hunnit till Granbolmen, ett litet stycke från hufvudstaden. Klintehamn åter hade från kl. 1/2 11 i går f. m. till kl. 3 e. m. icke hunnit längre in i skärgården än till Yxhammarskubb, omkring en half mil vesterut från Sandhamn. Had ämnade då försöka in till Djurö för att der lemna posten och inväntade i Sandhamn vidare order från rederiet. Derifrån svarades, att det möjligen vore riskabelt att qvarligga i Sandhamn, på samma gång befälhafvaren uppfordrades att sätta sig i förbindelse med poststyrelsen och beordra hitgående posten dit han funne lämpligast.
I går kl. 9,35 e. m, telegraferade kapten Wulferona från Sandhamn, att han ansåg det mindre riskabelt att qvarligga i Sandhamn än vid Landbort och lika lätt att få ut post till det förra som till det senare stället. Dessutom ansåg han det ligga inom möjlighetens gräns att Tor (den stackars bogserbåten, som i Stockholmapressen nu stundom hedras men titeln den väldige isbrytaren) skulle kunna arbeta sig fram till Sandhamn som i dag fredag. Emellertid arbetade Klintehamn i går i isen till halfva Kanbolmsfjärden, men vände på qvällen åter till Sandhamn för mörkrets skuld. Posten har i dag befordrats till Djurhamn, poststation på den omkr. en mil-vesterut från Sandhamn belägna, några mil från Stockholm aflägsna lilla ön Djurö, som har regelbunden postförbindelse med hufvudstaden. Korrespondenter, som afsände bref med Klintehamn i onsdags, kunna alltså icke beräkna att de komma adressaterna i Stockholm tillhanda förrän i morgon, lördag.
Ställningen synes för ögonblicket, såsom vanligt under dylika förbållanden, å ena sidan sådan, att, om blott ränna iisen inom de närmaste dagarne öppnas, sjöfarten skall kunna fortgå hela vintern, men å andra sidan sådan, att, om nu rännan ualoppet af några dagar får frysa till, vi sannolikt blifva afstängda från hufvudstaden flere veckor. Den förra eventualiteten vore naturligtvis för längesedan en verklighet, om Stockholms styrande män hade skaffat Sveriges hufvudstad ett fartyg, fallt dugligt att icke blott till namnet tjenstgöra såsom isbrytare. Men att orda derom, är som att tala för döfva öran. Det fattas nu blott, att Express för med sig den fioske isbrytaren Murtaja för att med utländsk hjelp skaffa sig in till Siockholms skeppsbro. Kanske då vederbörande hamnstyrelse, stadsfollmäktige och i viss mån äfven regeringen — ty frågan kan ju ur försvarsoch anran synpunkt äfven sägas vara en statsangelägenhet — kunna få ögonen riktigt öppna.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Februari 1892
N:r 27