en hedersdag, för Polhem i måndags. Officielt var från vederbörande i Stockholm angifvet, att sjöfarten dit måste anses stängd. De krafter, som stodo dervarande hamnstyrelse till buds, hade visat sig för svaga för att längre hålla samfärdseln sjöledes med Sveriges hufvudstad öppen. Och man var förmodligen, med det stoiska lugn som i denna fråga varit utmärkande för Stockholms affärsmän, beredd på att för några veckor se denna samfärdsel totalt afbruten.
Under sådana förhållanden inträffar det sannolikt för de allra flesta öfverraskande, att en privat ångare visar sig förmå hvad dena med offentligt understöd arbetande s. k. isbrytaren icke mäktat åstadkomma, och ensam slår sig igenom Stockholms bela långa, isbetäckta skärgård.
Kapten Smitterberg förtjenar för denna mandat allt erkännande.
Och hans fartyg, Polhem, har bestått det första allvarliga profvet och bestått det med all heder.
Det är således tydligen ådagalagdt dels att icke ens under vintrar sådana som denna, med normala köldförhållanden, den ångare som af Stockholms stad fått uppdraget att besörja isrännans öppethållande förmår fullgöra detta uppdrag, dels att en isbrytare, som skulle kunna gå i land härmed, icke behöfde vara stort större eller starkare än Polhem.
Det skulle alltså för Stockholms stad vara en aftär på 200 eller säg gerna 300 tusen kronor att skaffa ett sådant fartyg och dermed likställa landets första stad med städer sådana som Göteborg, Kristiania, Köbenhavp, Stettin m. fl. Summan kan icke för ett samhälle med Stockholms budget spela någon roll. Möjligen förefinnas andra skäl än kostnaden, som . motverkat denna saks realiserande. Kanske skulle den främjas snabbare och säkrare, om Stockholms hamnstyrelse komme i yngre och kraftigare händer.
Huru som helst, den vinter, som nu snart går till ända, har kraftigare än många sina föregångare visat, att något härntinnan bör göras från Stockholms kommuns sida, på samma gång erfarenhet vunnits om att saken icke ekonomiskt bör anses synnerligen svårlöslig.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Februari 1892
N:r 30